Så kom jag då äntligen mig iväg på mars månads långrunda! Vädret skulle bli grymt bra, sol hela dagen och varmt och skönt men där vid 06-snåret kändes det inte riktigt som meteorologerna visste vad de pratade om... Det var riktigt dimmigt och fukten kändes väldigt kall då temperaturen låg runt -10°C.
För första gången startade jag rundan från Stennabba och tog till att börja med sikte på Kortesjärvi. Föret var helt okej tack vare dubbdäcken.
Efter hand började jag mer och mer länga tills solen skulle spricka igenom molntäcket för det kändes verkligen som en kall dag
nu igen! Under förra långrundan blev jag rejält trött på kölden och det ville jag inte återuppleva nu igen och likväl frös ögonfransarna fast i ögonbrynen på nån vänster. Fram med solen nu!
Jag hade vid det här laget svängt vänster efter Kortesjärvi och var på väg mot Evijärvi.
Men än så hängde dimman tung över vägen, dock började temperaturen stiga lite grand och jag cyklade på en stor bred landsväg men obefintlig trafik (kanske en bil var femte minut) så humöret höll på att stiga.
Ja och på tal om att stiga så slingrade vägen faktiskt sig uppåt lite grand, inte mycket men för att vara i dessa isbergsnedslipade trakter så.
Cyklandet gick bra, det var kul och solen började småningom pressa på och säga att den vill vara med och leka. Naturen var verkligen oerhört fin med snö i träden. Inga stora mängder men ett desto finare täckande lager.
Jag passerade Evijärvi utan att knappt märkte det, dessutom var bensinstationen stängd. Hade eventuellt tänkt köpa något ätbart men det fick bli tills senare. Givetvis hade jag annat med att tugga på för energitillförseln är ju väldigt viktig då man cyklar så här pass många timmar.
Istället för att ta den kortaste vägen mot Kaustby så tog jag en liten detour ("a detour is a task that", ja ni tittar väl alla på Amazing Race?) via Räyrinki och sen upp mot Vetil. Nu fick jag säga hej då till fina bara vägar för ett tag men det kompenserades av otroligt fina vyer! Det fanns vykortsmaterial runt varenda krök kändes det som och trafiken lyste med sin frånvaro. Jag börjar mer och mer inse att söndagar är en riktigt bra cykeldag. Däremot var det rätt så backigt. Men än en gång, allt är relativt, det var ju inte direkt Alpe d'Huez.
Efter Räyrinki blev det fina asfaltvägar igen och kilometrarna rullade på. Plötsligt närmade jag mig Vetil och fick cykla över en fin bro. Det var riktigt kul att se lite rinnande vatten. Oj vad jag längtar till sommaren!
Även denna långrunda hörde jag på inspelad P3 hela tiden. Jag gissar att det kommer att bli något jag göra varje gång framöver för det är riktigt mysigt när man cyklar ensam. Ibland skrattade jag högt för mig själv när de sa något extra kul och det kan vara så befriande när man håller på att mala av kilometer efter kilometer.
Vid det här laget började jag vara rätt hungrig och det passade riktigt bra för nu var jag framme vid mitt planerade matställe, Kaustby. Först tog jag en avstickare till slalombacken för den såg så inbjudande ut i solskenet så där på avstånd. Jag var riktigt förvånad att det knappt var nå besökare på plats men kanske de öppnar sent på dagen?
Sen trampade jag vidare till Neste där de har både Rolls och Kotipizza. Efter lite funderande (5 sekunder kanske) så blev det med facit i hand en riktigt sunkig hamburgare med väldigt blaskig Pepsi Max. Nåja, det gav ju lite energi i alla fall. Jag frågade snällt vad det skulle kosta att fylla min CamelBak med en kanna tevatten och det blev 0 euro, precis som jag egentligen gissade.
Men det var nu det blev lite knasigt. Direkt jag trampade iväg, nä jag trampade inte ens, vi tar det på nytt... Direkt jag ledde iväg cykeln för att stiga på den och trampa iväg så märkte jag att något gick väldigt trögt. Första tanken var att något kommit i kläm nånstans men jag hittade ingenting. Bakhjulet gick knappt att snurra runt för hand. Tyckte det var väldigt märkligt i och med att jag inte märkt av någonting innan jag pausade. Nå jag tog till och med lös hjulet för att vara helt säker på att ingenting låg och skavde mot det men näe, navet var supertrögt.
Jag satte tillbaka hjulet på cykeln och tänkte att jag testar att cykla lite, kanske det släpper? Ungefär 100 meter hann jag sen lät det "BRAKELIKLONK!". Då jag inspekterar skadan så ser jag att snabbkopplingsaxeln är borta? Går tillbaka en bit och där ligger axeln, som gått av. Muttern ids jag inte ens leta upp, vad skulle jag göra med den? Så nu börjar man ju fundera hur detta ska lösas? På en söndag dessutom. Jag tänker tanken att cykla utan snabbkopplingsaxel men då finns ju risken att man nöter upp ramen i och med att själva navaxeln har skurit. Testar i alla fall ett tiotal meter men sen börjar bromsen ligga på ena fälgkanten, navet är helt utom räddning.
Det är nu det är bra med en svåger som köpt ens gamla hybridcykel och som dessutom nyligen fått körkort och inte har något speciellt för sig. Utan att fundera så går han gladeligen med på att köra 2 x 60 km så jag kan byta till ett annat bakhjul.
I väntan på att han ska dyka upp så passar jag på att köpa diverse energi vid S-Market. Sen satt jag i solen och åt glass, god glass. Värre kan man ha det! Efter att Volvon svängde in så åkte mitt gamla bakhjul på och färden kunde fortsätta!
Jag tänkte om lite med min planerade rutt för nu hade jag förlorat en hel del tid så istället för att svänga upp mot Jylhä och Seljesvägen (jag får testa en sen i sommar istället) som nästan helt säkert inte var bar så fortsatte jag mot Emet och sen in på Åsbackavägen.
Tröttheten började göra sig märkbar men vid korsningen i Ytteresse fick jag en liten boost då jag cyklade förbi bullasmugglaren. Det är alltid lika trevligt att se honom på vägarna!
Tramp, tramp, tramp, solen fortsatte att skina och efter Kållby svängde jag mot Bennäs och nu fick jag pröva på lite trist motvind. Cykeldatorn tyckte hela tiden att jag skulle svänga in på någon av småvägarna till vänster men jag höll mig gärna till den bara cykelvägen.
Däremot började jag inse att det kommer att bli några kilometer för lite. Cirka tre för att vara exakt så efter Bennäs tog jag en extrasväng via Tallbackavägen men det blev ju inte många extra meter det inte.
För att råda bot på det så svängde jag vid ett tillfälle helt enkelt om och cyklade bakåt 1,4 km och jag måste säga att det tog emot riktigt ordentligt. Vid det här laget var jag trött och ville ganska gärna vara framme. Men men, fram kom jag givetvis och överlag hade det varit den lättaste Centuryn hittills detta år. Mest tack vare de bara vägpartierna.
Jag börjar samtidigt verkligen länga till våren då man kan plocka fram landsvägscykeln! Då kommer jag endera att kunna cykla längre eller ha bättre tid att pausa och se mig omkring. Som det är nu stressar jag nog lite grand för att hinna tillbaka innan klockan är massor, trots att jag startar ganska tidigt.
En av sommarens planer kommer troligtvis att bli sträckan Fäboda - Vartius (ryska gränsen). Eller så byter man Fäboda till Kokkola så kapar man 40 km. Det finns ju trots allt öppet hav där också... 380 km skulle det bli i så fall och det är ju bara 60 km mer än jag cyklade ifjol. Riktigt kul skulle det vara om man fick sällskap också och det är eventuellt inte en omöjlighet.
Okej, viktökningen tog ett steg tillbaka, skönt. Har lite kommit igång med löpningen igen nu men tar det väldigt försiktigt. Vill inte få problem med mitt knä igen men hittills har jag inte haft några känningar i det. Använder förresten ett annat par skor nu också men nu vet jag inte hur jag ska våga använda mina "riktigt" skor igen. Far på riktigt korta rundor nu också, cirka 3 km som jag långsamt tänkte bygga upp till längre. Det är ju mycket möjligt att det var Jakob Halvmarathon och Botnialöpet som blev för mycket förra gången. Jag hade ju faktiskt som längst sprungit 10 km innan jag gav mig på halvmarathon och sen bara några korta rundor innan det var dags för 30 km. Så nu tar jag det lugnt för jag vill ju springa!
