Century #12 (161 km)

På självständighets- dagen fick jag ett spännande e-post. Till helgen fanns det möjlighet att få centurysällskap! Vi smidde lite planer över e-post och på söndag 11 december var det dags. Nu skulle den tolfte och sista centuryn avklaras!

Hårdingen Joakim tyckte det var fina fisken att låna Mias hybridcykel även fastän den helt klart är för liten. Vi justerade sadeln 5 cm uppåt och nästan lika mycket bakåt, det fick duga. Dagen innan hade jag satt mitt bakdubbdäck fram på Mias cykel så vi körde båda dubbat fram och det skulle visa sig vara nödvändigt.

Vädret var egentligen riktigt bra med tanke på hur det varit både före och efter. Någon enstaka minusgrad och ytterst lite vind.

Rutten planerade jag redan kvällen innan och höll den av någon anledning småhemlig för Joakim. Han trampade glatt på i alla fall!

Jag är tyvärr mer än två veckor sen med att skriva detta så en del roliga detaljer kommer säkert att glömmas bort...

Nåja, från Sandsund tog vi sikte på Bennäs och cyklade via Katternö till Kållby. I Katternö hade det hänt stora saker sedan i somras och vi var på väg att fixa till oss en liten omväg. Humöret var på topp och det kändes som det skulle bli en riktig höjdarrunda!

I Esse tog vi en liten fikapaus längs med vägen. En sak som jag märkt är att jag äter BETYDLIGT mindre på långrundorna nu än tidigare. Med tolv centuryn det här året så börjar jag ha åtminstone lite koll på hur mycket energi som behöver tillföras. Relativt långt klarar man sig på sportdryck och riktiga matpauser.

I sportdrycksväg brukar jag oftast använda Dexal Heavy trots att den är galet dyr... En flaska (600 gram) räcker till tre liter dryck, alltså fyra cykelflaskor, och då kostar den över 10 euro! Så cirka 2,50 euro för en flaska. Nåja, det sätter väl i och för sig vilken fjortis som helst på energidryck en vanlig lunchrast.

Men givetvis småäter jag lite också, men betydligt mindre än tidigare då jag bunkrade upp med allt möjligt.

Kilometrarna rullade på bra mellan Esse och Lappfors men där svängde vi av mot Terjärv via Kisksjön och Hästbacka. Det här var en ganska liten väg men väldigt vacker. Förhållandevis kuperad terräng gjorde cyklingen intressant.

I början av texten nämnde jag dubbdäcken och det var bland annat här det kändes skönt att ha dem på. Dubbdäck bak skulle i och för sig inte ha varit helt fel för ibland var det lite småknepigt att ta sig upp för de brantaste backarna. Så pass halt var det trots allt.

På min cykel är det långt mellan däck och stänkskärm men Joakim hade helt klart problem med att det samlades mer och mer snö i bakhjulet. Tack och lov inte mer än att det fortfarande fungerande någorlunda att cykla.

Här konstaterade jag också att jag måste ta och cykla den här sträckan på sommaren. Jag tror dem är en riktig höjdare! Tyvärr är det grusväg så det får bli med något annat än racern. Cykling är ett så otroligt bra sätt att upptäcka närregionen med! Och liiiite längre bort ibland...

Här passade vi också på att smaska i oss varsin smörgås för det var relativt långt till lunchpausstället, som fortfarande var hemligt för Joakim.

Förutom baknavet som skar i mars så har mina cyklar inte råkat ut för några mekaniska problem under dessa tolv långrundor. Det vågade man ju i och för sig knappt prata om under denna runda för då hade det ju riktigt säkert hänt något. Att jag glömt pumpen hemma hade ju inte gjort saken bättre.

I och med att mörkret var på väg fick vi inspiration att ta en "gruppbild". Glada i hågen var vi. Humöret hölls på topp även fast att en passerande bilist tyckte han skulle tuta åt oss när han körde förbi mitt i fotograferandet trots att det fanns massivs med rum.

Terjärv passerades och vi var inne på samma väg som i somras när Andreas, Malin, Katarina, Jenny och jag cyklade 163 km. Vi cyklade förbi en grill som såg farligt lockande ut men jag hade siktet inställt på Kaustby och dess relativt goda utbud av matställen.

Och mat blev det! Riktigt god sådan. Vi åt sist och slutligen på Teboil och det visade sig vara ett lyckat val. Först riktigt schysst sallad och sen MYCKET mat. Perfekt för två hungriga cyklister.

Passade på att byta batterier i laddaren till cykeldatorn och fylla lite flaskor. Sen var det bara att ta sikte på nästa stopp som skulle bli Kokkola, och dit var det en bra bit...

Vi cyklade genom Kaustby, förbi Haitekki-talo (fnissa här) och sedan längs den långa slingrande vägen förbi Seljes och den var en hal historia på sina ställen.

Mörkt var det och kameran användes minimalt så hux flux var vi framme i Kokkola. Som sig bör blev det ett matstopp vid McD. Men för ovanlighetens skull köpte vi en stor portion Nuggets. Det ingick tre stycken dipp och det visade sig vara en riktig höjdare! Mer Nuggets på långrundorna! Innan Kokkola hade jag fantiserat och pratat om milkshake men väl inne på McD blev det varm choklad istället. Ett gott bra val!

Vid det här laget började jag känna att jag var på slutrakan av min utmaning! En liten futtig Kokkola-Sandsund-sträcka var allt som var kvar.

Byta batterier, fylla på dricka, upp på cyklarna, trampa trampa, slutrakan kvar. Men lite trögt gick det allt... Det låg lite snö på cykelvägarna och det märktes absolut, vi hade ju trots allt 120+ km i benen. Detta "tvingade" efter ett tag ut oss på vägen för skillanden var enorm! Det kändes ju som det rullade på av sig själv. Så 2/2 gånger då jag cyklat sträckan Kokkola-Sandsund vintertid har jag nobbat cykelvägen till stora delar. Värt att säga är att det var söndagkväll (ytterst lite trafik). Vi hade båda reflexvästaktiga kläder. Dessutom hade vi båda inte en utan TVÅ röda baklampor som blinkade på var. Vi syntes nog på en kilometers avstånd...

Joakims bakhjul började se ut som något ur en skräckfilm men det rullade bättre än vad det ser ut att göra på bilden.

Sen var det bara slutspurten kvar. Ett tag såg det ut som vi skulle komma oss hem innan 21 som jag hade lite som mål men sen släppte vi det. Varför köra oss helt slut bara för det?

Det är riktigt kul att cykla långrundor men det är onekligen väldigt skönt att komma hem också! Dessutom visste jag att det väntade tårta hemma i kylskåpet som Joakim hade tagit med dagen till ära. Det är ju inte varje dag man avslutar ett sådant här projekt! I och för sig var det väl rester från ett kalas dagen innan men tårta blev det hur som helst!

Tack Joakim för att du hade möjlighet att komma med den här gången. 11 h 06 min tog det och det var betydligt trevligare med sällskap är jag helt säker på! Det var en tuff runda.

Nästa långrunda misstänker jag att blir först när asfalten tittar fram igen. Det gör den ju i och för sig nu också men jag vill ha riktigt racerväder nästa gång.

Nästa blogginlägg blir en summering av året!

Century #11 (161 km)

Så var det plötsligt dags för Century #11! Jag skriver plötsligt för jag märkte att de möjliga helgerna höll på att ta slut! Men genom att möblera om lite i läseordningen på jobbet (tack Martin) så lyckades jag få till en någorlunda ledig måndag. Följer ni denna länk så hittar loggningen från rundan. Om ni vill kan ni ignorera detour:en till Antarktis, annars får ni helt enkelt vara imponerade över hur jag hann ta mig dit och tillbaka på kanske en sekund. Nåja, hur som helst, zooma in lite mot Jakobstad så blir det en lite vettigare runda.

Vädret var minst sagt grått! Men en av orsakerna att jag valde just denna dag var att prognoserna ändå visade att det skulle hålla upp och vara några plusgrader, det visade sig dessutom stämma.

Jag tog sikte på Larsmo och svängde av över slussen vid Gertruds. Det här var första försmaken på grusväg som det skulle bli mycket mer av... Jag slingrade mig på vägar av varierande kvalité och strax innan Öja hittade "Ghetto house" (bild ovan) som höjde på mungiporna.

Sen tog jag en liten annan väg in mot Kokkola som absolut kan rekommenderas ifall man vill se lite annat för en gångs skull. Jag tror det är ungefär lika långt. Hänvisar till länken ovan.

Jag startade vid 9:30-tiden och nu var det helt klart dags för lunch. Självklart blev det McDonald's. Det borde kanske inte vara självklart men är standardställena uppradade bredvid varandra och jag själv får välja så blir det nog nästan helt säkert McD...

Gladare i magen trampade jag vidare norrut och cyklade plötsligt förbi bostadsmässan så där blev det förstås ett extra varv utöver den planerade rutten. På bilden ovan från bostadsmässan ser man en nyköpt cykellampa som jag är riktigt nöjd med. Köpte den från dealextreme för 37 euro inklusive frakt. Grymt stark då man kör den på max! Ett minus är att laddaren kommer med USA-kontakt men med en liten reseadapter (som jag hade) löser man lätt det problemet för 230 V 50 Hz är ingen problem för den.

Efter det började jag cykla ut mot havet vid olika ställen utanför Kokkola och det var faktiskt trevligt! Riktigt trevligt skulle det ha varit på sommaren med torra grusvägar och härlig varm luft. Nu fick jag stå ut med sugande (i dubbel bemärkelse) grusvägar och lite ruggig luft. Hittade en gammal fyr eller vad det nu var lite nordväst från Villa Elba som jag också cyklade förbi.

Som vanligt spelade jag inspelat P3 i lurarna och det var ett välbehövligt sällskap i det gråa vädret.

Ja på tal om sugande grusvägar så är det ju inte heller helt kalas med dubbdäck på asfalt, nja, det var en trög runda denna gång...

Hittade dock en trevlig färgklick ungefär precis i Y-korsningen som svänger till Villa Elba.

Det var riktigt allmänbildande att se lite nya vyer av Kokkola (jo jag vet ju nog att det heter Karleby på svenska men det känns ungefär lika fel som att skriva "växel" istället för "switch" om man pratar om datanätverk). Konstaterade att det finns väldigt många lyxvillor längs med kusten!

Prognosen hade lovat snö under natten men den varan såg jag inte speciellt mycket av. På en kort sträcka såg det dock ut som på den här bilden, det är nog det mesta jag sett i snöväg hittills i vinter. Tittar lite i bildarkivet och ser att det fanns ungefär 10 cm snö den här tiden ifjol.

Jag borde ju hålla den här hemligheten för mig själv men rätt som det var såg jag en vägskylt som det stod "Svampplockarvägen" (eller något liknande) på. Så nu vet jag var alla svampar håller hus ifall jag av någon anledning skulle vilja plocka svamp. Är någon riktigt riktigt snäll kan jag dela med mig av hemligheten. Tror följande väg hette "Bärplockarvägen" så det är en riktig guldgruva! Minns inte riktigt vad den tredje hette men det kan ha varit "iPadplockarevägen"...

Sen då jag kom mig allra längst ut i havet (om man tittar på länken som jag tjatar om...) så kom man till en fiskehamn med riktigt många fiskebåtar. Men det trevliga var att det fanns ett litet utkikstorn! På andra sidan stenvallen låg det öppna havet och bredde ut sig. Mäktigt! Hit kan man bra fara på söndagsutflykt nångång.

Nu började jag bli riktigt trött på grusvägar och efter att följande gång ha cyklat på grusväg tyckte jag att det fick vara nog! Jag struntade i min uppgjorda rutt och nötte lite asfalt istället och började längta tillbaka till varma McD.

Mörkret kom och lamporna tändes på cykeln. Dubbla bakåt och framlampan på halvljus. Givetvis reflexväst. Efter kanske 15 km var jag tillbaka vid McD och beställde dagens andra Big Mac-måltid. Lika gott som sist!

Nu var det bara resten kvar. 45 km för att vara exakt. Men det kändes rätt så bra. Benen var piggare än väntat med tanke på att jag cyklat kanske 50 km på fuktig grusväg och resten bestod av asfalterad cykelväg. Jag tog en liten extrasväng via storindustrin för det är ju onekligen inte 45 km från Kokkola till Sandsund sen malde jag på tills jag nöjd parkerade cykeln i förrådet.

5 december smäller det igen. Eleven down, ONE to go!

Nya tag

Ja vad ska man säga? Latheten tog över. Träningslusten försvann. Träningstimmarna uteblev. Matlusten tilltog. Blogguppdateringarna lyste med sin frånvaro. Men allt går ju att ändra på och nu börjar det bli dax...

Century #10 (166 km)

Höstlov! Och vad passar väl bättre än att ge sig ut på långrunda då? Dagen före var jag verkligen inte laddad, precis som inför förra Centuryn. Prognoserna såg lovande ut och på pappret borde det bli en bra runda.

Efter att barnen var lämnade vid dagmamma/dagklubb cyklade jag hem och gjorde de sista förberedelserna och vid 09:45-tiden rullade jag iväg. Temperaturen pendlade runt +3-6°C under hela rundan vilket var helt okej tack vare att solen var fram nästan hela tiden.

I Nykarleby stannade jag för den första fikapausen. Triangelsmörgås, smoothie och två chokladbollar senare var jag redo för fortsättningen. Jag hade gjort upp en rutt som bestod av en stor åtta men då jag cyklat genom (Nykarleby) Forsby så beslöt jag mig för att ändra riktning på den nedre cirkeln i åttan. Istället för att cykla mot Jeppo så tog jag riksåttan mot Oravais.

Jag trivdes riktigt bra på riksåttan. Väldigt få hade bytt till vinterdäck så ljudnivån var någorlunda okej och jag hade lite medvind i ryggen snett bakifrån.

Framme i Oravais funderade jag på om det var lunchdax men sist var jag ju så besviken på ABC-maten så jag cyklade vidare. Sen såg jag att st1 hade en Sibylla-skylt och under Åbo-rundan tyckte jag ju Sibylla var precis hur gott som helst men det var så mycket bilar utanför (lunchtid) så jag struntade i det stället också. Jag hade siktet inställt på en pizzeria i Alahärmä men hur långt det riktigt var dit var jag inte säker på.

Precis som förra rundan så svängde jag av mot Kimo och Komossa men istället för att svänga österut in på en grusväg svängde jag denna gång söderut och fick fortsätta att cykla på asfalt.

Och det är är minsann en väg jag kan rekommendera! Riktigt mysig var den! Lagom backig, lagom kurvig, lagom mycket sjöar, lagom fina hus, lagom mycket medvind (kanske inte alltid), lagom mycket sol (kanske inte alltid), lagom långhåriga kor, lagom mycket trafik (en bil om jag minns rätt) och mycket mera lagom.

Den här sträckan njöt jag verkligen av! Vilken tur jag hade med vädret alltså! I och för sig hade jag ju redan för flera dagar sett att de mitt i allt grått väder ritat in en sol på fredag men det blev bättre än jag vågat hoppas på.

Dessutom fanns det ett häftigt ställe längs vägen med namnet Tålamods. Vid Tålamods skola hade de en container för metallskrot och jo, den användes tydligen friskt!

Sen kom man bokstavligt talat plötsligt ut på vägen som går mellan Vörå och Ylihärmä. Jag svängde österut mot Ylihärmä och njöt av ett antal sekundmeter i ryggen. Dock visste jag ju att varenda medvindskilometer österut skulle bli motvindskilometrar västerut sen senare på dagen...

Hela rundan hörd jag på P3 som jag spelat in dagen innan och till min stora glädje fanns en inspelning av The Arks sista spelning som hölls vid Gröna Lund med. Något genuint fan är jag väl inte men visst har de massor av bra låtar. En liten lustig detalj var att mot slutet av konserten när de presenterade bandmedlemmarna så sa de till sist "Ola Fucking Salo" och publikjublet var enormt. PRECIS just då (vi snackar sekunder) så cyklade jag förbi en skylt mot "SALOMAA". Så om ni undrar vad Ola Salo ska göra nu så är ett hett tips att han flyttar till Saloland och lever det goda livet.

Ylihärmä passerades, Powerpark likaså och sen såg jag Alahärmäs kyrktorn men med en fet å emellan (den man kör över när man kör in till Powerpark. En snabb till på GPS:en hittade inga broar på många kilometer så det var bara att cykla tillbaka till en bro jag passerat för ett tag sedan. Sen var det pizzadax!

Hastigt och lustigt slängde jag i mig en stooor pizza (jag ville hinna hem till kvällsmaten...) och hoppade upp på hojen igen. Första kilometern kändes väl lite sådär med massor med pizza i magen men sen gav det med sig. Nu skulle här cyklas! Men det var nu medvinden skulle betalas tillbaka... Öppna åkrar kantade vägen och det gick tröööögt men jag lyckades hålla ungefär 25 km/h som jag hade satt som mål för att hinna hem i tid.

Jeppo passerades och jag kom tillbaka ut till riksåttan och svängde norrut, bort från motvinden. Nu var det sidovind och det gick bra att hålla 30 km/h.

Tog asfaltvägen genom Lövö och kom ut till Bennäsvägen. Solen var ännu uppe men inte så speciellt länge till. Vid nästa Century kommer ju dessutom klockan att ha blivit omställd så då kommer nog cykellamporna att bli viktiga igen.

Sist och slutligen kom jag hem ungefär en halvtimme tidigare än jag trodde då jag startade efter pizzamumsandet. Medelhastigheten blev 26,5 km/h.

Bara två långrundor kvar nu så har jag klarat min 2011 Century-A-Month utmaning!

Vecka 78: 82,1 kg

Veckovägningen utförd och lyckligtvis var förra veckan bara en utsvävning. Men, nu ska jag skriva ett inlägg från månadens Centurycykling!

Vecka 77: 83,0 kg

Okej nu börjar jag sätta seriös press på mig själv. Fem veckor har gått, nio veckor kvar, och jag ligger på +2,0 kg! -7 kg på 9 veckor? Det här börjar bli en knepig ekvation.

Veckans bild är också från London, jag var seriöst imponerad av alla pendlare som kryssade mellan filerna. Det verkar finns rätt dåligt med cykelvägar (åtminstone vad jag såg) men lyckligtvis verkar det inte stoppa cyklisterna för vilken enorm mängd det fanns! Go London!

Dessutom var jag riktigt imponerad både av cykelparken men också deras utrustning. De gör verkligen mycket för att synas till exempel.

Vecka 76: 81,9 kg

Vilken bottennotering! Alltså om man räknar framgången vill säga, eller rättare sagt nedgången, viktnedgången. Det blev knepigt det här, vi gör det enkelt:

+1,9 kg!

Mycket tydligare än så kan det väl inte bli. Londonresan var bra, riktigt otroligt bra till och med men vi får se hur många veckor den kommer att spöka.

En av höjdpunkterna med resan var när jag tog fram den medpackade reflexvästen och begav mig ut på "fel" sida av gatan i Londonmörkret. Vilken kick man fick! Och tack Martin för riktigt trevligt resesällskap!

Vecka 75: 80,0 kg

Likt katten vår ligger jag och jäser. Rör knappt en fena förutom jobbpendlingen. Blev nästan förvånad hur lite jag hade gått upp... Och nu känns det samtidigt som att det är sååå nära tills jag ska till London så det är lika bra att vänta tills efter London med att hitta de goda motions- och matvanorna. Hmm...

Cykeldatorn visade -1,5°C när jag cyklade till jobbet imorse så då jag kom hem åkte dubbdäcket på där fram. Bakdäcket väntar jag med tills "nu ÄR det halt"-stadiet istället för bara "nu KAN det vara halt" som passerades imorse.

Börjar längta till långcykling igen men det blir nog först om några veckor. Synd att jag inte har mer tid i London, annars hade en Century i Londons innerstad inte varit helt fel!

Blogaward

Jag undrade när jag skulle få denna blogaward som snurrar runt på bloggarna och äntligen fick jag den av Katarina! Om mig skrev hon: "En ihärdig cykelentusiast som tycker om äventyr, som att cykla till ryska gränsen eller cykla 160 km i -20 grader!" Nu stämmer ju inte det där riiiiiktigt... Det var ju faktiskt -30,3°C då jag närmade mig Nykarleby. Jag har ju till och med bildbevis i bloggen... ;)

Awarden innebär att man ska länka till bloggaren som gav en det och sedan svara på fem frågor. Man ska också ge awarden vidare till fem bloggare med färre än 100 följare. Vi får se hur det blir med den saken...

1. Varför började du blogga?
Hmm, bäst att jag går tillbaka till de första inläggen och läser lite... *paus* Det första inlägget skrev jag den 8 september 2007 och tydligen började jag blogga för att "alla" gjorde det. Jag visste inte ens vad jag skulle rikta in mig på men jag skrev också att det säkert visar sig under resans gång och det verkar det ju ha gjort. De två första åren försökte jag alltid para ihop rubriken med någon av mina gamla bilder på ett finurligt sätt, ibland lyckades det bättre än andra gånger men till sist blev tröskeln för att skriva ett inlägg lite för hög så jag slopade den regeln men titta gärna lite på de gamla inläggen.

2. Vilka bloggar följer du?
Oj, det är rätt många! 144 stycken för att vara exakt. De flesta handlar om cykling, sedan är det löpning, elektronik och vänner, i princip. Men några riktiga favoriter är:

Bigmollos härliga cykelblog
Kraftwerkets blogg
Duracellen Miranda Kvist
DC Rainmaker
Hack a Day

Och väldigt många fler! Nu lämnar jag riktigt med flit bort alla vänner...

3. Favoritfärger?
Det är en sån där fråga som jag inte har något bra svar på men jag har börjat tycka galet bra om okragula hus och så finns det blåa nyanser jag gillar riktigt bra.

4. Favoritfilm?
Filmtittandet störtdök i något skede för några år sedan. Det kaaaan ha något att göra med småbarnslivet eventuellt? Men jag är trots allt nöjd med att ha haft ett 24-timmars SOLO-filmtittarrace för några år sedan. Jag tror det blev 14 filmer på raken om jag minns rätt. Det är alltså alla tre Sagan om ringen-filmerna och sen elva till efter det... :) Men nu loggade jag in på Filmtipset och gick igenom några riktiga höjdare (förutom självklara Sagan om ringen och Harry Potter):

A Beautiful Mind
Cast Away
Contact
Dancer in the Dark
Flightplan
Panic Room
Ronin
The fifth Element
The Shawshank Redemption
The Silence of the Lambs
The Sixth Sense
The Terminal
The Village

5. Vilket land/vilka länder drömmer du om att besöka och varför?
Australien och USA har jag redan besökt men jag vill dit IGEN! Och skulle jag få välja bara ETT ställe att resa till så tror jag nästan jag skulle välja Darwin i norra Australien. Varför? Vi bodde tillräckligt länge där för att det skulle börja kännas lite som hemma, fast solen rör sig fel väg på himlen...

Jag ger awarden vidare till:

Nä nu blir det faktiskt bara till en person, det är så väldigt många som redan fått en award eller som är inaktiva på sina bloggar. Men jag ger den till Jennyjustnu! Jag är grymt imponerad över att du orkade cykla en century utan att ens klaga trots att det var ungefär fyra gånger så långt som du någonsin cykla förr!

Vecka 74: 79,7 kg

Racern möglar bort...bokstavligt talat... Nå för lite över en vecka sedan kom jag ju mig iväg på en Century men innan dess så hängde den orörd i 40 dagar! Och BLÄ vilken överraskning jag fick när jag skulle iväg sist...

På rundan till ryska gränsen kom jag på den smarta idén att fästa några bananer med ett gummiband uppe på tempostyret. Hur smart som helst tänkte jag då men redan innan Kokkola så hade bananerna blivit omvandlade till mer eller mindre flytande form vid de punkter de låg mot styret. Bananindränkt tempostyre, kul. Då vi stannade efter 80 km försökte jag skölja bort det värsta men sen tänkte jag inte mera på det.

Men som sagt, då jag skulle iväg sist så hade tempostyret möglat massor! Yak! Skölde bort det värsta och trampade iväg och där hänger mögelcykeln i förrådet nu igen... Ja det syns till och med lite på bilden här i inlägget.

Projekt -5 kg fortsätter i rätt riktning. Åtminstone i fredags då jag egentligen skulle ha skrivit det här. Jag får vara riktigt hård nu tre dagar om denna fredag ska landa på samma nivå. Märkligt att det ska krävas hemma-med-sjukt-barn för att jag ska ha tid (läs: ta mig tid) att skriva det här inlägget. Men nu ska jag ta och underhålla den snörvliga, hostande fyraåringen istället för att sitta här.

Century #9 (180 km)

Sådärja! September-centuryn avklarad! Lyckades till och med pricka in en dag med riktigt fint väder. Klarblå himmel och förhållandevis varmt (runt +14°C mitt på dagen).

Ursprungligen hade jag tänkt starta ganska tidigt på morgonen men då termometern visade +2°C så passade det bra att stanna hemma en stund. Sist och slutligen kom jag mig iväg just innan 11 och då var temperaturen behaglig.

Konstigt nog kände jag mig inte riktigt på hugget. Jag vet inte riktigt vad det berodde på men jag var inte så förväntansfull som jag brukar vara. Vi ska hoppas att jag inte blivit bortskämd med att ha cykelsällskap och att det var därför...

Från Sandsund cyklade jag mot Nykarleby och sedan genom Munsala till Oravais. För en gångs skull tog jag mig tid att ta lite bilder på mig själv. Ja faktiskt bara på mig själv, ja förutom en bild på Ina då. Men cyklade jag inte själv? Nå förklaring följer...

Det skulle inte vara alldels fel med en fjärrkontroll till den lilla Panasonic Lumix DMC-LX3 kameran som jag så snällt får låna av Mia varje Century, fast jag lyckats repa displayen rejält... (Tack Mia!) Det är lite trial and error att få till en bild som den ovanför (räkna ner från 10 i huvudet).

Vid Oravais började jag bli riktigt hungrig och tog sikte på Kotipizza. Väl framme så kom jag ju ihåg att det inte finns någon Kotipizza där längre så det blev att cykla tillbaka mot ABC och ett stående bord som jag inte alls tyckte var gott. Men energi fick jag ju och det behövdes för jag kände mig seg. Aningens motvind hade jag också men en väldigt svag sådan.

I Oravais svängde jag mot Kimo längs en mysig väg och det var kul att cykla förbi Kimo bruk som jag annars bara har skidat förbi två gånger under BotniaVasan. Även Komossa passerades men sen tog det stopp! Eller stopp är väl kanske att ta i men asfalten tog slut! Den gula Streetview-gubben hade lurat mig... Fast egentligen var det ju bara jag som hade kontrollerat vägen på för få ställen. Så nu hade jag ungefär 15 km grus framför mig, med racer... Lyckligtvis gick det hur bra som helst, vägen var slätare än en dålig asfaltväg men förstås aningens "sugande", det har ju trots allt regnat mycket på sistone. Men det gick att hålla nästan samma hastighet, dock med mer energiförbrukning.

Jag kom ut till Voltti och cyklade mot Kortesjärvi. Halvvägs kände jag mig ganska hängig och stannade och åt en Energikakan som jag köpt vi MySports. Viiilken besvikelse! Finns väldigt mycket godare (BILLIGARE) bars än så kan jag säga. Nå, ner gick den ju efter viss möda och nu såg jag en annan cyklist bakom mig och då var det bara att hoppa på hojen och sätta fart! Inte vill man ju bli ikappcyklad inte...

Några kilometer innan Kortesjärvi var jag nästan framme vid mitt slutmål Stennabba, tror det var ungefär 12 km dit, meeen jag hade ju gjort en rutt som skulle ta mig en låååång omväg så det var bara att svänga åt andra hållet.

Vid Kortesjärvi stannade jag vid en butik och köpte en Pirkka-smoothie och en Ben & Jerry 'Wich. Oj så gott! I och för sig köpte jag en sån i Orvais också...det är det som är så bra med att vara ute på långcykling. Nästan vad som helst är okej att äta. Pausade en stund så länge jag åt och kände mig någorlunda laddad att fortsatte rätt enkelt vidare till Evijärvi.

Nåja här kommer då bilden på Ina. Tyckte den var rätt kul eller vad säger du Katarina? Har du sett skylten förr? Nå plötsligt dök det upp en skördetröska som jag valde att haka på. Den körde aningens för långsamt (25 km/h) men det var så skönt att glida med i suget ett tag. Eller ett rätt långt "tag" blev det sist och slutligen, kanske 10 km. Sen passerade jag Lappfors och tyckte det var betydligt skönare att cykla denna sträcka istället för att gågga den som jag gjorde med Katarina tidigare i sommar.

Vid Esse började jag se på klockan och inse att jag kanske hinner fram till Stennabba före klockan 19 bara jag lägger på ett kol. Samtidigt började jag tycka att 180 km skulle vara roligare än 176 km som rutten borde ha varit. De sista 30 km lyckades jag hålla ungefär 30 km/h i medeltal och det var jag riktigt nöjd med. Jag svischade förbi målet med kanske 1 minut tillgodo men då valde jag att fortsätta en stump till för att komma upp till 180 km som blev sommarens tredje längsta distans. Det var inte riktigt så att det lockade att fortsätta lite till för att komma upp i den näst längsta distansen, då hade jag fått trampa 234 km till...

Men oj vad jag fuskade med maten! Jag åt ju lunch i Oravais. Sen åt jag två bananer, en smoothie, en energibar, en glass förrän jag vid kanske 23-tiden åt tre tortillas. Så efter att jag kom fram väntade jag FYRA timmar med att äta någonting. Not by the book...

Så det var september. Oktober nästa! Men som det ser ut nu så passar inte de två första helgerna men det finns ju tre helger till, ja och så har ju vissa höstlov hela vecka 42! :)

Vecka 73: 80,5 kg

Jag passar på att bjuda på en bonusbild från Ryssrundan! Detta var när vi stannade första gången på vår 414 km långa färd till gränsen. Närmare bestämt i Kannus efter ungefär 80 km. Vi hade det betydligt kulare än Joakim ser ut att ha det. Dessutom smakade det riktigt gott med en knackkorvspaus!

Oj jag börjar riktigt längta till nästa sommar och någon riktigt lång runda!

Igår cyklade jag Sandsund - Stennabba på 1:00:31 vilket ger en medelhastighet på 32,8 km/h. Jag ångrar lite att jag inte höll koll på tiden för då hade jag kanske klarat att komma under 1 h. Det blåste lite medvind så det kommer nog att ta ett tag innan jag har chans att komma under 1 h igen...

Men tillbaka till nutiden. -0,5 kg på en vecka får jag vara nöjd med. Det mesta har fungerat riktigt bra och bara jag fortsätter så här kommer -5 kg till jul inte att vara något problem. Det gäller bara att "stick to the plan"!

Coopertest #2

För några dagar sedan försökte jag mig på en andra Coopertest i hopp om förbättring och jodå, bättre gick det!

Vid 30-39 års ålder ger en sträcka på >2700 m resultatet "Very good". Nå hur långt hann jag? Jo 2690 meter... Äh! Men nästa gång! :)

För en gångs skull ska jag publicera träningspasset: http://connect.garmin.com/activity/113435086

Redan efter halva tiden så börjar pulsen vara uppe vid 190 bpm och då är det inte mycket marginal till min maxpuls på ungefär 200 bpm. Snuddar 199 bpm två gånger vad jag kan se. EN gång har jag med denna utrustning sett 200 bpm men på ett spinningpass såg jag en gång 204 bpm. Om man vågar lita på det vet jag inte så 200 bpm är det jag räknar med som maxpuls.

Har någon träningstips för att klara att springa lite snabbare utan att pulsen slår i taket? Intervallträning? Långa träningspass på hög puls? Knappast långa träningspass på låg puls i alla fall...?

Försökte mig också på "Sandåsenrundan" igen med racern. 21,5 km med medelhastigheten 32,5 km/h, nästan exakt lika som sist men det här var dagen efter Coopertesten och det kändes i benen.

Det börjar bli hög tid att planera in månadens Century. Det är ju trots allt bara två helger kvar i september!

Vecka 72: 81,0 kg

Okej! Då drar utmaningen igång! Jag hade siktat på en startvikt på 82 kg men av någon konstig anledning vägde jag 81 kg. Nåja inget fel med det men då får målet bli 76 kg istället för 77 kg. Innan jul. Konstaterade att det är 15 veckor (istället för 14) till den 23 dec då jag har fredag som vägningsdag men så får det bli.

Har fejkat till en optimal kurva här ovanför. Det är alltså innan högra kanten på diagrammet tar slut som jag förhoppningsvis passerar den gröna linjen. Den röda linjen markerar startvikten. För att nå detta mål (på 15 veckor) är det -0,33 kg i veckan som gäller. Någon omöjlighet är det verkligen inte, ett exempel finns ju till och med redan i diagrammet i form av en brantare kurva än så.

Det blir intressanta veckor det här!

Projekt: -5 kg

Jag är i desperat behov av motivation! Motivation att få vikten att åka ner som rälsen på bilden (det var förresten en riktig höjdarattraktion). Och nu hittade jag kanske lite inspiration ute på nätet. Jag ska haka på Liza Löpares projekt. Jag citerar:

"Med start 12.9.2011 är det 14 veckor kvar till julen och under den tiden ska vi trolla bort 5 kg från våra kroppar.
Valfri metod/diet/träning/whatever för den som är med."

Jag är med!

För min del kör jag invägning nu på fredag för jag fortsätter med mina fredagsvägningar.

Simpremiär!

Jag har en längre tid varit sugen att ta mig till simhallen och pröva på att simma lite och idag blev det äntligen av! I början tog jag ut mig alldeles för mycket och var tvungen att vila efter varje 25 metersvända. Synd att inte vanlig pulsmätning funkar i vattnet för det hade onekligen varit intressant att se hur pulsen sköt i höjden. Gissar på en puls på 190-200 i slutet av varje runda. Glömde jag säga att min simteknik inte är den bästa?

Nå sedan började jag ta det lite lugnare och sist och slutligen kom jag mig 1 km på ungefär 50 minuter. Alltså lite över 1 km/h, wow! NOT! Men ett riktigt bra träningspass var det och jag fick mersmak, vill dit igen och öva upp tekniken lite.

Vecka 71: 82,0 kg

Ojdå! Blogger har nytt användargränssnitt (om man vill). Måste passa på att testa det nu och se om jag trivs.

Det har gått lite si och så med träningen på sistone, den mesta av fritiden har gått till att pyssla med ett litet Arduinoprojekt jag håller på med. Bilden visar inget Arduinoprojekt men det kanske vettigaste elektronikprojektet jag producerat. Året borde ha varit 2007. Slutresultatet blev en stor display som visar hur långt de kör på traktorpulling i Forsby.

Men men, nog om elektronik. Det är ju trots allt träning jag fokuserar på i den här bloggen. Jag fick nästan ihop 40 timmar i augusti och det är rekord (med fem timmars marginal) under 2011. Vikten verkar ha stabiliserat sig nu och har varit ungefär den samma i fyra veckor.

En lysande idé?

Temat omotiverade bilder från Australien fortsätter tydligen...

Jo men så här är det. Det ska cyklas Century i september, så är det ju bara. Och nu såg jag ju i tidningen att Nedervetilloppet (106 km) går av stapeln 11 september så varför inte slå två flugor i en smäll? I och för sig är ju sträckan lite för kort men det är ju inget större problem att komplettera.

Så, hur många hakar på? Jag tycker vi i så fall skulle cykla loppet i relativt lugnt tempo så att alla hänger med.

Analys och Coopertest

Jag har suttit och tittat bakåt i mina blogginlägg. Närmare bestämt runt punkten i diagrammet. Vad var det som hände? Hur kunde en bottennotering på 74,4 kg skena iväg så där? Nu vet jag.

PRECIS där vid pekfingret så tog jag ut en pappamånad (sex veckor i mitt fall). Dessutom prickade vi in vattkoppor för barnen så det var mycket hemmatid. Tydligen åt och tränade jag alldeles fel för uppåt gick det! Sedan gjorde jag en tillfällig kraftansträngning då jag gick från 79 kg till 76 kg men sen har det gått stadigt uppåt. Nu börjar jag komma på banan med träningen igen så bara jag tar tag i matbiten också så ska jag nog börja vända trenden. En negativ derivata är ju så mycket roligare.

Smackade till med en klassisk Coopertest igår! 2600 meter blev det och för min åldersgrupp placerade det mig i övre ändan av "Good"-området. Nästa gång SKA jag springa 100 meter till för då blir det "Very Good" istället! Bara jag ger på lite mer från början måste det vara möjligt. Efter Coopertesten gick jag i 5 minuter och sedan joggade jag en lugn Coopertest hem också men då blev det bara 2100 meter. Inte konstigt med tanke på hur slak jag var i benen efter första rundan...

Vecka 70: 82,1 kg

Upp och ner. Så går den, vikten. Precis som båten på bilden. Tittade lite på "Darwin Tides" nu och ser att tidvattnet kan ändra ungefär 7 meter på sex timmar. Upp och ner, upp och ner...så där håller det på två gånger om dygnet. Alltså det är ju MYCKET! Inte konstigt att vi var lite fascinerade av tidvattnet när vi var där för åtta år sedan.

Träningsmässigt ligger jag inte speciellt mycket efter 238 timmar som är det som jag "borde" ha kommit upp till idag. Men jag har ju 127 dagar på mig att få ihop 130 h 38 min 44 sek så jag tror nog det löser sig!

Tittade förresten lite på antalet träningstimmar per månad och kom fram till något otrevligt (jag avrundar kraftigt nedan):

Januari: 35 h
Februari: 32 h
Mars: 30 h
April: 29 h
Maj: 26 h
Juni: 26 h
Juli: 23 h

Minst sagt nedåtgående statistik! Trösten får bli att jag redan är uppe i 35 h den här månaden trots att det är 5½ dag kvar.

Vecka 69: 81,8 kg

Inaktiv! Åtminstone på bloggen. Det har absolut att göra med att jag börjat jobba igen. Värst 10 veckor ledigt gick snabbt. Några stordåd träningsmässigt har det väl inte heller blivit men jag har kommit igång med löpningen igen och till min stora glädje så har jag inga känningar i mitt högra knä som har spökat så mycket tidigare. Det verkar som skobytet var rätt medicin! No more pronationsstöd för min del... Nimbus är min nya hjälte.

Dessutom har jag ju kommit igång med jobbpendlingen igen. Jag räknar den som träningstid för det är nästan alltid fullt spjäll som gäller.

Mycket mer tror jag inte att jag ska skriva för det är ju trots inte så länge till nästa fredagsinlägg... Personen på bilden har ingenting med mig eller bloggen att göra förutom att jag tog bilden på Nykarlebyloppet och tyckte om den. Egentligen var det enda bilden som riktigt blev till något.

Cykelstatistik

Ändrade just all cykelloggning med cykelkärran på Garmin Connect till "Downhill Biking" (det är en cykelform som inte intresserar mig så den var ledig) så att jag enkelt ska kunna få en rapport på hur mycket jag cyklat med cykelkärran. På 9 månader har det blivit:

554,54 km

Inte så illa! Medeldistansen 12,32 km och den längsta distansen 50,1 km. Medelhastigheten har varit blygsamma 16,4 km/h (på grund av vinterföret) och medelkadensen är 73 rpm (jo, för låg men det blir så lätt så när det går tungt).

Räknar man all typ av cykling så har jag hittills i år cyklat:

3364,49 km

Det är en siffra som jag trodde skulle vara lite högre. Jag har inget direkt mål för året men nu känns det väl som att 5000 km inte kan vara alldeles omöjligt? Räknar man bort mina kommande centuryn så blir det 10 km/dag. Jo, 5000 km blir ett riktigt vettigt mål att sikta på! Inte lätt men inte omöjligt heller. Garmin gissar (verkligen gissar i och med att jag rätt sällan cyklar med pulsbältet) att jag i år cyklat bort ungefär 100 megakalorier, alltså 1250 st Pätkis. Det är 22 kg Pätkis det. Eller en bra bit över 100 meter Pätkis om man sätter dem efter varandra.

Men vad är tyngre? Att äta fem Pätkis eller att cykla 15 km? Just det! Lämna bort Pätkisarna... Tur att jag godisstrejkar! Börjar förresten inte vara alldeles länge tills jag gjort det i två år (om man räknar bort den första julen).

Fast nu läste jag det mest skrämmande! Under 2011 har jag sprungit:

80,53 km

Vad är det för fjantsträcka! Okej puh! Då jag satte till "Speed Walking" så ökade det till:

315,69 km

Då känns det väl "okej". Men det är ju ungefär vad Johanna springer/går på 48 h... :)

Century #8 (414 km)

Äntligen var det dags för en av sommarens stora cykelhändelser. Det var dags för...Ryssrundan! Väderprognoserna hade sett hopplösa ut, tiodygnsprognoser med regn varje dag och sådant trevligt. Men så plötsligt började en dag se bättre och bättre ut. Det verkade som man eventuellt skulle klara sig undan regnet och dessutom skulle temperaturen vara okej. Jo, det fick bli den dagen trots att det var totalt kaos där hemma efter en lång fjällresa, trots att hälften av familjemedlemmarna borde planera jobbstarten från morgon till kväll, ja till och med trots att det var vår bröllopsdag...förlåt.

Men jo, på tisdag 9 augusti var det dags. Kvällen blev riktigt sen och jag gick och lade mig vid 01:00-snåret om jag minns rätt. Väckarklockan var ställd på 03:20 och räknar man bort de 3-4 gångerna jag blev väckt under natten så hann jag säkert sova nästan två timmar. Jag steg upp och kände mig bedrövlig. Riktigt hängig. Dessutom katastrofsjuka axlar och rygg, måste ha sovit riktigt knasigt. Tog en Panadol och försökte vakna åtminstone lite. Åt lite grand, klädde på mig och hörde att cykelsällskapet dök upp! Nu började man förstå att det här faktiskt höll på att bli av! Vi fixade och trixade de sista förberedelserna, tog de obligatoriska avfärdsbilderna och sedan rullade vi iväg klockan 04:30.

I början tog vi det riktigt lugnt. Såna här långcyklingsdagar gillar jag att starta riktigt försiktigt. Men den försiktiga cyklingen fortsatte, och fortsatte. Jag kände mig seg. Inget fjång alls i trampandet. Jag fick inte riktigt igång pulsen heller, kanske kroppen var inställd på att sova ännu? Nåja, vi kom oss till Kokkola och beslöt att nobba McDonald's som jag alltid brukar stanna vid om jag cyklar genom där. Det låg sist och slutligen inte riktigt på vägen och vi hade rätt nyligen ätit varsin rågsmörgås.

Några kilometer senare svängde vi österut från riksåttan till riksväg 28 och tog en avstickare till Kälviä. Då jag planerar rutter brukar jag se till att dra dem via centrum i städer jag passerar. Det brukar vara ett skönt avbrott mellan varven.

När vi kom fram till Kannus vid cirka 80 km var det dags för den första pausen. Toalettbesök, flaskfyllning och knackkorvsinköp stod på agendan. Tanken var att vi skulle skjuta fram lunchbehovet. Knackkorv var en ny typ av cyklingsmat men det funkade grymt bra. Det smakade riktigt bra med något salt att äta. Så nä, Joakim på bilden visar inte fingret, det är bara korv...

Nu sitter jag och tittar på sträckan Kannus - Kärsämäki (100 km) på Garmin Connect och tycker inte jag kommer ihåg någonting... Vi passerade Sievi och Nivala, annars hände nog egentligen ingenting. Vi cykla helt enkelt. Nja nu kommer jag ihåg att efter Nivala så cyklade vi på en lite mindre väg på landsbygden som var grymt fin!

Nåja, men sen kom vi då äntligen fram till Kärsämäki där vi planerat att äta. 180 km averkade, bara resten kvar! Vi valde första bästa ställe som hade lämplig mat och det blev restaurang Nelontie. Det är absolut inget ställe jag kan rekommendera men det funkade. Mätta blev vi och Joakim drack gul Jaffa fast han säkert förnekar det om ni frågar honom. Själv drack jag en kall och god Pepsi. Jag tog en kebab med ris och det var riktigt passande mat. Under tiden vi åt började det plötsligt regna ganska rejält, nice! Men turen var med oss och det hann sluta innan vi ätit klart.

Än en gång så fylldes flaskorna till bredden (jo CamelBak:en också i och för sig) och vi var någorlunda redo att fortsätta rundan. Nu passade jag också på att starta del två av loggningen på cykeldatorn av samma anledning som under Åborundan. Del två hittar ni här. Fram till Kärsämäki höll vi en medelhastighet på 26,9 km/h vilket var ganska precis vad jag hade förväntat mig, dock skulle den andra delen bli långsammare...

Äventyret fortsatte! Och det var nästan en Vätternrunda kvar, både gällande distans och stigmeter...och benen var inte perfekta längre.

Efter ungefär 30 km var vi halvvägs och passande nog så såg vi en skylt som pekade mot en kiosk. Och inte vilken kiosk som helst visade det sig. Cykeln fick snällt stå mot väggen och vänta och vi traskade in i det pyttelilla huset.














Men vad kan då en sån kiosk ha att erbjuda? Nå redan utanför såg man att något inte var helt normalt. Det var inga normala glasstrutar här inte! Priserna var inte heller farliga, 1 boll 2,50, 2 bollar 3,00 och 3 bollar 3,50 euro. Jag nöjde mig med två bollar och det var nästan för mycket i alla fall!













Big balls of fi...icecream. Ser nu att jag bara är med på den första bilden. Nå det blir ju lätt så.

Men tillbaka till Ryssrundan, vad hände sen? Ja ni, säg det. Vi trampade vidare i 3,5 h, längtade efter varje skylt till Kajana. Det gick trögt, rutten var supertråkig, Joakim började få problem med ett knä. Planen var att äta middag i Kajana och vi ville fram, nu!

Och fram kom vi men vi fick verkligen kämpa på slutet. Av alla matalternativ så valde vi Hesburger. Det blev ett långt stopp för vi behövde verkligen en nytändning. Dessutom passade vi på att handla lite mer mat, bland annat knackkorv, igen.

Nåja, det bar av igen, och lyckligtvis gick det (lite) lättare. Vi rulla i ett lugnt tempo ut ur Kajana och rätt snart svängde vi av österut in på väg 89 som skulle ta oss ända till gränsen. Ungefär i den här vevan sjönk de kvarvarande kilometrarna äntligen till ett tvåsiffrigt värde och nu var det bara vi och väg 89. Vi började inse att det här kommer vi ju att fixa så länge ingen cykel gav upp för vi skulle i alla fall inte göra det. Men just nu var medelhastigheten inte hög, under 20 km/h gissar jag. Hmm, 100 km på under 20 km/h, det är ju mer än fem timmar det! Gaaah! Började inse att vår beräknade ankomst INTE kommer att stämma, alls.

Vägen var minst sagt backig, 60 meter upp, 60 meter ner, 40 meter upp, 20 meter ner, 40 meter upp så där höll det på hela tiden. Vi beslöt oss för att ta en paus varje halvtimme för att ha något att se fram emot. Det var lyckligtvis väldigt lite trafik och det var ju bra då mörkret kom.

När det var ungefär tre timmar kvar så passerade min pappa oss med paketbilen som var vår hemtransport, vi pratade en liten stund och sen körde han vidare för sova lite i bilen tills vi dök upp. Han hade ju trots allt 400+ km till att köra sen under natten. Joakim passade på att fylla på sina vattenflaskor som hade börjat sina.

Nu kändes det verkligen som man var mitt ute i ingenstans. Nångång ibland passerade vi ett ensamt hus men det var vi, vägen, backarna och mörkret. Humöret gick i vågor, ibland kändes det som jag bara ville lägga mig i vägrenen och sova men det fick givetvis vänta till bilresan hem.

Det var riktigt synd att cykla den här sträckan på natten i mörkret för jag tror att det var väldigt vackert på sina ställen. Mest skog i och för sig men nu och då cyklade vi vid vackra sjöar. Långt hemifrån, på andra sidan Finland. Otroligt hur man kan förflytta sig med cykel! Rakt över landet på mindre än ett dygn.

Vilken lättnad när vi plötsligt såg vägbelysning i fjärran! Vi närmade oss slutet! Sen såg vi plötsligt paketbilen stå och vänta vid vägkanten och lite senare såg vi skylten på bilden. Av någon anledning så nöjde vi oss med det här. Vi tog våra bilder och gick till paketbilen. Men med facit i hand så var det trots allt ungefär 2 km kvar. Nå vi var trötta, paketbilen stod och väntade här, jag trodde gränsövergången var precis runt hörnet och det fanns en skylt om kameraövervakning. Det kändes som ett passligt ställe att stanna på, vi hade ju fått se en skylt på ryska. He får dåga, som Arvid brukar säga.

Vi lastade in cyklar, böt till fräscha kläder och började köra hemåt. Det fanns smörgåsar att äta men jag var inte speciellt hungrig, det tycker jag är ett bra tecken på att vi lyckats äta rätt bra under rundan. Sen Zzzzooov jag stora delar av resan hem. Vid 8-tiden på morgonen var jag hemma igen. Go'morron!

Det här var en episk runda. Vilken grej! Vi cyklade grymt bra tillsammans och det kändes som vi var jämnstarka. Vi hade båda perioder när vi var riktigt låga och då är det ju skönt att få "ligga på rulle". Efter pausen i Kärsämäki så hade vi 24,2 km/h, mindre än jag hade tänkt mig. Men det är klart, ner till Åbo hade jag ett snitt på 23 km/h så nog lönade det ju sig att vara två. Den totala snitthastigheten landade på 25,4 km/h och jag hade trots allt gissat på 26-28 km/h. Däremot hade jag inte räknat med så här mycket backar. Joakim, blir det repris nästa år? Men med ett annat mål.

Nu blir det knappast några fler lååångrundor det här året, däremot har jag forfarande fyra vanliga Centuryn att se fram emot! Och till septemberrundan är det bara att anmäla sitt intresse så får man följa med! MalinJohanna är redan intresserad så nu ska ni haka på!