Jag kan inte riktigt förstå att det redan gått sex år sedan tornen föll. Håller för en gångs skull med kvällstidingarna, alla minns vi väl var vi var och vad vi höll på med då vi fick reda på vad som hade hänt. Jag var hemma i min studielägenhet i Vasa då min bror ringde och tyckte det var läge att slå på TV:n.Man såg bilder, filmer, utredningar och konspirationsteorier, men det kändes mer som en lång actionfilm. Det var inte på riktigt. Men då jag ifjol med egna ögon såg Ground Zero, Manhattan och USA överlag så blev det plötsligt verklighet. Nästan 3.000 helt oskyldiga människor dog på grund av attacken.
Ikväll bandar digiboxen tre olika 9/11-program från tre olika kanaler. När jag har tid ska jag se allihop. Mycket möjligt är det program jag redan sett men den här gången är det på riktigt...
Jepp, "I was there..." i studentlägenheten alltså, och höll på att spela Max Payne för fulla muggar (springa-runt-o-skjuta-o-leka-terrorist-spel), oj oj, man kan nog säga att det var färdigt spelat efter att vi såg att det hände i verkligheten (på TV) också...
ReplyDeleteSåg just en av dokumentärerna, antagligen nån av dom du bandade. Definitivt sevärd!
Peace man!
Jag satt i bilen och hade på bilradion, X3M tror jag, och de berättade där. Rusade in och kollade på BBC:s nyheter (föräldrarna hade digibox redan då, tro det eller ej, pappa ska alltid vara så "nymodig" ;-) där de visade "live" non-stop. Det hade precis just smällt då. Så fick följa med noga varje rökmoln, folk som hoppade från fönstren, när första tornet rasade, och även andra...Brrr...Det kändes overkligt milt sagt.
ReplyDeleteJag och "studilägenhetskompisen" (se ovan) satt också i studentlägenhet och såg livesändning från Irak när de drog ner en Saddam-staty. Lokalbefolkningen och USA:s arme hjälptes åt. Det var också en speciell känsla. Sen har det ju gått som det gått efter det...
ReplyDelete