Vecka 16: 83,2 kg

Kurvan har i alla fall slutat peka så aggressivt uppåt. Det skulle gälla att få in lite bra rutiner nu innan jul.

På resan bodde vi i Breda som är en mysig stad som ligger ungefär 1 timme med tåg söderut från Amsterdam. Direkt innanför ytterdörren vid hotellet blev man påmind om vad som är en helt normal trappvinkel i Holland. Tur att jag inte hade någon stor väska att släpa upp...

Vecka 15: 83,5 kg

Det bästa med Holland är nästan cykelkulturen. Cykling är så normalt där. En av lärarna vi pratade med på skolan vi besökte hade 24 km per väg till jobbet som han cyklar. Och alla lådcyklar! Eller varför inte denna Surly Big Dummy med plats för fyra personer.

Vecka 14: 84,5 kg

Imorgon är det resdags! Det blir en liten tur till Amsterdam och Breda men kollegorna på jobbet. 2005 var jag på U2-konsert till Amsterdam i juli men jag räknar med liiiite ruggigare väder nu! Dessutom sitter jag här och har lite stegring för tillfället...hoppas det reder upp sig tills imorgon!

Sen efter resan har jag tänkt ta mig i kragen med den där grafen till höger. Den pekar ju åt all världens konstiga håll.

Vecka 13: 83,5 kg

Nu lånade jag kallt en av dina bilder Mia för jag tyckte den såg så härlig ut. Jag börjar riktigt länga till att snön ska komma (tillbaka, bilden är tagen för 2½ vecka sedan).

Nu är mitt 10-gångers kort till FC slut men nu är jag riktigt sugen på att fara på lite spinning till JG igen. Och det kan nog behövas så som viktkurvan ser ut för tillfället.

Sprang för några kvällar sedan in till stan för att hämta cykeln och det gick bra, till och med riktigt bra. Cirka 5 km blev det nu börjar jag smått försiktigt lita på att mitt knä kanske klarar av löpning i alla fall? Tänk vad trist att jag sprang så länge med fel typ av skor, det tog verkligen ett bra tag att bli kvitt problemen de ställde till med. Det var väl investerade pengar att vara och kolla upp vad som var problemet.

Vecka 12: 82,5 kg

Sitter och drömmer om kommande långrundor. Flerdagsrundor är ett nästan oprövat begrepp för mig hittills. En endaste gång för att vara exakt. Och den gången släpade jag på hopplöst mycket utrustning.

Jag hade en dröm att cykla till Åbo och det gick vägen. Sen ville jag cykla till Ryssland, det gick bra det också. Så varför inte cykla till Nordkap? Det borde väl gå? Fast inte på en dag förstås...men tre? Hmmm...

Vecka 11: 81,4 kg

Ett av helgens program är säkerställt. Dags att söka fram dubbdäcken till cykeln! Det var ingen höjdare att cykla i "racerfart" till dagmamman i fredags efter jobbet. Utanför Oxhamns blev det en 180° sväng och sen fortsatte det med några "känna att framhjulet glider"-upplevelser på vägen. På väg hem från dagmamman han jag inte långt innan det blev ett pladask med både mig och Edvin men det gick nog bra för oss båda.

Återhämtar mig ännu från höstlovet men det går ju i rätt riktning.

Vecka 10: 82,1 kg

Höstlovet var otroligt skönt. Mycket LEGO-byggande och god mat. Tyvärr lite för mycket god mat. Idag då jag skriver det här är jag 83 kg så 3,5 kg lyckades jag samla på mig under lovet. Men, nu är det måndag igen och nya tag!

På tal om måndag så var jag förra måndagen iväg på en långtur. Eller tanken var att det skulle bli en riktig långtur för jag hade planerat ihop en century men jag kände mig så seg på morgonen (som dessutom var den kallaste hittills) så jag nöjde mig med att cykla till Överpurmo och tillbaka vilket blev cirka 70 km. Mycket möjligt blev det den sista turen med landsvägscykeln det här året.

Vecka 09: 79,5 kg

Jag är jätteglad att trenden fortsätter. -0,5 kg visar att det (för mig) är ett vinnande koncept jag håller på med. I nio veckor har jag tappat minst 0,4 kg per vecka och nu börjar jag verkligen känna skillnad. Allting är så mycket lättare. Dessutom känns det skönt att bloggen gör skäl för sitt namn nu igen.

Träning har det väl (som vanligt) inte blivit så mycket av men två gånger har jag kommit mig ut och sprungit under veckan. Och så vardagspendlingen förstås. Idag var det alldeles jättefint då solen tittade fram på hemvägen från jobbet.

På tal om cykling så smider jag lite planer om långcykling på måndag eller tisdag. Och den här årstiden innebär långcykling cirka 100 km men kanske century om vädret är trevligt. Vart? Ja så långt har jag inte kommit i planeringen ännu.

Vecka 08: 79,9 kg

Med nöd och näppe kom jag mig precis under 80-gränsen! Det var på tiden. Tittar jag tillbaka så är det cirka 15 månader sedan jag sist var under 80 kg. Den gången höll jag mig under 80-strecket cirka 40 veckor men låt oss hoppas att det blir mer långvarigt än så denna gång!

Vi kan ju säga att det är för att fira delmålet som jag och svågern tillsammans köpt en "action cam". Alltså en stryktålig, högupplöst filmkamera (rea på Gigantti, 125 euro) som jag och han tänkt släpa med oss på strapatser. Nu kan man väl knappast säga att jag varit på några strapatser ännu så film i bloggen får ni vänta på men det kommer!

Har jag något nytt delmål nu då? Nja egentligen inte men lite marginal till 80 kg vill jag ha. Men mål/delmål är väl viktiga?

Vecka 07: 80,3 kg

-0,7 kg betyder att jag än en gång är mer än nöjd. Veckan (inklusive helgen) har varit rätt kaotisk med fyra dagar i Vasa. Tre dagar pedagogikstudier och dessutom Fisyl-kongress (Finlandssvenska yrkeslärare r.f.) med program och övernattning vid Rantasipi. Nu känns det som att man rullar av alla mat...

På fredag gjorde elbranschen ett besök till Westenergy och det var riktigt intressant. Vid fönstret på bilden kunde man titta in på själva eldstaden.

Mallo: Kanske jag såg någon av era soppåsar? Ja förresten, jag tog ju en bild, du får peka!

Träning kan jag inte tala om alls den här veckan, hoppas på bättre tid nästa vecka!

Vecka 06: 81,0 kg

-1,0 kg! Det rullar på nästan för bra för att vara sant. Det känns nästan som att jag inte är värd så här pass snabb viktminskning om man tänker på min insats. Så här gör jag:

- Nästan inga kolhydrater vid lunchen på jobbet, massor med grönsaker och kött/fisk. Efterrätten existerar inte.

- Normal mat hemma men lagom mycket.

- Överhuvudtaget väldigt strikt under må-to. Sen på fredag efter jobbet så släpper jag på begränsningarna och äter helt vanligt fre-sö --> känner mig rätt "bloated" på söndag och tror att allt som heter viktminskning gått åt skogen. Skärper till mig må-to och på fredagmorgon blir det goda resultat vecka efter vecka...

- Vardagsmotion i form av 10 km cykelpendling. Men sen också 2-3 löppass på mellan 3-5 km i veckan. För någon kväll sedan då jag testade vilopulsen då jag lade mig i sängen så låg den på 41! Mycket trevligt.

Nu är det bara en liten bit kvar till 80 kg och dit ska jag nå inom två veckor!

På bilden har jag gjort ett försök att jämföra geometrin på två av mina cyklar. Jag trivs otroligt bra med sittställningen på landsvägscykeln och ska försöka efterapa den på pendlarhojen. Det betyder att jag får sänka styret 8-9 cm! Det känns lite extremt men vi ska se var jag landar.

Vecka 05: 82,0 kg

-0,4 kg, det borde jag vara jättenöjd över men det känns ändå lite snopet för i förrgår var det -0,7 kg. Men det är möjligt att nästa veckas resultat blir ännu bättre tack vare det. Jag är bara så ivrig att komma under 80 kg så bloggens namn börjar stämma igen efter ett långt uppehåll.

Löpningen fungerar fortfarande och det är jag väldigt tacksam för! Fick för mig att göra en Coopertest i tisdags och resultatet (2,62 km) är väl okej men jag trodde verkligen det skulle bli mera för förra gången (ifjol) sprang jag 70 meter längre. Nä men va konstigt, kollade nu när jag sprang ifjol och det var 10 sep istället för 11 sep detta år. Det känns lite som att jag helt enkelt SKA över 3000 meter nångång. Jag får väl helt enkelt träna. ;) I tisdags fick jag galet mycket stickningar mot slutet fast jag nästan aldrig brukar få det så lite påverkades jag absolut av det. Glömde också pulsbältet vilket var synd för det är absolut maxpuls som gäller de sista minuterna.

Är i valet och kvalet om jag ska ställa upp i Nedervetilloppet på söndag, omöjligt är det inte.

Vecka 04: 82,4 kg

-0,7 kg är jag mer än nöjd med! Speciellt med tanke på att helgen verkligen inte var speciellt medelmåttlig. Okej inte så illa som på bilden men en hel del cheesecake (bland annat) blev det. Ja bilden ja, vad ska man säga om den? Det är en bild från 2005 och jag minns faktiskt inte vad som var på gång, hoppeligen var det även någon annan nudlarna skulle räcka åt men helt säkert är det väl inte... 14 påsar får jag det till, nä jag fattar ingenting...

Pedagogikstudier har satt vissa småstickor i hjulen men i förrgår var jag på en riktigt bra löprunda! Och så har jag ju vardagspendlingen. Fast idag blev det nog lite mer än vanligt, 24 km cykelkärra blev det.

Nu ska det bli intressant att se hur nästa fredag blir. Kurvan börjar plana ut nu men än är derivatan rejält negativ.

Vecka 03: 83,1 kg

-1,4 kg! Ojojojoj som Ranelid skulle ha sagt. Snudd så det går för snabbt men det brukar ju ha en förmåga att gå om så det ska nog inte vara något problem.

Träningsmässigt har det varit lite väl lugnt förutom jobbpendligen. Ett lite längre cykelpass har det blivit men det är nog allt.

Bilden är RIKTIGT random! Från den gamla goda tiden på Grönan. Vasen med kvistarna råkade hamna i vårt vardagsrum sen efter inspelningarna. Kvistarna är slängda men vasen brukar vi ha nytta av nu och då.

Vecka 02: 84,5 kg

-1,3 kg, en trevlig fortsättning! Jag har lyckats hålla mig i skinnet riktigt bra under veckan och har fått in några träningspass. Släpper lite på tömmarna nu under helgen och så kör på jag igen från måndag.

Jag glömde ju skriva något om den förra bilden så den tappade lite av sin mening. Grejen var att det är nyponsoppa i kåsan, varm sådan. Så varm att jag ville späda ut den med lite kallt vatten. Öppnar termosen och häller i varm kakao. Det är nog inget de kommer att börja servera vid Starbucks kan jag garantera.

I brist på andra bilder så blev det en sex år gammal bild nu. Riiiiktigt dålig blev den för det är tydligen knepigt med långa slutartider och en färja som rör sig. Ändå tror jag det går bra att se vad den föreställer? Eller?

Vecka 01: 85,8 kg

-2,2 kg, en trevlig start på den långa resan! Men helt i linje med hur det brukar kunna vara den första veckan.

Jag fick in några löppass och framför allt, Nykarlebyloppet! Var med för två år sedan och nu kom jag mig dit igen. Jag hade riktigt roligt! Egentligen får jag tacka Katarina för att jag kom mig dit, annars hade jag legat och latat mig i soffan.

I början hängde vi med en rätt snabb klunga som sedan visade sig vara aningens för snabb för oss. På väg till Monäs valde vi att släppa den och hoppades på att vi skulle hitta en mer passlig. Så blev det ju inte... I princip fick vi dra det mesta själv men två flitiga följeslagare fick vi. Speciellt den ena drog inte en meter men kände ändå att det var helt okej att spurta förbi på upploppet efter att ha legat på rulle i 40-50 km. Nåja, var och en med sitt. Roligt hade jag hur som helst och tiden blev 10 minuter bättre än sist. Nästa år är det SUB2.10 som gäller!

Och Johanna, dig såg jag tre gånger igår. Tyvärr rörde jag på mig vid alla tre tillfällen så det passade inte riktigt med en pratstund.

Inför Nykarlebyloppet

En liten mitt i veckan update! Det går bra, riktigt bra. Inte perfekt men nästan. Det blev lite mycket bröllopstårta idag men annars går allt enligt planerna. Till mitt försvar kan jag säga att den var makalöst god.

Har till och med kommit mig iväg på tre små löpturer. Hoppas att jag kan fortsätta med det för det är så otroligt skönt ute nu!

Imorgon är det dags för läsårets första lektioner och det ska bli riktigt kul.

Jo på söndag är det Nykarlebyloppet som gäller. Tror inte jag skulle ha kommit mig iväg om inte Katarina hade dragit lite i ärmen min. Det tackar jag för! Nu gäller det bara att komma sig i form på fem dagar?!?

Vecka 00: 88,0 kg

Jag har inte vägt mig på några veckor och det var verkligen ingen trevlig överraskning att stiga på vågen. 88 kg. Jag är inte riktigt säker när jag vägde det sist för det fattas något år i min statistik men det kan hända att det var 2006. Egentligen höjer det min motivation ytterligare ett steg så det kanske var lika bra.

Det blir alltså åtminstone ett blogginlägg i veckan framöver, som på den gamla goda tiden.

The long road ahead

Imorgon står jag vid ett vägskäl. Jag har gått förbi där många gånger förr men aldrig valt den alternativa vägen. Vägen jag brukar gå innehåller en nedförsbacke som planar ut, svänger lite, börjar gå uppåt igen och kommer tillbaka till startpunkten. Och så där snurrar det på varv efter varv, år efter år. Imorgon tänkte jag försöka mig på att gå åt andra hållet, det har jag aldrig gjort förr. Men det innebär att jag har en väldigt lång väg framför mig, för tanken är att jag aldrig ska komma tillbaka till startpunkten. Det gäller ju bara att bestämma sig.

Bilden är förresten från en mycket trevlig cykelrunda från Vuoggatjålme till Saltdal som jag och Mia gjorde nyligen. Det här är en bit efter gränsen och visst ser väl Norge spektakulärt ut?

Ähtärirundan - 405 km

Bilderna i detta inlägg ligger inte i takt med texten, bara så ni vet...

Precis en månad innan den här rundan så skickade jag ett småkryptiskt meddelande till Katarina som såg ut så här:

"Blir du nå sugen? http://tinyurl.com/cqy8yyt"

Och det funkade! Hon blev sugen och ville haka på långrunda sen när hon skulle få semester. Jag har tidigare cyklat rundor på 320 km, 322 km och 444 km på egen hand så jag vet att jag klarar av solocykling men jag har samtidigt lärt mig att det är bra mycket roligare att cykla 163 km, 414 km och 161 km med sällskap så jag väntade glatt en månad på att få sällskap. Att sedan Katarinas man Patrik också blev sugen på att komma med gjorde saken än bättre. The more the merrier.

Själva rutten knåpade jag ihop och så pratade vi igenom lite detaljer på en cykelrunda vi gjorde lite innan långrundan. Vädret flaxade av och an dagarna innan den planerade avfärden och jag började bli lite nervös. Jag hade cyklat två 50 km och en 100 km runda hittills i år, ingen bra grund för 400 km. Samtidigt börjar jag veta att nästan vilka sträckor som helst är möjliga på cykel bara man tar det lugnt.

Men tisdag 06:00 väntade jag i Sandsund på att sällskapet skulle dyka upp och det gjorde de. Jag tycker att det är bra att dela in långrundor i mindre etapper och nu var det Vimpeli som var målet. Vi rullade iväg i lugn takt genom Bennäs, Kållby, Esse, Lappfors och Evijärvi. Sedan var det mäktigt att se Lappajärvi glida förbi i lagom takt. Det är en rejäl liten sjö minsann! Efter ett parti riktigt risig asfalt rullade vi in i ett väldigt lugnt Vimpeli vid 09:30-tiden. Vi hittade ett gubbdagis där vi åt lite energi i varierande form. Det var nu vi egentligen borde ha ätit bara något smått och ätit en riktig lunch i Alajärvi...

I Vimpeli råkade vi på ett par på cykel som frågade om vi också cyklade runt Lappajärvi, det är såna gånger det är kul att vara på långrunda. "Nä vi kommer från Jakobstad och ska vidare till Ähtäri", att vi också skulle hem också tror jag lämnade bort... Men att cykla runt Lapparjärvi tror jag är riktigt trevligt för vi testade trots allt ungefär 1/2 varvet och en bit av den västra sidan testade jag i februari ifjol. Jo, Centuryn då det var -30°C på väg mot Nykarleby...

Det gick rätt smidigt att cykla vidare för vi hade ju trots allt cykla mindre än 100 km ännu. En stund senare ville jag dock kolla på cykeldatorn (Garmin Edge 800 som har navigator) hur långt det var kvar till Ähtäri med tanke på lunch. För att kolla det är det enklast att avsluta den förgjorda rutten och helt enkelt låta den guida till Ähtäri, då ser man sträckan. Problemet var att jag glömde att byta tillbaka till rutten sen så nu gjorde vi plötsligt en genväg förbi Alajärvi. Nå egentligen tror jag inte vi skulle ha ätit där i alla.

Vägen slingrade sig vidare genom ganska vackra landskap. En god stund längs längs en ås som lite liknade den vid Seljes. Och lätt gick det! Eventuellt lite för lätt... Med vind i ryggen så finns det ju risk att man får betala tillbaka det senare under dagen då man skall tillbaka norrut. Patrik fick känningar i ett av knäna vid ett ganska tidigt skede så det var riktigt strongt av honom att fortsätta pusha på. Han tog det lite lugnare i uppförsbackarna men annars märktes inget speciellt. Även Katarina hade bra pokerface trots att händerna tydligen spökade ganska rejält. När jag en gång såg att hon växlade framväxeln med höger hand började förstå hur pass illa det var... Men de trampade på!

Och vips var vi i Ähtäri! Det gick så lätt och snabbt. Eller snabbt är väl kanske att överdriva. Det var ungefär 180 km och tog nästan 8 timmar men det kändes som det hade gått snabbt. Nu var klockan alltså nästan 14:00 och det var en på tok för sen lunch med tanke på att jag hade vaknat 03:30 (av någon konstig anledning) och gjort en rejäl kraftansträngning. På vägen till Ähtäri hade vi pratat om pizza men då ABC plötsligt dök upp direkt vi kom till Ähtäri så var valet enkelt, det blev buffén där. Buffé = mat direkt = vill ha! Och det var riktigt sunkigt...men det funkade. Skriker kroppen efter mat kvittar det nästan vad det är för mat. "Shut Up And Take My Money!" som det är så trendigt att skriva på nätet.

När vi skulle rulla vidare gick solen i moln och jag blev lite orolig för att det skulle börja regna. Dessutom kändes baken som om någon sprutat habanerosås i cykelshortsen under pausen och baksidan av ett av knäna smärtade. Från tidigare rundor visste jag att sådant ofta går över efter ett tag. Krämpor och ork kommer och går. Det som också var ytterst trist var att jag hade valt en stor vältrafikerad väg med nästan obefintlig vägren.

*Uppehåll i skrivandet några veckor*

Jaha, så det är nu man ska komma ihåg alla detaljer? Man ska ALLTID skriva blogginlägg så snabbt som möjligt, inte vänta flera veckor...

Nåja, var var jag någonstans? Jo vi började alltså söka oss ut ur Ähtäri med siktet inställt på Seinäjoki. Vägen var som sagt trist och motvinden gjorde sitt för att ytterligare sänka glädjen att cykla. Vi svängde in på en rastplats och letade en alternativ väg på cykeldatorn/navigatorn men någon sådan hittade jag inte så det var bara att fortsätta. Några kilometer före Tuuri var lyckan stor när vi plötsligt såg en cykelbana. Efter det var det endera cykelbana eller riktigt okej vägren hela vägen till Seinäjoki.

Då vi började närma oss Seinäjoki kände jag mig rätt okej men cykelsällskapet hade en liten dipp just då. Det började pratas om att sluta cykla och annat trams. ;) Jag försökte peppa på bästa möjliga sätt genom att säga att det ju inte är speciellt långt till 300 km så att rundan motsvarar en Vätternrunda. Vi hittade en riktigt fin Kotipizza och tog en rejäl paus. Efter detta så klassar vi nog alla tre Kotipizzamat som långrundemat deluxe! Pizzorna satt ju precis där de skulle! Nu var vi alla tre på hugget igen och vi cyklade några kilometer till ABC där vi köpte oss lite proviant för det var trots allt 140 kilometer kvar...troligtvis utan en endaste öppen butik/affär/bensinstation/bar och det visade sig stämma. Så med en plastpåse på styret cyklade vi vidare, denna gång mot Ylistaro.

Efter Ylistaro gick det lite fel. Eller åtminstone trodde jag det... Några kilometer tidigare hade jag sett en skylt som pekade mot Ylihärmä men den dissade jag totalt för rutten som navigatorn ledde oss via hade jag ju själv petat in och var "optimal". Nångång förr då jag kört sträckan Ylistaro - Lapua har jag skrattat gott åt en skylt det står HÖÖPAKKA på. Den här gången skrattade jag inte lika mycket för nu sa navigatorn promt att vi skulle ditåt. Men det är ju en grusväg? En snabb koll visade att det skulle bli 20 km längre att cykla via Lapua och bakåt ville vi helt enkelt inte. Så, grusväg fick det bli. Lyckligtvis var det en riktigt snäll grusväg och det var tur för den var trots allt 10 km lång.

Vilken känsla det var att komma till Ylihärmä. Det är ju nästan som att komma hem! "Bara" 80 km kvar. Vi tog en liten snabb paus och så gav vi oss iväg längs 7323 som längs fina vyer skulle leda oss ända till Nykarleby. Det började dock bli lite svalt... Nu var vi nog alla rätt sugna på att komma hem så vi turades om att dra i rätt bra tempo. Som kallast var temperaturen nere i +6°C och jag var väldigt glad över mina extra handskar med heltäckta fingrar.

Sen hände nog inte så mycket mer. Vi kom oss hem vid 3-tiden. Det var en fin runda och otroligt roligt att ha sällskap. Jag är ytterst imponerad över hur bra de fixade cyklingen! Det är inte många tjejer som cyklar 405 km och det är inte så vanligt att killar nästan tredubblar sitt distansrekord från "långt" till "jättelångt". Jag hoppas ni vill följa med fler gången!

Sandsund - 405 km

Ojoj...nu finns det inte mycket krafter kvar. Vi klarade alla tre långrundan!

Seinäjoki - 264 km

Ojoj, vi fick nog kämpa i motvinden för att ta oss till Seinäjoki...hoppas det mojnar småningom! Nu sitter vi på Kotipizza och jag har just beställt en rejäl pizza åt mig! Har gjort av med 5509 kcal så det behövs!

Ähtäri - 176 km

Hoppsan va sen lunch det blev! Nästan 14:00 och vi startade 06:00... Men vi har tagit oss ända till Ähtäri! Snudd på halvvägs.

Vimpeli - 92 km

Välbehövlig paus i Vimpeli på gubbdagis. Allt har gått perfekt hittills.

Dags för långrunda

Om en liten stund rullar jag, Patrik och Katarina iväg på långrunda. 400 km är målet. Jag ska försöka blogga några gånger under dagen.

Två månader senare

Veckorna har rullat på i en väldig fart och inspiration att skriva blogginlägg har inte funnits. Men efter påtryckningar från flera håll så får jag väl göra ett försök.

Ja vad har hänt de senaste två månaderna? Både mycket och lite. Efter många om och men är gamla bilen såld. På bilden passar jag t.ex. på att få en läckande bilventil fixad. Jag undrar just hur vanligt det är att folk kommer cyklande med ett bilhjul? Det kändes konstigt i alla fall. Istället för den gamla bilen har vi nu en nyare. Audi har "alltid" varit mitt favoritbilmärke så nu prövar vi på det. Jag är väldigt nöjd så här långt.

Som jag skrev i slutet av april så halshögg jag ju nästan min Surly-cykel men nu är den bättre än någonsin igen. Nya schyssta hjul byggda på XT-nav med DT Swiss fälgar och ekrar. Och nu har jag bockstyre på den igen. Denna gång ett annat bockstyre än sist och nu känns det mycket bättre!

Träningen har det väl varit lite sådär med. EN gång har jag cyklat över 100 km under 2012 och det var igår då jag cyklade 100,09 km... Sen finns det väl en handfull rundor mellan 30 och 50 km. Snudd på dåligt. Men men, jag hoppas på långrunda nästa vecka! Det kan ju i och för sig regna bort, men då får det bli veckan efter.

"Nattcykling" är förresten något jag kan rekommendera! Otroligt vad det är skönt ute där runt midnatt nu på sommaren.

Börja från botten

Igår smidde jag och Katarina (som också bloggat om detta) planer som gick ut på att vi äntligen skulle komma oss för att delta i en av NCK:s träningsrundor. Jag har varit medlem i flera år men kan ändå inte säga: "Been there, done that, got the t-shirt". Jag har fått nöja mig med: "Got the t-shirt, but I have neither been there nor done that".

Nåja, nu är det slut med det. Glad i hågen cyklade jag mot torget med 15 grader på termometern. Nu och då tittade jag lite bakåt och lade märke till några mörka moln som jag effektivt förträngde gång på gång. Då en reklamskylt utanför glasskiosken började blåsa iväg kunde man ana var detta skulle sluta. Misären knackade på axeln och ville också följa med, lyckligtvis rullade vi iväg innan Misären hakade på.

Med rejäl motvind tog vi sikte på Nykarleby och kilometrarna rullade utan problem, jag var dock rätt tacksam att jag inte hade korta ben/ärmar som jag var fem före att testa. Sen då vi stannade till i Nykarleby så måste Misären ha hunnit ikapp oss för nu regnade det tydligen på riktigt och i brist på kompislappar får man spotta smutsvatten med jämna mellanrum. Alltså på riktigt, det var svarta spottloskor...vägarna har tydligen inte "regnat sig rena" ännu. Sen när vi cyklade genom ett uppblött dyngspår som en traktor lämnat efter sig blev det bara komiskt. Jag råkade i alla fall ha munnen stängd, något som Katarina tydligen inte hade, med allt vad det innebär då det gäller smakupplevelser. Temperaturen hade droppat rejält och nu höll det på att bli rätt kallt då man var genomvåt.

Men Misär det var trevligt att ha med dig på rundan! Nu kan det bara bli bättre! Småningom är jag inte röd på mage, ben och armar längre...

I brist på Surly...

Oj nej! Blogspot har förnyat sin editor sedan sist...då har man varit borta för länge!

Troligtvis ser väl inläggen inte exakt lika ut nu men det spelar gissningsvis inte så stor roll.

Äntligen har cykelsäsongen börjat! I brist på Century-A-Month så har jag cyklat pinsamt lite utanför jobbpendlingen. Någon längre runda har det inte blivit nu heller men i söndags kom jag mig i alla fall ut på "Sandåsenrundan". Dock varken med min Trek eller Surly utan min CyclePro Stony Point som sett dagens ljus på tok för lite sedan jag köpte den begagnad riktigt billigt för två? år sedan. Treken fick stanna hemma på grund av att lillkillen skulle kunna åka med och Surlyn fick stanna hemma på grund av en dubbelåtta, 88. Det betyder alltså att båda hjulen ser ut som åttor efter min lilla bravad. Betongtak vs. Surly Long Haul Trucker på biltak kan sluta hur som helst men tack vare billiga Biltema takställningar så klarade sig Surlyn rätt så bra. Nu befinner den sig hos LBS (Local Bike Shop) och blir ompysslad. Varför gör jag inte det själv då? Jo försäkringsbolaget var välvilligt inställt till att betala kalaset.

Etta, tvåa, trea. Testing, tsss tsss tsss, one, two, one, two!

It's alive! Arja, jag tror du fick liv i den här bloggen. Snart ska det börja hända saker här igen.

Träningsåret 2011

Absolut måste jag ju ta och sammanfatta träningsåret också även fast att det inte gått riktigt så bra som jag hade tänkt mig. Mitt mål var ju 365 träningstimmar under året men det räckte inte hela vägen fram. Slutsaldot landade på 324 h 23 min 14 sek så lite över 40 timmar fattades.

En sak som jag absolut behöver bli bättre på är att träna då jag är ledig. Under sportlovet skrapade jag ihop noll träningstimmar, likaså från den 22 december fram till slutet på året.

Nåja, nu är det 2012 och jag har alla möjligheter att försöka igen. Men nu höjer jag ribban! Under 2012 ska jag försöka träna 366 timmar (det är ju skottår...). Märk väl att för min del räknar jag cykelpendling som träningstid för jag cyklar oftast rätt snabbt.

Andra saker som inte lyckats under 2011 är att hålla vikten. Vid den allra sista vägningen vägde jag 85,4 kg. Tittar man på diagrammet så är det nästan exakt samma som den första mätpunkten problemet är att det var 24 april 2010. Tittar man istället på vikten i början av 2011 så var den 75,4 kg. Det betyder att jag lyckats gå upp 10 kg under året! Men jag kan lova att 2012 kommer att ha en negativ derivata. Till att börja med är målet att göra skäl för bloggnamnet.

Till sist kan jag också visa ett intressant diagram över antalet träningstimmar per månad under 2011. Egentligen är det ju rätt dyster statistik.

Augusti räddades av cykling uppe i fjällen, Ryssrundan och en 51 km lång tur med cykelkärran på släp. Annars hade augusti blivit rätt ordinär.

November fick en liten topp tack vare en liten spurt att hinna få ihop 365 timmar men sen insåg jag att det inte skulle vara möjligt.

Nu under 2012 får jag försöka hålla lite kontinuitet, då ska väl 366 timmar inte vara omöjligt!

2011 - En sammanfattning

Precis som ifjol så kommer nu en lite sammanfattning av året som gått. Årets riktigt stora händelse har varit min 2011 Century-A-Month-utmaning (alltså att cykla en minst 161 km lång runda minst en gång i månaden) som jag satt lite över 100 träningstimmar på så sammanfattningen kommer att handla om det:

Januari
Det var nu jag startade min stora utmaning. Jag hade mer eller mindre ingen annan erfarenhet av långcykling vintertid än vanlig jobbpendling. Med facit i hand hade jag med massor med kläder och grejer jag inte använde. Däremot tycker jag det hör till att ha ett torrt ombyte med sig, speciellt vintertid ifall det skulle bli något problem med cykeln långt ute i ingenstans. Rutten var i stort sett Sandsund - Kållby - Kokkola - Sandsund - Stennabba. Det gick vägen men tog nästan 12 h inklusive pauser.

Februari
Okej, i februari var det riktigt kämpigt! Jag startade tidigt på morgonen och på väg mot Nykarleby var det -30°C. Jag hade lite välbehövlig erfarenhet från den förra rundan och det behövde jag. Denna runda tog nästan 14 h! Lite förenklat kan man säga att rutten var Sandsund - Alahärmä - Kauhava - Lappajärvi - Stennabba. Medelhastigheten blev ytterst måttliga 14,8 km/h på grund av kyla och motvind. Men vackert vinterväder var det!

Mars
Nummer tre blev också en vacker historia! Från morgonen var det lite kyligt i dimman men sen fick jag äntligen känna på lite behagligare temperaturer. Rutten var: Stennabba - Evijärvi - Kaustby - Bennäs - Stennabba. I Kaustby inträffade dock årets enda tekniska missöde då baknavet skar. Lyckligtvis fick jag hjälp av svågern som levererade ett annat bakhjul åt mig så jag kunde slutföra rundan! På slutet fick jag till och med njuta av solen. På grund av missödet blev sluttiden nästan 13 h.

April
Äntligen kunde jag plocka fram racern! Våren var här och det var fullt upp på jobbet både för mig och Mia vilket gjorde det lite svårt att hitta en lämplig cykeldag. Lösningen fick bli att fixa barnvakt. Passade på att hålla mig på någorlunda kort avstånd och gjorde en "Tour de Jeppis" där jag cyklade massvis i Jakobstad men även ut till Kållby och Larsmo. Totaltiden landade på 8 h och rullmedelhastigheten blev ungefär 26 km/h. Enormt skönt att slippa pendarhojen med dubbdäck!

Maj
Det här var första gången jag klädde mig i sommarcykelkläder. I och för sig hade jag ben- och armvärmare men det kändes ändå somrigt. Det gick till en början otroligt lätt i medvinden men de sista 20 km var motvind och de tog ut det sista lilla jag hade. Rutten var Sandsund - Kokkola - Seljes - Kaustby - Evijärvi - Stennabba. Seljesvägen kom att bli en vägstump som jag cyklade flera gånger till under året. Det här blev årets snabbaste runda och den tog totalt just över 7 h. Rulltiden blev 5 h 48 min 11 sek vilket ger en medelhastighet på över 28 km/h.

Juni
Nåja, i juni var det dags för seriös cykling! Jakobstad - Åbo! 444 km solocykling på lite under 24 h. Det här var något jag drömt länge om och nu kände jag mig redo. Drömmen lyckades och gav mersmak. Jag halde (oftast) lite mindre vägar som dessutom var intressanta. Att ta sig hem från Åbo med tåg/buss med cykel visade sig dock svårare än jag trodde det skulle vara men det gick vägen. Den typen av krångel är däremot ingenting man vill pyssla med då man cyklat i 24 h. Känslan av att ha klarat av något sånt här lever man länge på men nu är ju ribban höjd inför nästa år!

Juli
Det här blev en intressant månad tack vare att jag fick med mig lite sällskap för första gången. Fem personer trampade glatt iväg. Rutten blev Sandsund - Terjvärv - Kaustby - Seljes - Kokkola - Sandsund och den avverkades på totalt 10 h, vi snålade inte med pauserna denna gång men det var ju så trevligt att sitta och prata. Alla fyra gjorde Centurydebut men två stycken passerade till och med 200 km-strecket. Grymt! Ni inser väl att det måste bräckas med råge nästa sommar? För det här måste väl bli tradition?

Augusti
Aaaah, augusti. Dags för: RYSSRUNDAN! Jag och Joakim hade småfilat lite på våra planer och nu blev det plötsligt dags. Det finns väl i princip två dar om året man inte ska bege sig iväg på ultracykling och det är julafton och bröllopsdagen. Likväl trampar vi iväg mitt i natten på bröllopsdagen. Mia jag lovar, det blir ingen tradition! Eller natt och natt, jag hann sova kanske två timmar, ingen bra start direkt. Men men, bra gick det trots allt. 414 km avverkades på ungefär 22 h.

September
September blev en ganska lugn historia. Rutten Sandsund - Oravais - Voltti - Evijärvi - Esse - Stennabba cyklades på 8 h. Jag hade missat lite då jag planerade rutten så det blev ungefär 15 km grus med racern som lyckligtvis inte resulterade i någon punktering. Någonstans efter Evijärvi dök en skördetröska upp som fick agera lite vindskydd tills den svängde av. Denna runda prövade jag också en "Energikakan" och det blir nog inte några fler...

Oktober
Hösten började göra sig påmind. Temperaturen låg runt +5°C men tack vare sol var det riktigt skönt i alla fall. Jag fick till en ganska intressant rutt: Sandsund - Oravais - Alahärmä - Jeppo - Sandsund. Sträckan efter Komossa var speciellt intressant. T.ex. Tålamods där denna bild är tagen. Sen cyklade jag för första gången på baksidan av Powerpark. Rundan tog 7,5 h och nu började slutet närma sig. 10 down, 2 to go! Men skulle nästa runda bli i snö?

November
Jämfört med året innan kom vintern betydligt senare men sett från cyklingens synvinkel gjorde det ju ingenting. Däremot var det risk för halka så jag övergick till pendlarhojen och dubbdäck. Rutten blev Sandsund - Larsmo - Kokkola - Sandsund som avverkades på 9,5 h. Jag gjorde rejäla avstickare så nu känner jag mig betydligt mer bekant med områdena, speciellt Kokkola. Tyvärr valde jag lite onödigt mycket grusvägar som dessutom var så där höstmjuka.

December
Och så var det dags att avsluta den här utmaningen! Att dessutom Joakim joinade gjorde detta till en riktig kalasrunda! Rutten blev till stora delar samma som i juli då jag också hade sällskap. Sandsund - Lappfors - Kaustby - Kokkola - Sandsund cyklades på 11 h. Egentligen var det kul att få avsluta med en runda i snö så man fick en liten tillbakablick till det "episka lidandet" i bland annat februari. Rundan och utmaningen avslutades med tårta!

Det skulle vara kul att göra samma grej under 2012 också men jag är lite tveksam till att det passar in i familjelivet ett år till. Jag hoppas på att komma mig ut oftare på kortare rundor istället.