Botniacyklingen

I brist på bild från Botniacyklingen (förutom två riktigt dåliga telefonbilder) så tar jag en bild från vårt Ähtäribesök i söndags.

Ja Botniacyklingen ja...hmmm... Det gick ju inte riktigt som jag hade tänkt men jag lärde mig en läxa!

Dagen började med att jag åt en halvslarvig frukost och sedan körde jag till Vörå i hopp om att köpa lite bars och gel där att ha med under tävlingen. Jag hade för mig att de brukade sälja sånt men se det verkade de inte göra... Så det enda jag hade med mig var en liten müslibar...

Starten gick och vägen ut till riksåttan gick i våldsam fart, runt 45-50 km/h. Det blåste medvind och alla var taggade. Jag startade för första gången i tävlingsklassen och det kommer jag nog att göra i framtiden också för jag passade trots allt rätt bra in där. Tävlingsklassen är indelad i en A och B-grupp. Har man tidigare cyklat under 3h så får man ställa upp i A-gruppen men det är ju helt klart B-gruppen jag hör hemma i, än så länge i alla fall.

Sen rullade det på bra, ibland var det tyngre men överlag hängde jag med fint i den stora klunga jag åkte i. Nånstans efter Kvevlax (halva sträckan) så plockade jag fram min müslibar för jag kände att det nog började bli dags med ett litet energitillskott. Oj va god den var! Men så tappade jag halva... Ack och ve! Och så vid 75 km så var det stopp, tvärstopp... Jag försökte och försökte hänga med i klungan men till sist var jag tvungen att släppa den, och då cyklade jag där ensam i motvinden och hade stora problem att hålla ens 20 km/h. Jag visste faktiskt inte ens om jag skulle kunna ta mig till mål, all energi var plötsligt slut.

Nå jag lyckades ta mig ungefär 12 km till nästa vätskekontroll (jag brukar hoppa över dem) och där åt jag SEX bananer! Dessutom två energibullar och massor med saltgurka. Och så fyllde jag på båda flaskorna. Efter det här så svängde vägen och det blev medvind istället och efter några minuter så började energin återvända. Sist och slutligen så cyklade jag de sista 20 km i ungefär 35 km/h, jag kände mig helt normal igen.

Så, nu gick jag alltså in i den berömda väggen och jag är riktigt glad att ha prövat på det. Däremot gick ju mitt försök att komma under 3 h åt pipan men med hjälp av mellantiden och de andras sluttider har jag räknat ut att jag ändå skulle ha missat det med några minuter ifall jag hade haft med mig något ätbart så det behöver jag inte harma mig så mycket över. Det var överlag ganska dåliga tider i år på grund av vädret så nästa år tror jag absolut det ska lyckas!