Nåja, nu är det slut med det. Glad i hågen cyklade jag mot torget med 15 grader på termometern. Nu och då tittade jag lite bakåt och lade märke till några mörka moln som jag effektivt förträngde gång på gång. Då en reklamskylt utanför glasskiosken började blåsa iväg kunde man ana var detta skulle sluta. Misären knackade på axeln och ville också följa med, lyckligtvis rullade vi iväg innan Misären hakade på.
Med rejäl motvind tog vi sikte på Nykarleby och kilometrarna rullade utan problem, jag var dock rätt tacksam att jag inte hade korta ben/ärmar som jag var fem före att testa. Sen då vi stannade till i Nykarleby så måste Misären ha hunnit ikapp oss för nu regnade det tydligen på riktigt och i brist på kompislappar får man spotta smutsvatten med jämna mellanrum. Alltså på riktigt, det var svarta spottloskor...vägarna har tydligen inte "regnat sig rena" ännu. Sen när vi cyklade genom ett uppblött dyngspår som en traktor lämnat efter sig blev det bara komiskt. Jag råkade i alla fall ha munnen stängd, något som Katarina tydligen inte hade, med allt vad det innebär då det gäller smakupplevelser. Temperaturen hade droppat rejält och nu höll det på att bli rätt kallt då man var genomvåt.
Men Misär det var trevligt att ha med dig på rundan! Nu kan det bara bli bättre! Småningom är jag inte röd på mage, ben och armar längre...
