Jakob halvmarathon

Det gick ju vägen. Jag var på förhand rätt säker på att jag skulle klara det och jag hade som mål att jogga hela vägen (förutom vid vätskekontrollerna som bilden visar) och även det lyckades. Dessutom hade jag lite tänkt att under 2 h 30 min borde väl slutresultatet bli, och det blev det...med en minuts marginal... Egentligen borde jag väl vara nöjd men jag kan inte låta bli att vara lite besviken att jag blev näst sist i min klass. Nå jag hade ju i och för sig aldrig sprungit längre än 10 km tidigare.

Efter ungefär halva sträckan så tyckte benen att det började räcka för den här gången. Men det tyckte inte jag och jag joggade på, långsammare och långsammare allt eftersom benen blev sjukare och sjukare. Till sist joggade jag så långsamt att jag är säker på att man kan gå lika snabbt raskt.

Precis som vid BotniaVasan så har jag lärt mig någonting, det lönar sig att träna lite innan! Big surprise! Men jag blev biten och kommer säkert att ställa upp nästa år också. Jag vill ju springa två varv, fast kanske inte ännu nästa år...