Century #7 (163 km)

Så var det dags igen! Centurycykling! Men den här gången var annorlunda än de tidigare månaderna. Okej i och för sig var junicyklingen inte helt vanlig den heller... Nä men det som var speciellt den här gången var att jag hade sällskap av inte mindre än fyra vänner! Deras tidigare distansrekord sträckte sig från 40-130 km så lite spännande var det ju trots allt att se hur dagen skulle sluta. Men jag måste ärligt säga att jag var åtminstone 95% säker på att alla skulle klara distansen.

Rutten påminde lite om den jag cyklade i maj men andra vägen. Starten gick från Sandsund vid 9-tiden och vi tog direkt sikte på Kållby. Därefter var det dags för "inte-så-spännande-transportsträckan-Åsbackavägen" men i goda vänners sällskap var till och med den vägen trevlig.

Vid Maggies tog vi en kort paus men bestämde att lunch kan vi bra vänta med till Kaustby. Men före Kaustby tog vi en avstickare till Terjärv. Det var en välbehövlig sightseeing för Terjärv har jag inte varit till sedan jag var liten. Vad fint det var där!

Trampande fortsatte i förhållandevis kuperad terräng och jag var förvånad över hur pass jämn grupp vi var. Perfekt! Men nu började det småningom kännas som lunch inte skulle vara helt fel.

Men då dök Kaustby plötsligt upp bra mycket tidigare än jag trodde trots att jag skulle ha alla förutsättningar att förutse det tack vare min Garmin Edge 800, som förövrigt dansade på kanten av WC-stolen vid Kaustby då ja drog av cykeltröjan för att få av de hängslade cykelbyxorna. Lyckligtvis dansade den åt rätt håll...

WC-stolen befann sig vid Neste där det för min del fick bli en sedvanlig BBQ-Kotzone. Denna gång ovanligt bra jämfört med förra gången vid Tervajoki som var ett riktigt bottennapp. Och så kall cola! Ja och så blev det ju en Magnum dessutom.

Innan vi trampade vidare mot Seljes så blev vattenflaskor och eventuella CamelBak:ar fyllda med ljuvligt kallt vatten. Bra mycket godare än det av solen uppvärmade vatten vi nu hade.

Den slingriga kuperade vägen mellan Kaustby och Seljes cyklade jag ju i maj men i och med att det nu var andra vägen så kändes det ganska nytt i alla fall.

Jag är absolut ingen snabb cyklist men hade ändå mina aningar att jag skulle hänga med i tempot om jag tog min pendlarhoj (Surly Long Haul Trucker) så det gjorde jag. Det hade samtidigt den fördelen att jag kunde erbjuda lite utrymme i en stor cykelväska. Dessutom kunde jag haka fast min styrväska som jag tycker så mycket om. Med den har man så bra tillgång till kamera och mat.

Framme vid Seljes blev det bad för alldeles för få deltagare, bland annat jag var för lat för det fast det såg så skönt ut! Glass däremot hakade vi alla på! 15 euro för fem glassar, inte alldeles prisvärt, men det visste jag redan innan från min majrunda.

Glassarna blev uppätna allt för snabbt och sedan gjorde vi oss klara för den näst sista etappen som via Nedervetil (som jag inte hade en aning om att var Nedervetil trots att jag i majrundan skrev om Alavetil) skulle ta oss till Kokkola.

Alla var fortfarande rätt pigga i benen men småningom började väl en och annan bak känna att det här inte var den skönaste dagen i dess liv. Vi passerade Såka längs nästan helt bilfria vägar (det gällde nästan hela rutten) och jag började drömma om glass vid McDonald's. Det var trots allt rätt varmt märkte man varje gång vi stannade. Eller rättare sagt, det var stekhett! Något man inte märker i fartvinden.

Vid Mc'Donald's i Kokkola blev det sist och slutligen en hel måltid med tillhörande milkshake och oj vad gott det var med något salt att äta nu! Sen fyllde jag inte mindre än tre flaskor och två CamelBak:ar på herrtoaletten då det inte gick att få kallvatten på damsidan.

Den avslutande etappen från Kokkola till Sandsund gick ganska trögt för min del. Det är absolut skillnad på tung pendlarhoj med feta däck och racer. Med facit i hand hade jag haft en lite behagligare runda om jag ta racern i stället. Men tanken var ju att ge mig själv en extra utmaning och det lyckades ju.

Det var fem glada deltagare som kom fram till Sandsund. Fyra stycken hade slagit distansrekord redan nu men två var inte ännu nöjda! Det var den magiska 200 km-gränsen som hägrade! Jag var väldigt lockad att haka på men det kändes faktiskt ännu mer lockande att ta en dusch och ta det lite lugnt där hemma. Sen i efterhand så ångrade jag ju förstås att jag inte hakade på. :)

Det blev en jättefin runda och säkert blir det fler gånger! Det fanns redan intresse för septembercyklingen och den får alla som vill följa med på. Ja det gäller i och för sig augusticyklingen också men den kommer eventuellt att bli lite speciell i och med att vi planerar att cykla till gränsen. Sen skulle det vara kul om någon vågar sig med till exempel i december!