En lysande idé?

Temat omotiverade bilder från Australien fortsätter tydligen...

Jo men så här är det. Det ska cyklas Century i september, så är det ju bara. Och nu såg jag ju i tidningen att Nedervetilloppet (106 km) går av stapeln 11 september så varför inte slå två flugor i en smäll? I och för sig är ju sträckan lite för kort men det är ju inget större problem att komplettera.

Så, hur många hakar på? Jag tycker vi i så fall skulle cykla loppet i relativt lugnt tempo så att alla hänger med.

Analys och Coopertest

Jag har suttit och tittat bakåt i mina blogginlägg. Närmare bestämt runt punkten i diagrammet. Vad var det som hände? Hur kunde en bottennotering på 74,4 kg skena iväg så där? Nu vet jag.

PRECIS där vid pekfingret så tog jag ut en pappamånad (sex veckor i mitt fall). Dessutom prickade vi in vattkoppor för barnen så det var mycket hemmatid. Tydligen åt och tränade jag alldeles fel för uppåt gick det! Sedan gjorde jag en tillfällig kraftansträngning då jag gick från 79 kg till 76 kg men sen har det gått stadigt uppåt. Nu börjar jag komma på banan med träningen igen så bara jag tar tag i matbiten också så ska jag nog börja vända trenden. En negativ derivata är ju så mycket roligare.

Smackade till med en klassisk Coopertest igår! 2600 meter blev det och för min åldersgrupp placerade det mig i övre ändan av "Good"-området. Nästa gång SKA jag springa 100 meter till för då blir det "Very Good" istället! Bara jag ger på lite mer från början måste det vara möjligt. Efter Coopertesten gick jag i 5 minuter och sedan joggade jag en lugn Coopertest hem också men då blev det bara 2100 meter. Inte konstigt med tanke på hur slak jag var i benen efter första rundan...

Vecka 70: 82,1 kg

Upp och ner. Så går den, vikten. Precis som båten på bilden. Tittade lite på "Darwin Tides" nu och ser att tidvattnet kan ändra ungefär 7 meter på sex timmar. Upp och ner, upp och ner...så där håller det på två gånger om dygnet. Alltså det är ju MYCKET! Inte konstigt att vi var lite fascinerade av tidvattnet när vi var där för åtta år sedan.

Träningsmässigt ligger jag inte speciellt mycket efter 238 timmar som är det som jag "borde" ha kommit upp till idag. Men jag har ju 127 dagar på mig att få ihop 130 h 38 min 44 sek så jag tror nog det löser sig!

Tittade förresten lite på antalet träningstimmar per månad och kom fram till något otrevligt (jag avrundar kraftigt nedan):

Januari: 35 h
Februari: 32 h
Mars: 30 h
April: 29 h
Maj: 26 h
Juni: 26 h
Juli: 23 h

Minst sagt nedåtgående statistik! Trösten får bli att jag redan är uppe i 35 h den här månaden trots att det är 5½ dag kvar.

Vecka 69: 81,8 kg

Inaktiv! Åtminstone på bloggen. Det har absolut att göra med att jag börjat jobba igen. Värst 10 veckor ledigt gick snabbt. Några stordåd träningsmässigt har det väl inte heller blivit men jag har kommit igång med löpningen igen och till min stora glädje så har jag inga känningar i mitt högra knä som har spökat så mycket tidigare. Det verkar som skobytet var rätt medicin! No more pronationsstöd för min del... Nimbus är min nya hjälte.

Dessutom har jag ju kommit igång med jobbpendlingen igen. Jag räknar den som träningstid för det är nästan alltid fullt spjäll som gäller.

Mycket mer tror jag inte att jag ska skriva för det är ju trots inte så länge till nästa fredagsinlägg... Personen på bilden har ingenting med mig eller bloggen att göra förutom att jag tog bilden på Nykarlebyloppet och tyckte om den. Egentligen var det enda bilden som riktigt blev till något.

Cykelstatistik

Ändrade just all cykelloggning med cykelkärran på Garmin Connect till "Downhill Biking" (det är en cykelform som inte intresserar mig så den var ledig) så att jag enkelt ska kunna få en rapport på hur mycket jag cyklat med cykelkärran. På 9 månader har det blivit:

554,54 km

Inte så illa! Medeldistansen 12,32 km och den längsta distansen 50,1 km. Medelhastigheten har varit blygsamma 16,4 km/h (på grund av vinterföret) och medelkadensen är 73 rpm (jo, för låg men det blir så lätt så när det går tungt).

Räknar man all typ av cykling så har jag hittills i år cyklat:

3364,49 km

Det är en siffra som jag trodde skulle vara lite högre. Jag har inget direkt mål för året men nu känns det väl som att 5000 km inte kan vara alldeles omöjligt? Räknar man bort mina kommande centuryn så blir det 10 km/dag. Jo, 5000 km blir ett riktigt vettigt mål att sikta på! Inte lätt men inte omöjligt heller. Garmin gissar (verkligen gissar i och med att jag rätt sällan cyklar med pulsbältet) att jag i år cyklat bort ungefär 100 megakalorier, alltså 1250 st Pätkis. Det är 22 kg Pätkis det. Eller en bra bit över 100 meter Pätkis om man sätter dem efter varandra.

Men vad är tyngre? Att äta fem Pätkis eller att cykla 15 km? Just det! Lämna bort Pätkisarna... Tur att jag godisstrejkar! Börjar förresten inte vara alldeles länge tills jag gjort det i två år (om man räknar bort den första julen).

Fast nu läste jag det mest skrämmande! Under 2011 har jag sprungit:

80,53 km

Vad är det för fjantsträcka! Okej puh! Då jag satte till "Speed Walking" så ökade det till:

315,69 km

Då känns det väl "okej". Men det är ju ungefär vad Johanna springer/går på 48 h... :)

Century #8 (414 km)

Äntligen var det dags för en av sommarens stora cykelhändelser. Det var dags för...Ryssrundan! Väderprognoserna hade sett hopplösa ut, tiodygnsprognoser med regn varje dag och sådant trevligt. Men så plötsligt började en dag se bättre och bättre ut. Det verkade som man eventuellt skulle klara sig undan regnet och dessutom skulle temperaturen vara okej. Jo, det fick bli den dagen trots att det var totalt kaos där hemma efter en lång fjällresa, trots att hälften av familjemedlemmarna borde planera jobbstarten från morgon till kväll, ja till och med trots att det var vår bröllopsdag...förlåt.

Men jo, på tisdag 9 augusti var det dags. Kvällen blev riktigt sen och jag gick och lade mig vid 01:00-snåret om jag minns rätt. Väckarklockan var ställd på 03:20 och räknar man bort de 3-4 gångerna jag blev väckt under natten så hann jag säkert sova nästan två timmar. Jag steg upp och kände mig bedrövlig. Riktigt hängig. Dessutom katastrofsjuka axlar och rygg, måste ha sovit riktigt knasigt. Tog en Panadol och försökte vakna åtminstone lite. Åt lite grand, klädde på mig och hörde att cykelsällskapet dök upp! Nu började man förstå att det här faktiskt höll på att bli av! Vi fixade och trixade de sista förberedelserna, tog de obligatoriska avfärdsbilderna och sedan rullade vi iväg klockan 04:30.

I början tog vi det riktigt lugnt. Såna här långcyklingsdagar gillar jag att starta riktigt försiktigt. Men den försiktiga cyklingen fortsatte, och fortsatte. Jag kände mig seg. Inget fjång alls i trampandet. Jag fick inte riktigt igång pulsen heller, kanske kroppen var inställd på att sova ännu? Nåja, vi kom oss till Kokkola och beslöt att nobba McDonald's som jag alltid brukar stanna vid om jag cyklar genom där. Det låg sist och slutligen inte riktigt på vägen och vi hade rätt nyligen ätit varsin rågsmörgås.

Några kilometer senare svängde vi österut från riksåttan till riksväg 28 och tog en avstickare till Kälviä. Då jag planerar rutter brukar jag se till att dra dem via centrum i städer jag passerar. Det brukar vara ett skönt avbrott mellan varven.

När vi kom fram till Kannus vid cirka 80 km var det dags för den första pausen. Toalettbesök, flaskfyllning och knackkorvsinköp stod på agendan. Tanken var att vi skulle skjuta fram lunchbehovet. Knackkorv var en ny typ av cyklingsmat men det funkade grymt bra. Det smakade riktigt bra med något salt att äta. Så nä, Joakim på bilden visar inte fingret, det är bara korv...

Nu sitter jag och tittar på sträckan Kannus - Kärsämäki (100 km) på Garmin Connect och tycker inte jag kommer ihåg någonting... Vi passerade Sievi och Nivala, annars hände nog egentligen ingenting. Vi cykla helt enkelt. Nja nu kommer jag ihåg att efter Nivala så cyklade vi på en lite mindre väg på landsbygden som var grymt fin!

Nåja, men sen kom vi då äntligen fram till Kärsämäki där vi planerat att äta. 180 km averkade, bara resten kvar! Vi valde första bästa ställe som hade lämplig mat och det blev restaurang Nelontie. Det är absolut inget ställe jag kan rekommendera men det funkade. Mätta blev vi och Joakim drack gul Jaffa fast han säkert förnekar det om ni frågar honom. Själv drack jag en kall och god Pepsi. Jag tog en kebab med ris och det var riktigt passande mat. Under tiden vi åt började det plötsligt regna ganska rejält, nice! Men turen var med oss och det hann sluta innan vi ätit klart.

Än en gång så fylldes flaskorna till bredden (jo CamelBak:en också i och för sig) och vi var någorlunda redo att fortsätta rundan. Nu passade jag också på att starta del två av loggningen på cykeldatorn av samma anledning som under Åborundan. Del två hittar ni här. Fram till Kärsämäki höll vi en medelhastighet på 26,9 km/h vilket var ganska precis vad jag hade förväntat mig, dock skulle den andra delen bli långsammare...

Äventyret fortsatte! Och det var nästan en Vätternrunda kvar, både gällande distans och stigmeter...och benen var inte perfekta längre.

Efter ungefär 30 km var vi halvvägs och passande nog så såg vi en skylt som pekade mot en kiosk. Och inte vilken kiosk som helst visade det sig. Cykeln fick snällt stå mot väggen och vänta och vi traskade in i det pyttelilla huset.














Men vad kan då en sån kiosk ha att erbjuda? Nå redan utanför såg man att något inte var helt normalt. Det var inga normala glasstrutar här inte! Priserna var inte heller farliga, 1 boll 2,50, 2 bollar 3,00 och 3 bollar 3,50 euro. Jag nöjde mig med två bollar och det var nästan för mycket i alla fall!













Big balls of fi...icecream. Ser nu att jag bara är med på den första bilden. Nå det blir ju lätt så.

Men tillbaka till Ryssrundan, vad hände sen? Ja ni, säg det. Vi trampade vidare i 3,5 h, längtade efter varje skylt till Kajana. Det gick trögt, rutten var supertråkig, Joakim började få problem med ett knä. Planen var att äta middag i Kajana och vi ville fram, nu!

Och fram kom vi men vi fick verkligen kämpa på slutet. Av alla matalternativ så valde vi Hesburger. Det blev ett långt stopp för vi behövde verkligen en nytändning. Dessutom passade vi på att handla lite mer mat, bland annat knackkorv, igen.

Nåja, det bar av igen, och lyckligtvis gick det (lite) lättare. Vi rulla i ett lugnt tempo ut ur Kajana och rätt snart svängde vi av österut in på väg 89 som skulle ta oss ända till gränsen. Ungefär i den här vevan sjönk de kvarvarande kilometrarna äntligen till ett tvåsiffrigt värde och nu var det bara vi och väg 89. Vi började inse att det här kommer vi ju att fixa så länge ingen cykel gav upp för vi skulle i alla fall inte göra det. Men just nu var medelhastigheten inte hög, under 20 km/h gissar jag. Hmm, 100 km på under 20 km/h, det är ju mer än fem timmar det! Gaaah! Började inse att vår beräknade ankomst INTE kommer att stämma, alls.

Vägen var minst sagt backig, 60 meter upp, 60 meter ner, 40 meter upp, 20 meter ner, 40 meter upp så där höll det på hela tiden. Vi beslöt oss för att ta en paus varje halvtimme för att ha något att se fram emot. Det var lyckligtvis väldigt lite trafik och det var ju bra då mörkret kom.

När det var ungefär tre timmar kvar så passerade min pappa oss med paketbilen som var vår hemtransport, vi pratade en liten stund och sen körde han vidare för sova lite i bilen tills vi dök upp. Han hade ju trots allt 400+ km till att köra sen under natten. Joakim passade på att fylla på sina vattenflaskor som hade börjat sina.

Nu kändes det verkligen som man var mitt ute i ingenstans. Nångång ibland passerade vi ett ensamt hus men det var vi, vägen, backarna och mörkret. Humöret gick i vågor, ibland kändes det som jag bara ville lägga mig i vägrenen och sova men det fick givetvis vänta till bilresan hem.

Det var riktigt synd att cykla den här sträckan på natten i mörkret för jag tror att det var väldigt vackert på sina ställen. Mest skog i och för sig men nu och då cyklade vi vid vackra sjöar. Långt hemifrån, på andra sidan Finland. Otroligt hur man kan förflytta sig med cykel! Rakt över landet på mindre än ett dygn.

Vilken lättnad när vi plötsligt såg vägbelysning i fjärran! Vi närmade oss slutet! Sen såg vi plötsligt paketbilen stå och vänta vid vägkanten och lite senare såg vi skylten på bilden. Av någon anledning så nöjde vi oss med det här. Vi tog våra bilder och gick till paketbilen. Men med facit i hand så var det trots allt ungefär 2 km kvar. Nå vi var trötta, paketbilen stod och väntade här, jag trodde gränsövergången var precis runt hörnet och det fanns en skylt om kameraövervakning. Det kändes som ett passligt ställe att stanna på, vi hade ju fått se en skylt på ryska. He får dåga, som Arvid brukar säga.

Vi lastade in cyklar, böt till fräscha kläder och började köra hemåt. Det fanns smörgåsar att äta men jag var inte speciellt hungrig, det tycker jag är ett bra tecken på att vi lyckats äta rätt bra under rundan. Sen Zzzzooov jag stora delar av resan hem. Vid 8-tiden på morgonen var jag hemma igen. Go'morron!

Det här var en episk runda. Vilken grej! Vi cyklade grymt bra tillsammans och det kändes som vi var jämnstarka. Vi hade båda perioder när vi var riktigt låga och då är det ju skönt att få "ligga på rulle". Efter pausen i Kärsämäki så hade vi 24,2 km/h, mindre än jag hade tänkt mig. Men det är klart, ner till Åbo hade jag ett snitt på 23 km/h så nog lönade det ju sig att vara två. Den totala snitthastigheten landade på 25,4 km/h och jag hade trots allt gissat på 26-28 km/h. Däremot hade jag inte räknat med så här mycket backar. Joakim, blir det repris nästa år? Men med ett annat mål.

Nu blir det knappast några fler lååångrundor det här året, däremot har jag forfarande fyra vanliga Centuryn att se fram emot! Och till septemberrundan är det bara att anmäla sitt intresse så får man följa med! MalinJohanna är redan intresserad så nu ska ni haka på!

Vecka 68: 82,5 kg

Det här får bli ett kort inlägg, en blöja behöver bytas mer eller mindre NU. Och samtidigt, vad finns det att skriva? Träningsmässigt har jag på 9 dagar cyklat två gånger till jobbet, that's it! Ja i och för sig en gång till Ryssland också...rapport följer så snart som möjligt. Stay tuned!

417 km

Oj höll på att glömma sista bilden! Sorry guys! Vi e framme!

400 km

Gah! Bara slutklämmen kvar nu! Tack för alla påhejningar!

354 km

63 km kvar nu. Det kom lite regn en stund men ingen fara. Trampa trampa!

317 km

99,9 km kvar! Mycket backar nu!

Svar till kommentarer

Tack Mallo! Var så osäker på stavningen så det blev finska.

Conny du har så rätt! Det åkte på ett till par cykelbyxor men då var skadan redan skedd... Svårt att säga vad vi snittar på för ingen av våra mätare visar medel exklusive pauser, knasigt! Men kanske 27-28 km/h? Vi får se sen när jag laddar upp loggningen. Kul att du är med hela vägen! :D

290 km - Kajaani

Skrev ju 30 km för mycket i förra rubriken... Oj, nu är vi slaka! Hesburgerpaus nu och sen kämpar vi vidare. Vi e nog inte framme innan 01:00 gissar jag.

285 km

Vi segar oss vidare mot Kajaani. Nu är det ungefär en century kvar.

210 km

Halvvägs! Och största glassen EVER!

181 km - Kärsämäki

Knasigt! Såg att alla fyra blogguppdateringar (via e-post) fastnat i utkorgen. Nåja ni fick mycket på en gång nu istället. Nu sitter vi och äter lunch i Kärsämäki. 30 km till så är vi halvvägs!

140 km - Nivala

Allt funkar bra än! Snart är första centuryn avklarad!

60 km - Kälviä

Vädret är toppen och kilometrarna rullar på!

100 km

Inget regn än så länge. Baken börjar säga till att den finns men annars är allt ok! 12 km till Sievi.

34 km

Bra start på dagen!

Långrundedax!

Börjar bli dags att gå och lägga sig nu för om 2:50 h ringer väckarklockan. Sen är det 400+ km som gäller! Det är dags för, Ryssrundan!

Vecka 67: 82,2 kg

Uuuups! Nu får jag gå 63 veckor tillbaka i tiden till "Vecka 04" för att komma tillbaka till samma vikt som i morse. Tur att semestern börjar lida mot sitt slut... ;)

Den STORA smällen som jag skrev om i förra inlägget är förstås ryssrundan, eller cykelturen från Jakobstad till ryska gränsen. Den var preliminärt planerad till måndag men måndag ser ut att regna bort, det gör i och för sig också tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag och sen börjar det bli för sent... Det är inte utan att man börjar bli lite nervös om det ska gå att pricka in en lämplig dag. 400+ km i regn är ju inte optimalt.

Så här trevlig ser prognosen ut för Kajaani, vilket dåligt skämt:

Tillbaka från fjällresan

Vilken höjdarresa det blev! Trevligt sällskap! Vackra vyer! Träning i form av vandring och cykling (bland annat 82 km med 657 meter stigning och 1105 meter utförs)! Ja jag vet inte om det kan bli så mycket bättre?

Men, nu börjar det bli dags att ta tag i "sommarkilona". På måndag smäller det. Tyvärr regnar nog den STORA smällen bort just på måndag men vi ska hoppas på alternativa dagar.