Century #2 - 163 km

Prognoserna hade lovat ganska kalla förhållanden under årets andra långrunda men från morgonen var det faktiskt ännu kallare än jag befarade. Som jag skrev i mitt förra inlägg så var temperaturen runt -30°C under de första timmarna (startade vid 6-tiden) och någonstans där går nog gränsen för vad som är okej med den mängd kläder jag hade. Slalomglasögon har jag sett att några bloggare använder i dylika förhållanden och det hade inte varit helt fel. På den första bilden kan man se hur det såg ut några kilometer före Jeppo och sen efter att jag varit några minuter inne i värmen och handlat/ätit lite. Helt klart gladare humör på den högra bilden.

Men det var här det blev lite komiskt. Efter att ha tinat upp inomhus så cyklade jag vidare i en iskall motvind och nästan direkt fick jag otroligt kallt om pannan. “Det här kommer ju inte att funka”-kallt. Kände lite på mössan och märkte att den höll på att frysa fast i pannan, eller kanske ögonbrynen. Den hade väl blivit svettig och nu frös den till is. Då jag drog lite i den så fastnade den i uttöjt läge och då blev det skönt om pannan igen, lustigt…

Efter Jeppo tog jag sikte på Voltti genom att följa småvägarna längs med ån. Något jag gjorde redan från Nykarleby i och för sig. Det var ett riktigt bra val för man möttes av vackra vinterlandskap överallt och det var bra för motivationen. Det var trots allt väldigt långt kvar ännu! Jag tycker skogsvägen på bilden var så mysig, inget för en cykel dock! Jag valde vägen till höger…

Väl framme i Voltti höll jag mig fortfarande till småvägar fram till Alahärmä där jag hittade det här huset som hade rejält med snö framför dörren. Temperaturen hade stigit ordentligt vid det här laget så nu var det riktigt behagligt och kilometrarna rullade på rätt bra. Då jag kom in till Alahärmä hade jag cyklat 60 km vilket betydde att jag inte längre hade en tresiffrig sträcka kvar till 160 km, detta började kännas genomförbart!

Egentligen hade jag inte tänkt äta redan nu men jag såg en riktigt passlig pizzeria som fick lite pengar av mig. I gengäld fick jag en stor pizza (lämnade faktiskt en liten bit) och en Cola. Samtidigt fick skor, mössa, vantar och jacka torkade på värmeelementet, det mesta var vått på ett eller annat sätt. Passade också på att byta batteri i den externa laddaren till cykeldatorn. Det verkar vara riktigt knepigt att hålla igång en Garmin Edge 800 under långa perioder när det blir riktigt kallt. Fick ha den i fickan stora delar av rundan för att den inte skulle klaga på “Low Bat”.

Som alltid då jag cyklar förbi PowerPark så blev det ett foto. Det är väl i och för sig bara andra gången (eller kanske tredje) men den här gången lockade det inte alls att svänga in dit… Något som lockar varje gång jag kör förbi för jag har faktiskt inte varit in till själva nöjesparken ännu. Snudd på skandal! Nå kanske det blir av i sommar?

Om jag inte har helt fel så är det här Finlands längsta kurva? Mellan Ala- och Ylihärmä? Är det någon som kan bekräfta det? Det blåste motvind men lyckligvis en nästan obefintlig sådan. Gissar att det här kan vara en riktigt trist sträcka om man har en så där lagom dos otur.

Jag hade på förhand spelat in P3 till MP3-spelaren så hela dagen hörde jag på P3. Jag brukar egentligen aldrig lyssna på musik när jag cyklar men under min förra Century så saknade jag verkligen MP3-spelaren så det misstaget ville jag inte göra igen. Och med en lämplig nivå så hörde man bra trafiken som kom bakifrån på förhand.

Vid det här laget började jag vara rätt trött i benen och med kanske fem kilometers mellanrum var jag tvungen att gå en liten stund istället för att cykla. Det här sänkte givetvis medelhastigheten rejält. Jag var samtidigt inne i ruttens backigaste område.

Precis som det brukar vara så tappade jag lusten att äta något mer och mer vartefter timmarna gick. Jag fick riktigt tvinga i mig någonting mellan varven. Torkade aprikoser är en riktig höjdare som nästan alltid slinker ner. Jag slarvade med ätandet lite för länge en bit före Lappajärvisjön och då “bonkade” jag rejält. Det är lustigt hur plötsligt det kan komma, nästan på en sekund kan energin ta slut. Då tog jag mig i kragen och åt både det ena och det andra, drack rejält med sportdryck och åt dessutom lite druvsockertabletter och några minuter senare var jag i skick igen.

Att komma över krönet och plötsligt se Lappajärvisjön var en milstolpe vill ja lova! Det kändes som att slutrakan började nu! Nere vid en rastplats tog jag en lite längre paus och passade på att fylla på min CamelBak med varmvatten från en termos och hällde i en filmburk sportdryckspulver. Ja ni som är unga och läser det här vet ju i och för sig inte vad en filmburk är… Senaste gång så frös slangen till min CamelBak vid ett tillfälle men det var inte ens nära att hända den här gången för jag stannade varje gång jag drack så att jag kunde sätta tillbaka slangen i sin ficka på axelremmen samt stänga dragkedjan.

Jag letade också reda på en smörgås som legat och väntat men den var mer eller mindre en isbit och inte speciellt god alls…

Tyvärr började solen gå ner för det här äventyret höll på att ta ungefär tre timmar längre än jag hade räknat med. Jag vet inte riktigt varför det tog så länge men kylan var ju förstås en av orsakerna. Dessutom kände jag mig inte riktigt i toppform på förhand så jag gissade att det skulle bli tufft. Däremot blev det helt klart tuffare än jag trodde. Jag tvivlade aldrig på att jag skulle klara det men samtidigt visste jag att det inte skulle vara med någon stor marginal.

På förhand hade jag planerat in en 180 km lång runda men dagen innan då jag gjorde själva rutten till cykeldatorn så kortade jag av den till 163 km och tänkte att om jag känner mig pigg då jag kommer till Lappajärvisjön så tar jag den längre vägen till Stennabba. Det var verkligen inte aktuellt…

Det bästa med att ge sig iväg på något riktigt långt är helt klart den sista kilometern. Så även denna gång! Solen hade gått ner, det hade blivit kallt igen, pannlampan lyste svagt men jag ville ändå inte pilla med ett kallt batteribyte och vägen var riktigt dålig och det hoppade och skakade rejält men jag hade mindre än 1 km kvar!

Dagen efter skulle jag märka att de hoppiga vägarna på slutet gjorde att pannlampan och kameran dansade salsa med varandra i styrväskan. Gissningsvis tusentals små smällar på plasten framför displayen på kompaktkameran hade skapat ett 1x2 cm stort område som man inte ens kan se igenom. Nåja, olyckor händer, jag ska försöka komma över ett nytt bakstycke på något sätt och då blir kameran som ny igen.

163 kilometer blev det den här gången och jag var ute nästan 14 timmar! Medelhastigheten då jag cyklade var 14,8 km/h vilket kan jämföras med förra gången då den var 15,8 km/h så ingen större skillnad egentligen, däremot hade jag brutal motvind långa sträckor den gången så jag var nog inte lika bra på hugget den här gången. Nästa gång vill jag ha lite varmare väder!

Det har nu gått fem dagar sedan cyklingen och jag börjar väl småningom känna mig någorlunda normal igen men än är både musklerna i benen och knäna lite sjuka. Tror inte jag gör några stordåd träningsmässigt förrän mot slutet av veckan.

Däremot börjar jag vara riktigt motiverad inför Century #3! Det ska bli kul att planera in en ny rutt och se vad den rundan bjuder på för äventyr!

Vecka 44: 77,6 kg

I onsdags gav jag mig ut på Century #2 så nu är februari fixad! Träningsmängden är nu också på plussidan igen efter att ha snuddat minussidan. Det kommer inom kort att komma en utförligare rapport men man kan väl sammanfatta de 163 kilometrarna med att det mellan varven var rätt kallt! Som till exempel lite innan Nykarleby då cykeldatorn visade -30,3°C. I och för sig visar den någon grad för kallt men i alla fall...148 km to go...

Man skulle ju kunna tro att ett träningspass på 6356 kcal skulle göra underverk för vikten men idag vägde jag 1,2 kg mer än förra veckan. Hoppsan då! Jag får gå hela 17 veckor tillbaka i tiden för att hitta en vikt som är högre än dagsvikten. 29 oktober för att vara exakt. Det var då dubbdäcken åkte på. Och kurvan börjar se allt annat än lovande ut. Samtidigt vet jag att jag vägde 1 kg mindre igår så dagens vikt är nog en sanning med modifikation.

Men som sagt, rapporten från långcyklingen hoppas jag ska bli intressant. Allt från en fastfrusen mössa till en förstörd display på digital kompaktkamera modell dyr, om än bara plasten framför själva displayen.

Vecka 43: 76,4 kg

Äh! Nu vill jag bli kvitt min lilla förkylning så jag vågar börja träna igen! I och med att jag hade lite planer på att cykla i helgen har jag inte vågat ta några risker innan dess men det lutar mot att vi tar en välbehövlig helg på hemmaplan så cyklingen sker på onsdag. Nu måste jag nog helt enkelt SPIKA den dagen för annars börjar alternativen bli riktigt få. Man kan säga som så att enda sättet att få till cyklingen i februari i så fall är att släpa med cykeln till Norrfjärden (nära Piteå). Onsdagen ser väl okej ut om man tittar på prognosen för tillfället. Mellan 15-20 minusgrader och ungefär 5 sekundmeter. Solen kan titta fram lite och det är ju välkommet.

Här är förresten en bild på handskarna jag hastigt och lustigt köpte inför BotniaVasan. De funkade riktigt bra i kölden.

Vikten då? Hmmm, mja, jag skulle behöva lite nytändning men det vet jag att jag får bara jag kommer igång med träningen igen. De senaste 14 dagarna har jag bara tränat 5 gånger. 3 x skidning, 1 x syskonvagn och 1 x cykelkärra. Nå det har ju att göra med att jag innan BotniaVasan medvetet tog det lugnt och efter blev jag förkyld. Men idag börjar det kännas rätt bra igen. Imorgon ska jag nog hitta på något.

Inför Century #2

Oj...

14 dagar kvar av februari, av de dagarna är det två, möjligtvis tre, som är möjliga långcyklingsdagar:

Lö 19 feb: -24°C 3 m/s på morgonen, -18°C på dagen
Sö 20 feb: -19°C 4 m/s på morgonen, -14°C på dagen
On 23 feb: -9°C 5 m/s på dagen

Egentligen tror jag inte att onsdagen är ett alternativ för jag har några LiA-besök jag troligtvis inte hinner göra innan dess så jag är nog illa tvungen att planera in cyklingen till helgen. Prognoserna är inte speciellt uppmuntrande men lyckligtvis verkar det inte blåsa så mycket. Och jag vet ju att det går bra att cykla i dylika temperaturer.

Så, på lördag eller söndag blir det av! Förutsatt att jag är frisk förstås. Jag hade planerat in 180 km men är det så där pass kallt tror jag nästan jag håller mig till "bara" 160 km.

I mars ska jag se till att cykla tidigare i månaden så att det inte blir stressigt att få det inprickat. Kanske redan i slutet på sportlovet?

BotniaVasan 2011

Morgonen började onekligen lite osäkert. Det var kallt, riktigt kallt! På väg till Vörå visade termometern i bilen -31,5°C! Ska jag skida 53 kilometer i denna kyla och kommer tävlingen överhuvudtaget att bli av? Samtidigt kändes det ju som ett mindre äventyr. "We like it extreme!" som några snubbar säger i höjdarfilmen Cliffhanger, den borde jag förresten se på nytt, det var länge sen...

Väl på plats så skjuts starten upp en timme till 11:00. För mig spelade det ingen större roll att vänta lite till, det var varmt och skönt inne i gymnastiksalen vid Norrvalla och det fanns bekanta att prata med.

Däremot började jag mer och mer fundera över min utrustning. Det slutade med att jag köpte ett par nya handskar, såna där med bara tre fingrar, och en "rånarluva". Dessutom såg jag att ganska många hade överdrag till sina skidskor och då började jag bli lite orolig över hur fötterna skulle klara sig, jag börjar nämligen ganska lätt frysa om tårna. Då jag såg att en killade hade offrat ett par yllesockor och dragit dem utanpå skidskorna tvekade jag inte en sekund utan gjorde samma sak själv också. De var dessutom riktigt tunna undertill så de var ändå väldigt nära EOF.

Det här visade sig fungera väldigt bra för jag frös inte alls om fötterna under loppet. Ja jag frös faktiskt inte någonstans. Däremot var jag väldigt svettig precis överallt då jag kom i mål. Det kändes som kläderna vägde några kilo mer. Jag är verkligen inte den som fryser bara jag rör på mig. På överkroppen hade jag ett (ETT) underställ och så en vindtät jacka som gick att öppna upp under armarna och som stod på vid gavel hela loppet. Så med facit i hand hade en tunnare jacka varit lagom men någon sådan äger jag inte och det var ju dessutom KALLT så jag hade ändå inte vågat klä på mig mindre.

Jag försökte starta långsamt men föret var ju relativt trögt så den första timmen hade jag en medelpuls på 180! Nu gäller det här cykling men jag har läst att man kan testa var mjölksyretröskeln ligger genom att hålla ett tempo som man klarar av en timme. Jag ställer mig väldigt frågande till det här men betyder det att min mjölksyretröskel ligger vid nästan 90% av maxpulsen? Det låter riktigt knasigt... Det skulle vara intressant att diskutera såna här saker med någon som vet hur det hänger ihop. Jag undrar riktigt varför pulsen min drar iväg så väldans högt? Helt otränad är jag ju inte...hmmm...

Nåja, medelpulsen under hela loppet, ja sluttiden blev förresten 5:38:13.8, var 171! Även det väldigt högt! Tycker jag i alla fall, någon som har en förklaring?

Mitt primära mål var ju att komma under 6 h och det lyckades jag ju med, jag kapade nästan 1 h 40 min på fjolårstiden. Mitt sekundära mål var att komma under 5 h 30 min och det gick ju inte riktigt. Mitt lite orimliga mål var att komma under 5 h 15 min och det inser jag ju att skulle ha varit helt möjligt med lite annat före för det gick verkligen trögt!

Här och nu är målsättningen för nästa år klar, det blir SUB 5 då!

Vecka 42: 76,6 kg

Jag tar det med ro. +1,4 kg på en vecka är ju inte speciellt trevligt men så kan det tydligen bli då man är trött hemmapappa som går runt i pyjamasbyxor med sjuka barn och inte tränar utan samlar krafterna inför BotniaVasan på söndag.

BotniaVasan ser förresten ut att bli en rätt kall historia. Som det ser ut nu så blir det -18°C vid starten och ungefär -16°C under dagen. Jag såg fram emot lite varmare väder än ifjol för att få lite bättre glid men det ser tvärtom ut att bli kallare.

Jag har målen för BotniaVasan klara. Ifjol skidade jag på 7 h 15 min och det är jag riktigt missnöjd med så i år ska jag under 6 h, simple as that... Gärna 5 h 30 min men det börjar kanske vara att hoppas för mycket. Och ännu hellre under 5 h 15 min, att kapa två timmar skulle ju inte vara helt fel! Men jag har nog skidat för lite för det i vinter.

Hållare till cykeldatorn

Den enda pulsmätaren jag har är min cykeldator. Precis nu kom jag på att det inte riktigt stämmer för min förra cykeldator mäter också pulsen men jag ska hur som helst släpa med mig min nya cykeldator på BotniaVasan för jag vill dra nytta av all loggning den gör.

Däremot vill jag absolut ha möjlighet att följa med bland annat pulsen under loppet så på något sätt måste jag fästa cykeldatorn så att jag ser den och det har jag nu äntligen kommit mig för att göra. Det blev en liten kardborrbandshistoria som är förstärkt med lite plast under själva cykeldatorfästet. Det är lite svårt att se från bilden men jag tycker resultatet blev ungefär som en köpt produkt. Okej inte samma finish då men själva funktionen i alla fall.

Det här kommer i alla fall att fungera väldigt bra då man springer men jag är lite osäker på hur skönt det är att ha den runt så pass viktiga muskler då det gäller skidning? Testade att sätta fast den runt skidskon också och jag tror nästan det blev en vinnare! Okej lite konstig är man väl allt om man har en cykeldator på skidskon men nånstans ska jag ha den...

Edit: En bild till kan jag ju i och för sig bjuda på. Här ser man själva hållaren lite bättre och det är alltså under den som det finns en platsförstärkning.

Vecka 41: 75,2 kg

Idag väger jag 100 gram mindre än jag gjorde den 26 november 2010, alltså för 10 veckor sedan. Tur att jag inte har några stora viktminskningsplaner just nu för ett medeltal på 10 gram/vecka är inte så spektakulärt. Det är som en påse pizzakrydda det, ja utan påse då förstås, då väger den ju betydligt mer än 10 gram...

Men men, det viktiga är ju att jag håller trenden och just nu är trenden att cirkla runt 75 kg. Sen är det ju inte otänkbart att muskelmassan långsamt ökar för tillfället. Men jag borde verkligen sätta igång med lite överkroppsträning. Benen får sig så det räcker och blir över men det samma kan inte sägas om resten.

Tränat har jag gjort sedan förra veckan, nästan 9 h till och med och trots att jag verkligen skulle behöva en vilodag så är jag så illa tvungen att klämma in ett pass idag också i form av dagklubbshämtning, återstår att se om det blir syskonvagnen eller cykelkärran.

På bilden ser ni det nya aerostyret som jag satt på landsvägscykeln. Det är ett lite speciellt styre på det sättet att underarmsstöden är fjäderbelastade och åker upp då man inte använder styret. På det viset kan man fortfarande använda det vanliga styrets ovandel när man inte använder aerostyret. Testade att cykla lite på trainern och det är en riktigt bekäm sittställning och till på köpet ganska aerodynamisk.

Har bestämt mig för att skjuta på februaricyklingen tills efter BotniaVasan så jag kan koncentrera mig på skidningen just nu.

Inför BotniaVasan

Ojoj, nu börjar jag riktigt på riktigt inse att BotniaVasan närmar sig och fortfarande har jag bara mina 15,67 km i benen. Väldigt gärna hade det ju det där decimalkommat fått flytta ett steg till höger, minst...

Men men, jag gjorde en snabb uträkning och kom fram till att ifjol skidade jag med en medelhastighet på 7,3 km/h. Det är ju snudd på katastrof! Nu är det ju med inräknade "saftpauser" men i alla fall... Då jag gick mitt halvmarathon med barnvagnen häromdagen hade jag en medelhastighet på 7,0 km/h! Nog är väl ändå tanken att det ska gå märkbart snabbare att skida än att gå med barnvagn?

Dessutom är jag lite orolig för mina skidor. Passar de mig överhuvudtaget nu då jag väger rätt mycket mindre? Kan man kolla det på något enkelt sätt? Jag har ingen lust att köpa nya skidor redan då jag använt dessa 53 km + 15,67 km. De köptes i och för sig på extrem rea, de kan ha kostat typ 30 euro eller något liknande.

Min Garmin ska självklart följa med under loppet och nu passade jag på att skapa en så kallad "custom map" som helt enkelt är spårkartan från BotniaVasan:s hemsida. Då kan jag under loppet se precis var jag befinner mig på spårkartan. Nu borde jag bara komma på något vettigt sätt att fästa cykeldatorn. Jag funderar på att ha den högt uppe på armen. En sån där gammaldags plastficka för liftkort (jo sån där jättegammal...) skulle vara perfekt men jag tror inte jag har någon sån liggandes. Kanske jag får ta och sy till något?