Viktmässigt går det jättebra! -4 kg de senaste sex veckorna är lysande. Men jag har verkligen inte kommit igång med stretchingen för att förhoppningsvis bli av med mitt löparknä. Dessutom gav jag mig ut på en löprunda igår och det straffade sig redan efter 1 km. Jag får helt enkelt låta bli löpskorna ett tag. Men det är svårt! Snabba promenader kunde väl i och för sig fungera.Cykling känns som det självklara alternativet men det är ganska trist väder att cykla i just nu, speciellt där vid 21-tiden när jag oftast har tid att motionera. Tur att jag får lite vardagsmotion med cykelpendlingen i alla fall.
Men jag börjar småningom vänta på snön. Det ska bli kul att börja skida! Det har jag aldrig tyckt förr. Konstigt hur sportig jag blivit på senare tid...
Egentligen började det väl 2007 med att jag ställde upp i Botniacyklingen på grund av att några från arbetet (DL Software på den tiden) tänkte göra det. Sen var jag intresserad att ställa upp 2008 också och förbättrade tiden lite. Efter det var jag fast.
Hösten 2008 köpte jag en begagnad Rossano landsvägscykel och hann testa den exakt en gång innan snön kom. Lyckligtvis gick det att cykla i Botniahallen på helgerna så den stod långt ifrån oanvänd under vintern. Jag utökade också jobbpendlingen något enormt och cyklade ofta 20 km istället för 2 km enkelväg mitt i vintern. I början av maj 2008 cyklade jag för första gången sträckan Jakobstad - Vasa och det blev en välbeprövad sträcka den sommaren. I mitten av maj 2008 cyklade jag 323 km på två dagar, 212 km den senare dagen så där spräckte jag 200 km-gränsen. Nu började intresset för långcykling verkligen ta vid.
Vintern 2009-2010 hände däremot något konstigt, jag anmälde mig till Botnia Vasan och skidade 53 km utan att ha skidat en enda kilometer på flera år. Det gick INTE bra men det gick. Sen lockade Botniatrippeln och då var jag tvungen att springa Botnialöpet på 30 km nu i höst. För att ha en chans att klarade det så "mjukstartade" jag med Jakob halvmarathon i somras. Båda loppen gick helt okej med tanke på förutsättningarna och nu är jag fast i både cykling och löpning. Det återstår att se om det samma kommer att gälla skidning också.
Ja, vem trodde det om han som gick i sandaler hela vintern och tog bilen överallt? Fascinerande, men visst är det skönt när man blivit beroende av att motionera! Och själv cyklade jag ju Vasa-Jakobstad redan ´95. :) Men långlöpning är jag rädd att mina knän aldrig kommer att hålla för. Å andra sidan vet jag ju inte vad bra skor skulle kunna göra för underverk. Hittills i höst har jag inte haft några problem, men har hålit mig till mjukare underlag.
ReplyDeleteOj cyklade du Vasa-Jakobstad redan 1995? Då var du ju typ fjortis eller något liknande? :) Med familjen?
ReplyDeleteFast sandaler hela vintern kändes ju nästan sportigt. Åtminstone på någon avlägsen planet... Det gick ju till och med "bra" att plumsa i snö på hajker med sandaler.
Jag och pappa tog nattbåten till Skellefteå från Jakobstad, cyklade söderut mot Umeå med en campingnatt på svenska sidan, tog nattbåten från Umeå till Vasa och cyklade hem igen. Jo, fjortis var jag då.
ReplyDeleteSkrattar fortfarande åt dina sandaler.
Snygg kurva som vanligt, grattis. Och tack för alla uppmuntrande hejarop i min blogg!
Oj vilket äventyr! Men nu då du säger det så låter det ju nog bekant.
ReplyDeleteÄsch nu börjar det ju snurra funderingar i huvudet på mig... Galna sådana...