Vecka 10: 80,8 kg

Jag fortsätter långsamt min nedfärd, precis som vattnet i Kalajoki. På bilden rinner Kalajoki genom Ylivieska på sin färd till...just det, Kalajoki. Jag cyklade genom Ylivieska på min långfärd och kunde inte låta bli att stanna på bron för att knäppa en bild av den härliga speglingen.

Ifjol var jag duktig ett tag och gick ner från 87 till 79 kg men i samband med ett Stockholmsbesök kom jag helt av mig och vecka efter vecka började kurvan peka åt fel håll. Nästa vecka blir det Stockholmsbesök igen och nu får inte samma sak hända igen. Men det tror jag ju inte heller. Hur klyschigt det än låter så tror jag viktnedgången är på riktigt den här gången. Jag motionerar mer mångsidigt och så det bästa av allt: godisstrejken. Nu har jag låtit bli att äta godis i ett halvår och det är så lätt att låta bli! Alltså riktigt ärligt så ser jag ingen orsak att börja igen. Och tydligen räcker det här för mig. Jag är absolut inte duktig, slarvar varje vecka med både motion och mat men ändå kravlar sig kurvan långsamt neråt, det är det som gör mig hoppfull inför framtiden.

På motionsfronten har jag blivit biten. Så här ser kalendern ut:

- Jakob halvmarathon (21 km blir intressant)
- Botniacyklingen (106 km på <3 h är målet men det blir tufft)
- Botnialöpet (30 km blir en utmaning)
- Botniavasan (53 km skidning, ska kapa åtminstone 1h på tiden)

Och så gav långcyklingen mersmak, nu vill jag cykla ännu längre. 400 km, 500 km, det borde vara helt möjligt. Men om det blir mer i sommar vet jag inte.