Century #6 (444 km)

Jag hade en dröm att cykla från Jakobstad till Åbo. Det var redan i de tidiga tonåren som jag hörde på radio om några killar som cyklade ner till Åbo. Jag tyckte det lät extremt, nästan omöjligt. Hur skulle man kunna cykla så långt? Nå nu vet jag ju att det går, det är inte ens speciellt svårt och det går bra att göra det ensam, utan draghjälp, i motvind, det går bara lite långsammare och tar lite längre tid. Drömmen har blivit verklighet och som vanligt så föds nya drömmar i dess ställe.

Jag startade från Sandsund men tog en omväg via torget i Jakobstad bara för att det var därifrån jag alltid hade tänkt att man skulle starta. Och annars hade jag ju faktiskt inte cyklat från Jakobstad till Åbo... Jag startade inte alls speciellt tidigt, klockan var ungefär 08:15 men jag tänkte att det var smart att sova en hel natt, jag visste ju trots allt att jag skulle hoppa över nästa natt. Det rullade på väldigt lätt från start men jag gjorde mitt bästa att ta det så lugnt som möjligt, jag hade ju en bit kvar.

I Oravais stannade jag och köpte lite bananer och annat ätbart. Lunchtid närmade sig men jag ville gärna skjuta på det lite. Vörå och Lillkyro passerades utan problem trots att det började bli en riktigt varm dag. Fartvinden är din vän sådana dagar!

Vid Tervajoki fångade en Kotipizza-skylt mitt intresse! Jag svängde glatt av från den planerade rutten och beställde en BBQ-Kotzone. Den visade sig sen vara den sämsta Kotipizza jag någonsin ätit men det funkade som energi. Samtidigt fyllde jag på min CamelBak som var fylld med vatten. Cykelflaskorna hade jag ganska starkt blandad energidryck i. För mig funkar det väldigt bra att växla mellan att dricka vatten och energidryck.

Någonstans på väg till Tervajoki så tog jag av mig armvärmarna som började kännas rätt så överflödiga. Efter Tervajoki tog jag också av mig min cykelmössa men den åkte på igen efter några kilometer. Jag tyckte det blev så mycket mer fartvind i öronen utan den (det är en sån som täcker öronen) och jag tyckte inte heller att det var för varmt med mössa så den satt på resten av vägen till Åbo.

Vilken underbar dag jag hade prickat in långcyklingen på! Det stora minuset var vinden som kom från precis fel håll. Lyckligtvis blåste det inte speciellt hårt men det var ändå väldigt störande.

Man kan ju fundera vad man tänker på då man cyklar i 24 h? Det enkla svaret är att man tänker på väldigt lite! Åtminstone jag. Det känns som att huvudet går på tomgång och man tänker mest bara på själva cyklingen. Kanske 12 h hörde jag på inspelad P3 som jag hade laddat MP3-spelaren med men sen fick jag faktiskt fyllnad. Jag ville ha lugn och ro. Sjöng lite själv istället. Sen efter några timmar så ville jag höra på de album jag hade liggandes på spelaren.

Från början hade jag tänkt cykla längs riksåttan via Vasa och Björneborg men dagen innan ändrade jag mig och valde betydligt mindre vägar istället. Okej inte riktigt så små vägar som på bilden till höger, jag höll mig nog till asfaltvägar. Här hade jag bara stannat en sväng för att det var så fint.

Den största orsaken till att jag ändrade mig var inte riksåttan i sig, trafikerade vägar stör mig inte speciellt mycket så länge det finns någon typ av cyklingsbar vägren. Nej det var det att jag kom på att bosättningen är så mycket längre bort från vägen om man cyklar längs riksåttan. Vägarna jag valde var små och mysiga med väldigt mycket bosättning, ofta precis vid vägkanten. Mysigt!

Nu började jag närma mig Koskenkorva och jag cyklade över ett riktigt högt berg (det behövs inte så höga berg om man kommer från Jakobstad) med efterföljande nedförsbacke. Jag var igen på jakt efter ett fikaställe och blev väldigt förvånad över hur många ställen som hade "dragit ur kontakten". Håller Koskenkorva på att bli en spökstad? Jag fick svänga om en bit till en bensinstation jag hade sett. Det fick bli en smörgås och en glass.

Det känns alltid lite läskigt att lämna cykeln olåst då man ska gå in till t.ex. en bensinstation. Vilken megaflopp ifall någon stal cykeln! Denna långcykling släpade jag faktiskt med mig ett pyttelitet vajerlås som kostade ungefär 1 euro men det är ungefär det som behövs för att den jobbiga oron ska försvinna. Rekommenderas!

På den här bilden vet jag faktiskt inte riktigt var jag är och det känns inte riktigt nödvändigt att ta reda på det heller. Däremot tyckte jag det var en trevlig bild.

Det var ungefär här en stor 4-axlad lastbild tyckte att trianglar inte är så viktiga. Jag cyklade inte speciellt snabbt och hade reflexväst men av någon anledning såg han mig inte i alla fall. Både han och jag bromsade rejält och båda hann vi bromsa till stillastående. Odramatiskt för mig men desto mer dramatiskt för lastbilen som låste alla hjul och kletade ut lakrits på vägen. Det blir mycket lakrits och vit rök från så många hjul... Bad Boy! Sen såg jag honom flera gånger till för han körde tydligen av och an på samma sträcka, full gas hela tiden. Någon hade en stressig dag på jobbet.

På den första bilden ser man ganska bra vilken typ av packning jag hade med mig. Eller åtminstone hur mycket. Min trogna styrväska fick stanna hemma i och med aerostyret och saker och ting måste få plats någon annanstans. Samma problem hade jag under någon tidigare Century och för att lösa det problemet så har jag köpt en sadelväska modell stor. Sen då den kom på posten så tyckte jag den var betydligt mindre än jag trodde men med facit i hand är det nog en riktigt bra storlek. Men inte för en så här lång runda. Ifall inte då man för säkerhets skull kanske tar med sig lite onödigt mycket.

Så hur får man med sig ännu mer grejer? Nå ett extradäck (jo däck, inte slang, jag hade tre innerslangar med) hände jag fast under väskan men snilleblixten var att sätta fast en höftväska (heter det så? Typ magväska men som man har på ryggen istället) runt sadelväskan. Dit rymdes kamera, all mat, extra sportdryckskoncentrat, solkräm, myggsprej (vid cykelreparation), plånbok ja allt som kunde tänkas behövas lite nu och då. Inne i sadelväskan fanns det som förhoppningsvis inte skulle behövas. Extra uppsättning cykelkläder, tunn jacka, verktyg, skoöverdrag m.m.

Ja det var ungefär här som jag tröttnade på P3. Eller tröttnade gjorde jag kanske inte men de spelade en Bo Kaspers Ett & Noll och den ville jag av någon anledning sjunga själv istället. Och det fortsatte jag att göra sen. Det blev lite olika sånger. Myrstackarna fick en torkad aprikos mitt i sin stack men den var de tydligen inte alls intresserade av, kanske jag tvärtom skapade kaos och oreda. Nå, de reder nog upp det där gissar jag. Ett bananskal fick de inte för det tryckte jag ner under en sten, där ska det få förmultna i lugn och ro.

Det sämsta med att cykla långt är att man lätt känner någon typ av tidspress i och med att man är borta länge. Det gör att man (jag i alla fall) slarvar med fotograferandet. Massvis med fina fotomöjligheter struntade jag blankt i. Då jag cyklade iväg från den här platsen så tänkte jag till exempel på att oj vad fint det hade varit att sätta kameran på självutlösning mitt på vägen och fånga mig själv i den fina kvällssolen då jag cyklade iväg. Det var faktiskt nästan obefintlig trafik så kamera på vägen hade inte varit något problem. Men näe, jag hade ju just precis haft paus, jag måste ju fortsätta, det tar för lång tid, trampa vidare!

Min vy i 24 h. Jag använde aerostyret mycket mindre än jag trodde att jag skulle göra. Eller tja, ibland använde jag det på ett lite okonventionellt sätt. Jag satte händerna på kuddarna och styrde på det viset. Jag fick rätt sjuka händer så det var skönt med lite mjuka kuddar att hålla i mellan varven.

På bilden ser man också att jag hade två cykeldatorer. Det floppade rejält! Eller min Garmin funkade klockrent men den till höger flippade totalt. Troligtvis på grund av störningar från laddningen till min Garmin. Så lilla cykeldatorn visade lite randomhastigheter men jag använde i alla fall klockan på den så helt onödig var den inte.

Placeringen av Garmindatorn var klockren. Jag kunde ha vänstra handen uppe på styret och samtidigt manövrera datorn med handen. Det är touchscreen på den så det kan vara lite pilligt ibland men detta gjorde det riktigt enkelt. Än en gång var det otroligt skönt att inte behöva tänka på var man befann sig utan cykeldatorn sa 200 meter på förhand till att snart ska du minsann svänga, och gör du det inte så ger jag dig en jobbig felsignal!

Mitt bakdäck var ganska slitet men jag tänkte att en sista runda ska det väl klara. Med facit i hand gjorde det också det, jag hade inga missöden överhuvudtaget men som jag skrev tidigare så släpade jag med mig ett nytt däck för säkerhets skull.

Kvällssolen började skapa långa skuggor, jag började vara riktigt långt hemifrån, benen kändes bra, jag var helt övertygad om jag att skulle ta mig till Åbo och började till och med tro att jag skulle kunna fortsätta till Helsingfors. Helsingfors var mitt egentliga mål, Åbo var stället jag kunde "hoppa av" ifall jag inte orkade fram. Nu blev det ju "bara" Åbo och det känns riktigt okej. Hade det blåst medvind istället för motvind eller om jag haft sällskap (draghjälp) så tror jag att jag hade orkat hela vägen. Men nu får jag ju ha den utmaningen kvar.

Santaskylä, hmm, jag trodde det var Rovaniemi? På tal om roliga vägskyltar så hinner man se ganska många på 24 h. Min absoluta favorit var "MAKKARAMÄKI". Jag sa det högt för mig själv med "trailerröst" sen småskrattade jag i några minuter och kände mig allmänt glad i säkert en halvtimme. M-A-K-K-A-R-A-M-Ä-K-I, det är ju så finskt!

P3 brukar också få mig att skratta högt för mig själv mellan varven. Och det är otroligt hur mycket det kan vara värt när man kämpar på och har det jobbigt.

Okej nu var solen definitivt på väg att gå ner. Jag fångade den allra sista solen på bild och sen sjönk temperaturen nämnvärt. Faktiskt blev det så kallt som 8-10 grader och det var egentligen så kallt att jag borde ha dragit på skoöverdragen. Och nu somnade jag med datorn i famnen så det är kanske dags att avrunda för idag och fortsätta skriva imorgon!

Ny dag och nya möjligheter! Men det gällde ju inte på långcyklingen, där var det bara att trampa vidare. Vid 300 km hade jag planerat in att stoppa cykeldatorn och starta ett nytt träningspass för jag har på Garmins forum läst om folk som haft problem med att den stängt av sig vid t.ex. 437 km och nu var ju tanken att jag skulle cykla mer än det så jag ville inte ta den risken och eventuellt förlora all loggning så, vid 300 km var det dags att stanna. Men efter att ha haft vägarna nästan för mig själv så precis vid 300 km cyklade jag förbi en tjej och tyckte att hon tycker nog jag är en skummis som stannar precis framför henne så det blev att jag trampade vidare 800 meter.

Här vid stocktraven så tog jag en ringpaus och pratade med Mia i telefon, det började ju bli sovdags för de flesta.

Lite tidigare hade jag sökt ett ställe att äta mat på. Varm riktig mat alltså och jag började tro att jag väntat för länge, att klockan blivit för mycket. Men i Kankaanpää hittade jag en st1 som sålde Sibyllamat. Oj vad gott det var! Eller så var jag bara hungrig. Nä men det var nog väldigt gott också. Passade också på att köpa på mig några bananer, ett 6-pack karelska piroger, två yoghurtar och två energidrycker som jag med facit i hand fick bra användning för.

Innan jag rullade iväg från stocktraven så tejpade jag fast min LED-lampa framme på aerostyret och valde ett diskret blinkprogram på baklampan för nu kom mörkret på allvar. Eller mörker och mörker, det blir ju inte speciellt mörkt den här tiden på året men nog ville man ju ha både reflexväst och lampor i alla fall. Jag hade dessutom satt stora reflexer i ekrarna på hjulen, något som inte kändes helt okej. Jag tror inte man får göra så, fast i och för sig tror jag inte man får cykla med benvärmare om man inte har armvärmare på sig samtidigt fast de hade jag ju dragit på mig igen nu då solen försvann.

Vinden hade mojnat och jag rullade vidare i natten.

Här såg jag min först Åboskylt och det kändes bra! Egentligen tycker jag inte att jag har så mycket att skriva om själva nattcyklingen. Minns inte så mycket från den, kanske för att det var så mycket mindre synintryck i mörkret. Speciellt trött kände jag mig inte men baken började bli lite öm. Eller inte själva sittbenen men jag började känna av lite skavsår. Jag satte Assos Chamois Creme i cykelbyxorna innan starten men ungefär halvvägs borde jag egentligen ha bytt de genomfuktiga cykelbyxorna mot ett par torra jag hade med och satt ny kräm i dem. Jag tror det här var tredje gången jag använt sån här kräm och det funkar verkligen.

Så återsåg jag då äntligen solen igen! Vilken fröjd det var! Jag har nog aldrig längtat så till soluppgången som den här natten. I och för sig är det inte så många gånger jag väntat på soluppgången överhuvudtaget.

Direkt blev humöret bättre igen och det kändes verkligen som jag var på slutrakan. Jag hade siktat in mig på Aura som sista pausställe för jag gissade att de öppnade tidigt. Det finns en stor ABC där vi stannat några gånger på väg till/från Åbo.

Så kom jag mig då fram till ABC vid Aura och jag kände mig riktigt slut. Röda ögon, sömnig, inte alls på topp. Jag hade ungefär 30 km kvar så jag borde ju känna att jag slutspurtar. Jag köpte varm choklad och någon smörgås (tror jag, minns faktiskt inte riktigt) och tyckte inte alls jag mådde speciellt bra efter det. Tror att varm choklad inte var någon höjdare just då.

Jag dumpade min vattenfyllda 2-liters Pepsi MAX-flaska som jag släpat med mig hela vägen helt i onödan och trampade vidare. Då jag cyklat kanske fem kilometer så var jag i ännu sämre skick. 25 km kändes riiiiiktigt långt. Jag stannade och stod och svarade på ett SMS jag fått av MalinJohanna och kom på mig själv att nästan somna på cykeln. Nu drack jag den andra av de två energidryckerna jag hade köpt och åt lite druvsocker och några minuter senare spurtade jag sista 25 kilometrarna till Åbo i cirka 30 km/h. Otroligt hur man kan gå från noll till hundra på så kort tid bara man får i sig lite energi som är lätt att ta upp.

Cyklade riktigt snabbt genom stan för att komma till torget innan 24 timmar. Jag kom inte riktigt exakt ihåg när jag startade så jag trodde det var ritkigt tight men med facit i hand hade jag nog ett antal minuter till godo. Sen då jag plötsligt kom fram kändes det rätt skumt. Var jag klar nu? Ja det är väl att cykla iväg till tågstationen nu då...

Framme vid tågstationen så fanns det inte plats på för cykel på följande tåg, och inte tåget efter det, och sen var det Pendolino där det inte alls finns någon cykelplats men sen! Nja att vänta ungefär 8 h kändes inte helt optimalt så jag cyklade iväg på busstationen. Jo bara så ni vet så finns det TRE cykelplatser på InterCity-tåg.

Vid busstationen köpte jag biljett och hade ungefär två timmar att vänta. Först tvättade jag upp mig lite grand på toaletten vid busstationen och satte på min extrakläder som jag släpat med mig hela vägen. Vilken skillnad! Nu började jag ju tro att jag skulle få åka med bussen... Sen åt jag en GLASS där. Efter det gick jag tvärs över gatan till McDonald's. Mat och GLASS! Sen åkte jag iväg mot Vasa och sov, och sov, och sov... Vaknade rätt många gånger men somnade om lika snabbt varje gång.

Vid Vasa blev det dags för McDonald's igen! Mat och GLASS! Jo det blev mycket glass... Sen cyklade jag iväg till busstationen igen för att hinna med min fortsättningsbuss till Jakobstad. Då busschauffören såg mig sa han att cykeln ryms nog tyvärr inte med. Ööööh, nja, alltså om man tar av hjulen så blir den jätteliten. Jooo nä men det är nog så mycket som ska fraktas nu då det går så få bussar på sommaren. Nåja sist och slutligen så rymdes den ju in till och med utan att ta av hjulen bara han flyttade om några lådor...

Sen i Jakobstad så cyklade jag hem till Sandsund och drömde redan om nya långturer.

Eventuellt kommer jag att läsa igenom och korrigera eventuella stavfel senare, kanske till och med sätta till mer text men nu är det dags att skicka iväg det här inlägget för nu måste jag plocka ihop grejerna för morgondagens Century!

Vecka 63: 79,3 kg

Det löste sig trots allt, håller mig under 80-strecket ännu. Vackert så.

Synd att den planerade långcyklingen inte blir idag för vädret verkar bli extremt bra! Och som jag skrivit tidigare så passar det rätt bra att cykla fast det är varmt. Fartvinden svalkar så där lagom. I och för sig blir det kanske lite cykling i alla fall för vi funderar på att cykla till någon lämplig strand, om det blir Fäboda eller Kittholmen får vi se.

Borde sätta lite tid på racern för den borde få sig ett par nya däck som jag fick med när jag köpte den begagnad. Jag har i och för sig inte riktigt bestämt vilken cykel jag ska ta på söndag. Eventuellt blir det Surlyn den här gången.

Vecka 62: 79,7 kg

Okej! Nytt rekord! 11 minuter kvar av torsdagen sen är det fredag och dags för nästa veckas fredagsvägning... Snudd på så bloggen tagit semesteruppehåll. Och det har tydligen träningen och det sunda leverne också. Eller träningen är lite klumpartad kan man väl säga. Träningssaldot fick ju en välbehövlig tillökning i och med Century #6 som jag så snart jag får tid över ska skriva om. Själva inlägget är skapat och bilderna insatta så det är bara skrivandet kvar.

Imorgon är jag rädd att jag passerar 80 kilo men det är ingen fara. Det är bara tillfälligt. Det kan väl delvis ha att göra med semesterresan till Helsingfors och Åbo som blev en riktig höjdare! Dessutom cyklade vi ungefär 70 km med barnen. Inte illa!

På söndag ser det förresten ut att bli långcykling igen! Och denna gång med sällskap! Vi blir eventuellt fyra stycken till och med! Kul! Det är mycket utropstecken nu!!!!

442 km

Yey! Hade en extrem svacka då det var kanske 25 km kvar då jag höll på att somna två gånger då jag stod över cykeln och just då visste jag inte riktigt hur jag skull komma fram. Men sen då det var 15-20 km kvar så släppte det och sista 10 km var det 30 km/h som gällde. Men jag nöjer mig så här förutom cykelturen till tågstationen förstås.

410 km

Välbehövlig Panini- & Kakaopaus via ABC Auraportti.

400 km

Ojoj, ajaj, håhhå! Lite på 40 km kvar.

365 km

Ojoj, nu går det nog trögt. Cirka 80 km kvar så absolut kommer jag fram men jag nöjer mig helt klart med Åbo. 600 km får bli nästa sommars utmaning. :) Om 9 min går solen upp!

323 km

Ca 110 km kvar till Åbo. Och har jag räknat rätt är det som mörkast just nu. Vilken fröjd sen vid 03:51 när solen går upp!

300 km

Puh! Så var årets solo-fake-Vätternrunda avklarad! Det blev en synnerligen oimponerande tid men det gick verkligen jättetrögt kanske 160 km där i mitten. Delvis var det väl vinden men jag var allmänt seg också. Det går t.ex. snabbare nu än då... Ungefär 140 km kvar till Åbo nu, kanske jag e fram vid 6-7 tiden?

261 km

Kankaanpää to the rescue! Mia kom med fina förslag men innan jag såg det så hittade jag en st1 så nu har jag shoppat lite mat och väntar på en dubbelostburgare och franskisar.

242 km

Honkajoki var en flopp! Det var en liten byhåla där det enda som var öppet var en liten kiosk med lucka. Det gick knappt att se vad de sålde genom den lilla luckan. Jag kom ut mataktj ja tjb. AJ! Och precis nu blev jag stucken av en geting (eller dylikt) som fastnade mellan hjälmremmen och polisongen. Den oläsbara texten skrev jag tydligen när jag försökte vifta bort den. Det är nästan bilfritt så det går bra att skriva då man cyklar. Konstigt nog hände nästan precis samma sak på 320 km rundan ifjol men då fastnade den i ett av ventilationshålen. Jo det jag skulle skriva var att jag kom ut med ett Juissipaket, that's it. Om någon har jättelite att göra kan ni ju kolla om det finns något matställe att äta på längs min rutt. Klockan börjar ju bli en del. Kankaanpää är nästa stad.

Kommentarer

Jo och bara så ni vet så läser jag era kommentarer, har bara lite svårt att svara på dem sådär via e-post. Och jag uppskattar dem verkligen! Däremot räknar jag inte med så många kommentarer inatt. ;)

220 km

Ungefär halvvägs till Åbo! Bara nedförsbacke kvar nu då...not. 16 km till Honkajoki där jag tänkt "storhandla" och köpa nån varm mat. Efter Åbo är det ungefär en Century till Helsingfors och som det känns nu blir nog Åbo lagom. Men man vet ju aldrig.

Och etta hjulet trilla bort

Lyckligtvis inte för mig. För en stund sedan körde en bil med husvagn förbi mig. Nu cyklade jag förbi dem där de stod vid vägkanten med bara ett hjul kvar på den sneda husvagnen. Inte så bra dag på husvagnsemestern...

187 km

Stannade (igen) på fikapaus, denna gång i Kauhajoki. Känner mig lite piggare i benen igen. Hehe, fick en fyraxlars lastbil att bromsa lakrits på 8 hjul när han slarvade med sin triangel. Okej jag bromsade iofs också lakrits och hann med god marginal stanna även jag men det blev ett rejält rökmoln för honom. För mig, not so much...

145 km

Nåja nu blev det dags för smörgås- och glasspaus vid Shell i Koskenkorva. Måste nog säga att kilometrarna inte rullar på av sig själv för tillfället. Hoppas på en nytändning. Vinden är fortfarande lite småjobbig. Annars är det mesta okej. Har inte sjukt någonstans men lite sliten börjar jag bli. Inte långt till första Centuryn nu. Men nu är smörgåsen uppäten och det är dags en Hurmaava mintchokladglass, Mia minns du den för 4 år och några dagar sedan?

94,8 km

Kotipizzaskylten i Tervajoki gjorde det lätt att trotsa cykeldatorns uppmaning att svänga till höger så nu sitter jag med fånigaste frisyren på länge och väntar på BBQ-Kotzone. Det går fortfarande bra men de riktigt lättrampade benen har gömt sig lite så en paus passar nog bra. Det blåser svag vind men tyvärr rakt i ansiktet och det har sänkt medelhastigheten till under 25 km/h men ingen fara. Väldigt lite trafik och stråålande fint väder. Armvärmarna har jag tagit av men benvärmare och mössa har jag faktiskt ännu, tycker det är rätt gosigt så. Hmm, men var är pizzan nu då?

47,5 km

Börjar närma mig Oravais, inga problem än så länge. Vid Sandåsen höjde jag iofs sadeln 1 cm pga att jag kör med SPD-skorna idag. Jag trampar vidare!

Dags att starta!

Nå nu bär det iväg! Lite fördröjd start men det var ett samtal jag väntat på så det fick det vara värt.

Inför första försöket på 600 km

Det mesta börjar vara packat nu. Lite småsaker har jag ännu att fixa innan jag tar kväll. Morgondagens rutt hittar ni här:

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=269121

Jag ska försöka uppdatera bloggen lite nu och då så titta gärna in under morgonen, dagen, kvällen, natten, morgonen, och eventuellt dagen igen... :)

Vecka 61: 78,2 kg

Vikten gick åt rätt håll även denna vecka, tack och lov! Trots att träningsmängden fortsättningsvis lyser med sin frånvaro. Kollar jag i mitt Exceldokument är det riktigt tråkig läsning. De senaste fem veckorna har jag tränat lite mer än 13 h! Ganska precis 20 h mindre än jag "borde". Det är alltså inte så svårt att räkna ut varför jag ligger ungefär på -20 h för tillfället. Nåja, hoppeligen börjar jag snudda vid nollstrecket igen efter nästa veckas långcykling.

Putsade kedja och drev med citronsyra (på utsidan) och oljade upp kedjan. Sedan tog jag in cykeln och putsade upp den, satte på en extra cykeldator och för första gången någonsin monterade jag stänkskärmar på en racer. Jag hoppas absolut på att undvika regn men kommer det regn vill jag minimera eländet. Dubbla sadelväskor är monterade och tyvärr är de redan fulla trots att det inte är någon mat i dem... Den får jag hitta någon annan plats för. Funderar också på att ta med CamelBaken fast jag helst inte skulle ha något på ryggen. Dessutom tror jag att jag kommer att ha en extra 2 liters vattenflaska under tempostyret. Då blir det totalt hela 5,5 liter vätska. Eventuellt overkill men jag vill inte snåla med vattnet. Ja och dessutom har jag monterat fula reflexer rundan till ära.

Börjar verkligen se fram emot att trampa iväg!

Vecka 60: 78,6 kg

Jag trodde jag skulle passera 80-strecket men istället tappade jag 1 kg. Förstår inte varför det gick så men en välbehövlig motivationsboost var det. Från och med idag (skriver detta måndag 20.6) så är det nolltolerans som gäller tills jag är under 75 kg igen. Finns lite Pepsi Max i kylen och den är helt okej men annars kommer jag att vara riktigt hård. Snudd på extremt med tanke på att vi har 4-års kalas på tisdag och onsdag. Det blir en utmaning!

Min nya fina telefon visar en massa regn framöver och det spökar lite med min kommande långcykling. Den kommer nästan helt säkert att bli av nångång mellan 27-30 juni, det finns inte riktigt tid innan dess. 24 juni ifjol cyklade jag 320 km, min egen lilla Vätternrunda plus 20 km till. Det är något jag tänkt göra om i år och jag tror bestämt det får bli nästa vecka. Men nu måste jag ju plussa på lite kilometrar så målet är 400 km. Men vem vet? Det kanske blir mer? ;)

Vecka 59: 79,6 kg

Småningom skulle jag vilja börja mina blogginlägg med något annat "oj vad sent jag postar nu igen...". Men tydligen händer inte det den här veckan heller. Är jag riktigt på hugget så kan jag ju i och för sig posta följande fredagsvägning redan imorgon. ;)

Ett av problemen med att vänta så med postningen är att allt kommer i otakt. Ska jag skriva att vi var på husvagnssemester och bland annat cyklade i Seitseminen nationalpark, fast det gjorde vi ju först EFTER fredagen...

Lika bra att inte skriva något alls och bara konstatera att jag är närmare 80 kg än på länge nu och att jag fortfarande drömmer om lååååångcykling. Bah, såg att de lovar regn till början på veckan, precis då jag tänkt ge mig iväg...

Vecka 58: 79,5 kg

Jodå så att...nu är det inte långt kvar till 80-strecket. Det känns som det är dags att ta tag i det här på allvar nu. Problemet är att det är just så här det brukar gå på sommaren för mig. Speciellt motionen blir lidande, man kan ju fråga sig varför? Borde det inte vara skönare att vara ute och motionera en skön, ljus och varm sommarkväll istället för en mörk, hal och kall vinterkväll?

Så hur inleder jag detta nu då? Jo tydligen genom ett besök på RAX. Jag och mina arbetskamrater ska sova två nätter i Åbo och det inleddes med restaurangbesök. Däremot är jag nöjd med att jag kom mig ut på en 5 km löprunda med efterföljande motionscykelpass på hotellets gym. Såg också att hotellet har cyklar man får låna gratis men det kommer det tyvärr inte finnas någon tid för gissar jag...

På tal om cykling så börjar jag bli sugen på någon riktig långcykling. RIKTIG långcykling, 3-400 km. Jag förstår bara inte riktigt hur jag ska klämma in det i familjelivet på något bra sätt.

Vecka 57: 78,5 kg

Styr & ställ, cykeluthyrningen i Göteborg. Jag skrev väl att jag planerade att testa den på min resa dit och det gjorde jag! Det fungerade precis hur bra som helst, för- och nackdelar jämfört med Stockholms variant hade dock systemet. Sköter man sig (har en cykel ut ur ställningen mindre än 30 minuter i gången) så kan man cykla tre dygn för 10 kr. Priset per halvtimme stiger ganska snabbt ifall man har en cykel en längre tid så jag rekommenderar absolut att man landar vid en station mellan varven. En sak som var riktigt lysande är att det finns ett integrerat lås på cyklarna. Man kan alltså låsa den och springa in till en butik, något som inte lyckas i Stockholm.

Jag har köpt nya löpskor, igen! Neutrala Asics Nimbus denna gång då jag tydligen inte alls har överpronation. Funderar hårt på att sälja min båda andra par men frågan är om det finns köpare för gamla löpskor? Jag tvivlar... Tre korta 2 km rundor har jag hunnit med och hittills känns det väldigt bra! Jag håller tummarna. Det är alltså yttre ledbandet på höger knä jag har haft problem med, inte ett klassiskt löparknä. Orsaken är troligtvis muskelstramhet i framlåret + att knäna fjädrar utåt lite då jag springer. Och de felaktiga skorna förstås. Framtiden blir intressant!

Century #5

Så när som på vinden lyckades jag pricka in maj månads Century på en perfekt dag! Solen sken och jag vågade mig på att skippa jackan för första gången. Klädde mig i "sommarcykelkläder" men med ben- och armvärmare. Dessutom lindade jag lite eltejp runt de alldeles för generösa ventilationshålen på cykelskorna och det visade sig vara en hit.

Starten gick från Sandsund vid 11:20-tiden med siktet inställt på Kokkola via Larsmo. Det gick oförskämt lätt i medvinden och givetvis visste jag ju att jag skulle få betala för det senare under dagen. MP3-spelaren var återigen laddad med inspelat P3-material, vad annars? Den heter ju så, "mP3"-spelare. Det finns säkert delade åsikter om att lyssna på radio i hörlurar då man cyklar. Jag har helt och fullt varit av den åsikten att det ska man INTE göra men under dessa långkörare har jag ändrat åsikt. I februari var jag ute 14 timmar, ensam. Då är det ganska trevligt med lite sällskap i lurarna. Och vad är väl bättre när man kämpar i motvinden att plötsligt få skratta till av något kul de säger. Dessutom hör man trafiken rätt bra vid en passlig volym men i stan är det givetvis inget att rekommendera.

Efter en välbehövlig Big Mac-måltid (som borde ha varit två...) vid McD i Kokkola så ändrade jag kurs mot Seljes. För att slippa lite av riksväg 13 så tog jag de fina småvägarna via Såka (se första bilden).

Jag planerar ju rutten på förhand i "Bike Route Toaster" och för sedan över den till cykeldatorn så den pipar på förhand till och visar var jag ska svänga vilket är otroligt smidigt. Dock kan ju en felplanering leda till att man leds en konstig väg och så blev det denna gång. I Alavetil cyklade jag plötsligt på en grusväg med namnet "Grusbackavägen". Man borde nästan ha kunnat lista ut att det var en grusväg... Men det gick bra, inga punkteringar och den var lyckligtvis bara cirka 2 km lång. Sen kom jag till de fina kurviga, backiga vägarna fram till Seljes.

Jag tog en välbehövlig paus och åt lite socker i form av glass, Pommac och en gris. Gott! Dåligt glassutbud dock... Vattenflaskorna toppades upp (det gjorde jag även i Kokkola) och sen trampade jag vidare. Men nu började jag få känna på motvinden och det var ingen behaglig bekantskap. Jag använde tempostyret rätt ofta för att bli lite halare i vinden.

Vägen slingrade sig vidare upp, ner, vänster, höger tills jag kom till Kaustby. Här hade jag helt klart tänkt stanna och äta något men jag tyckte det var så pass nyligen jag stannade sist så jag trampade vidare. Men efter Kaustby blev det ännu värre motvind när jag styrde mot Evijärvi.

Jag kände mig tvungen att ta små "fotopauser" mellan varven som ibland nog var mer vilopauser. Givetvis hade jag med mig några bars och gel som jag passade på att äta lite nu och då.

Vid det här laget började jag verkligen längta tills jag skulle svänga västerut vid botten av Evijärvisjön. Och till sist, där kom svängen! Nu får jag äntligen mindre motvind, eller? Nä på något konstigt sätt hade jag missbedömt vinden och den blev faktiskt ännu lite värre. Så nu var det 20 km rejäl motvind fram till Kortesjärvi. Bara att kämpa vidare!

Det här blev faktiskt en väldigt tung sträcka, troligtvis hade jag dessutom fått för lite energi i mig för speciellt en gång så var jag helt tom på energi. Det blev till att sitta ner en stund, äta lite snabba kolhydrater ut sadelväskan, dricka ordentligt och sen återvände energin till viss del igen. Jag klarade sista sträckan till Kortesjärvi och sen var det medvind igen fram till Stennabba!

Centuryn tog den här gången 5:50, ungefär 20 minuter snabbare än sist. Något som jag blev helt överraskad över för jag trodde att det gick snabbare förra gången. Medelhastigheten stannade på 28,2 km/h och det är jag rätt så nöjd med, jag cyklar ju trots allt ensam!

Vecka 56: 78,6 kg

Och igen är jag sen med mitt inlägg! Jag skyller på att läsåret fortfarande är på slutrakan. Har bara TRE lektioner kvar att hålla så nu börjar det vara på bättre sidan för den här gången.

Idag dök två trevliga böcker från Amazon upp i raketfart fast jag valde det långsamma gratisfraktsättet. "Art of Wheelbuilding" och "Bicycling Science". Speciellt "Art of Wheelbuilding" verkar vara en riktig höjdare! Då jag ser avståndet mellan ekrarna på mitt hjul på bilden blir jag lite nyfiken att testa vad det riktigt är för ekerspänning. Det borde ju vara rejält mycket med tanke på hur pass få ekrar det är.

Vikten: No comment!

Träning: Century #5!

Vecka 55: 78,5 kg

Och igen ett riktigt sent fredagsinlägg! Läsåret är på slutrakan nu för oss båda så det är extra mycket att göra men snart finns det bloggtid!

Träningsmässigt är jag inne i någon typ av dvala. Jag tränar ju nästan ingenting! Förutom jobbpendligen då och det syns minsann på vikten också. Det är väldigt många veckor som ligger runt 4 h och det håller ju inte i längden då det gäller min 365 h utmaning. Idag är ligger jag 2h under vad jag borde ha så det är ju inte så farligt men det är nog säkrast att inte slappa till för mycket!

I måndags tog jag tag i ätandet i alla fall. Det har blivit kakor med mera i långa banor men nu får det tillfälligt vara slut med det.

Ja hjulbygget lyckades också. Riktigt bra till och med. Det var verkligen roligt att bygga ihop det då jag hade putsat upp alla delar så fint och dessutom hade ett sprillans nytt nav. Med mäturet fick jag uppmätt ett kast på ±0,05 mm så det får jag väl vara nöjd med. Det ska bli intressant att göra en ny mätning efter att jag använt hjulet ett tag. Efter detta hjul har jag hunnit räta upp två andra så nu är jag riktigt på gång!

Vecka 54: 77,5 kg

Det här är den sista bilden jag har av bakhjulet till min Surly. Nu är det nedplockat i molekyler, eller åtminstone i ekrar, nipplar, nav och fälg. Ett nytt nav borde dyka upp nästa vecka och då ska hjulet onekligen få nytt liv! Jag tänkte vara överambitiös och köra nipplarna och ekrarna i ultraljudstvätten. Varför inte liksom? Den står ju ändå där och tar plats på mitt bord. Jag har läst på och jo, det går bra att återanvända ekrar bara man sätter dem på samma sida så de böjs åt samma håll i korsningarna.

Vad resan till Göteborg de kommande tre dagarna kommer att göra med vikten låter jag vara osagt MEN det finns ju lyckligtvis billig smidig cykeluthyrning (Styr och Ställ, pluspoäng för namnet).

I övrigt är jag otroligt glad att Mia fått sin nya cykel OCH dessutom är så väldigt nöjd med den! Det ser ut att bli en riktig cykelsommar det här!

Century #4 - 160 km

April månad rann iväg på något sätt. Vi var sjuka en efter en och plötsligt var månaden nästan slut utan att jag kommit mig iväg på någon Century. För att på bästa sätt hitta en ledig tidpunkt blev det till att pussla ganska rejält men jag fick inklämt 160 km i onsdags, med inte alls mycket marginal innan kvällens biobesök.

Jag började rundan med Surlyn + cykelkärra för jag skjutsade barnen till park och fammo. Där väntade racern på mig och efter ganska mycket barnvagnsgungande kunde jag ge mig iväg på riktigt.

Först blev det en sväng via Ådön, sedan Fäboda och Pörkenäs. Björnviken fick ett besök och efter det gav jag mig ut på en lite längre sväng från stan. Tanken var att jag skulle hålla mig någorlunda nära stan denna gång.

Det var otroligt kul att få cykla utan snö denna gång och med racer till och med. Energiförbrukningen bekräftade det jag hade gissat att det är ungefär dubbelt så tungt att cykla en Century i jobbiga vinterförhållanden som med racer på sommaren. Inte riktigt dubbelt men nästan. Åtminstone om man bara ser på energiförbrukningen.

Den längre runda tog mig via Sundby ut till Lövö och vidare mot Kållby. Denna sträcka rullade på väldigt fint men jag hade också vinden i ryggen. Jag använde flitigt mitt nya tempostyre mellan varven och det är ett köp jag verkligen inte ångrar!

Sen kom då motvinden på väg tillbaka mot stan. Dessutom var inte benen lika pigga längre. Ungefär vid Edsevö passerade jag 80 km och andra halvan av rundan började.

Småningom började det bli dags att äta något annat än snacks men jag tog en liten extra sväng för att få ihop 100 km innan jag stannade för en snabb lunch vid Skata. Där hade lillkillen sovit hela tiden jag varit ute så det var över förväntan.

Då jag gav mig iväg igen så tog jag sikte på Larsmo. Först en sväng vid Holm, sedan Fagernäs och till sist Gertruds. Sedan bar det av mot Skata igen för att hämta lillkillen och sedan tog jag Surlyn hem mot Sandsund igen.

Idag hade jag samtidigt möjlighet att testa en sadelväska jag köpte i vintras. Det sitter ett litet fäste på sadelstolpen som man kan klicka fast en väska på. Väskan är inte speciellt stor men det ryms ändå en hel del bara man packar lite smart. Den kan komma väl till pass på lite ännu längre rundor i sommar.

Det hände egentligen inte så mycket speciellt under denna runda men vädret skulle egentligen inte ha kunnat vara bättre! Lite vägdamm måste helt klart finnas kvar ännu för halsen kändes ganska irriterad sen på kvällen.

Medelhastigheten så länge jag rörde på mig stannade på 25,8 km/h. En hastighet som drogs ner lite på grund av cirka 15 km med cykelkärra. Men om man ser på de tre tidigare månaderna så har hastigheterna varit 15,8 km/h, 14,8 km/h och 18,5 km/h så det är ju ändå en rejäl höjning. Givetvis tack vare väglag och cykel. Dessutom känns det SÅ skönt att slippa dubbdäck!

Imorgon är det maj. Dags att börja fundera på nästa Century!

Vecka 53: 77,7 kg

Jag har fortfarande inte kommit mig för att skriva om april månads Century som jag cyklade i onsdags. Men bilden till höger ger en försmak på den kommande rapporten. Klicka gärna på den för att få upp bilden i ett större format. Det kändes lite som jag var överallt i stan men det stämmer ju förstås inte men jag fick ihop mina 160 km.

Påsken innebar magsjuka i familjen så träningsmässigt har det varit riktigt lugnt på sistone, förutom långcyklingen då förstås.

Jag skulle vilja ha en riktigt stor karta över trakten men det får man väl så lov att tillverka själv ifall man vill ha? Hmm, något att fundera på.

Vecka 52: 77,2 kg

Och plötsligt är snön nästan borta, underbart! Men märk väl att jag skrev "nästan" för jag och Arvid hittade minsann en hel del snö i Sammetsskogen ute vid Fäboda under en liten picknick i vårsolen. Dessutom missade jag tydligen den huvudsakliga vandringsleden ett tag vilket ledde till lite offroad-cykling till Arvids glädje.

Sen när vi äntligen kommit ut till andra sidan och jag cyklade längs en grusväg så var den på två ställen översvämmad av smältvatten. Första gången var inget problem alls och det samma trodde jag ju om det andra stället men till sist blev det så djupt att det inte längre gick att ta kortkorta vågräta tramptag utan det var bara att svepa runt fötterna i det kanske 25 centimeter djupa vattnet. Men i övrigt gick det bra!

Min lilla utmaning att hinna till 75 kg tills vecka 52 blev det ingenting alls av men så går det ibland.

Nu borde jag småningom hitta tid att vårputsa pendlarhojen. Ny kedja och bakdrev ligger och väntar sedan länge men i och för sig måste jag nästan vänta tills jag får mitt nya baknav.

Vecka 51: 76,2 kg

"Stampa på stället, och lätta ankar...", nä men så gick väl inte texten? Målet på 75 kg innan nästa fredag börjar se väldigt avlägset ut men vad gör det, jag har ju resten av livet på mig som jag brukar säga.

Men vad är då detta? Bilden alltså... Jo jag har köpt två stycken "magnet messstativ mit messuhr" från tyska eBay men själva säljaren är från Hong Kong, billigt billigt. Det är alltså mätur som visar avvikelser på 1/100 mm. Jag ska använda mäturen vid hjulriktning (bland annat) har jag tänkt. Om bara mitt riktstativ blev färdigt nångång nu då. Egentligen behövs ju absolut inte den här typen av precision men jag tror det är väldigt bra vid inlärningsprocessen att direkt se hur mycket som händer då man vrider på ekernipplarna. Dessutom är de ju riktigt snygga!

Benen börjar bli mer eller mindre återställda efter förra helgens marathon men löpning ska jag nog ta det lugnt med tills jag varit och visat upp mitt knä om ungefär fyra veckor. Trist med väntetid men vad gör man. Cykla går däremot bra och i tisdags var jag på del 2/2 av Arbiskursen "Lär dig motionscykla". Jag kan kanske inte säga att jag lärde mig så mycket nytt men det var två väldigt trevliga tisdagar med Lars Losvik!

Igår var jag ut på en 20 km runda med cykelkärran i det fina vädret. Medelhastigheten landade på ungefär 20 km/h men topphastigheten var desto intressantare. 41,1 km/h på en platt cykelväg med cykelkärra med 2 x barn i. Det är ungefär samma hastighet som de i medeltal cyklade i Paris - Roubaix. Men det hade ju ingen cykelkärra med barn och inte heller en tung stålcykel...

Vecka 50: 76,2 kg

Det blev en sen fredagsuppdatering men jag tror ni överlever! Vikten står kvar på ungefär samma ställe och nu återstår det att se om jag lyckas med min lilla utmaning inför vecka 52. -1,2 kg still to go...

På söndag blev det en liten specialare i form av ett marathonlopp! Eller åtminstone själva distansen. Jag och Katarina startade i Lillby och styrde stegen mot Lappfors. Där följde vi 68:an ett tag och svängde sedan av mot Nådjärv, Svarvar och sedan tillbaka till Lillby med en liten avstickare via Heimbackavägen. Tanken var att vi skulle blanda gång med löpning och det lyckades riktigt bra till ungefär 25-30 km men sen började mitt högra knä protestera så efter det blev det 100% gång. De sista kilometerna kändes överallt! Totalt sprang vi ungefär 12 km och sluttiden stannade på CRC 5-56, eller jag menar 5 h 56 min. Så rekordet på 2 h 3 min 59 sec får se sig oslaget ännu...

Vecka 49: 76,0 kg

Man skulle kunna tro att det är ett aprilskämt dagen till ära men det stämmer faktiskt. -2,6 kg sedan i fredags och nu har jag fortfarande tre veckor på mig att nå 75 kg. Det borde väl lyckas tycker man?

Vad har jag då gjort för att förtjäna detta? Givetvis är det till största delen vätska så jag förväntar mig inte några stora framsteg till nästa vecka. Hela veckan har jag varit riktigt hård med vad jag ätit. Ja en kväll åt jag lite popcorn, det är den enda utsvävningen. Dessutom kanske hälften så stora portioner. Förutom sallad då, mycket sallad! På jobbet brukar jag äta sallad och lite kött. Ris, potatis, pasta och bröd brukar jag hoppa över där. Hemma äter jag rätt normalt. Inga kakor, ingen glass ja ingenting förutom bra vanlig mat.

Träningsmässigt går det också helt okej. I mars fick jag dock ihop lite mindre än 31 h (paradoxalt nog på grund av sportlovet på jag tränade NOLL) men totalt sett ligger jag på plus ett antal timmar.

Småningom börjar det bli dags att planera nästa Century men rutten jag redan tidigare skissat på får jag kanske ändra lite för jag börjar ju inse att det kanske blir dags att plocka fram racern! Och då skippar man gärna grusvägar.

För tillfället har jag metallavdelningen på jobbet att bygga ihop ett riktställ åt mig. Jag har bestämt mig för att lära mig bygga/rikta hjul. Fick dessutom den goda nyheten att Cyclecomponents skickar ett nytt XT-nav åt mig, tyvärr dyker det upp först om ungefär 2 veckor.

Vecka 48: 78,6 kg

Okej, viktökningen tog ett steg tillbaka, skönt. Har lite kommit igång med löpningen igen nu men tar det väldigt försiktigt. Vill inte få problem med mitt knä igen men hittills har jag inte haft några känningar i det. Använder förresten ett annat par skor nu också men nu vet jag inte hur jag ska våga använda mina "riktigt" skor igen. Far på riktigt korta rundor nu också, cirka 3 km som jag långsamt tänkte bygga upp till längre. Det är ju mycket möjligt att det var Jakob Halvmarathon och Botnialöpet som blev för mycket förra gången. Jag hade ju faktiskt som längst sprungit 10 km innan jag gav mig på halvmarathon och sen bara några korta rundor innan det var dags för 30 km. Så nu tar jag det lugnt för jag vill ju springa!

Insåg att det är fyra veckor till "Vecka 52". På fyra veckor hinner det hända mycket bara man är fokuserad och motiverad så nu har jag fyra riktigt tuffa veckor framför mig. Kanske jag är nere i 75 kg då igen?

Bifogar en bild på snabbkopplingen som brakade av i söndags. Jag har kommit fram till att orsaken att den gick av var att då navet skar sig så gängade den ena änden av navaxeln upp sig vilket förstås gjorde den bredare och då brakade snabbkopplingen av. Det som är lite synd är att det var en specialkoppling som är lite längre än normalt för att kopplingsplattan till cykelkärran ska rymmas emellan.

Century #3 - 160 km

Så kom jag då äntligen mig iväg på mars månads långrunda! Vädret skulle bli grymt bra, sol hela dagen och varmt och skönt men där vid 06-snåret kändes det inte riktigt som meteorologerna visste vad de pratade om... Det var riktigt dimmigt och fukten kändes väldigt kall då temperaturen låg runt -10°C.

För första gången startade jag rundan från Stennabba och tog till att börja med sikte på Kortesjärvi. Föret var helt okej tack vare dubbdäcken.

Efter hand började jag mer och mer länga tills solen skulle spricka igenom molntäcket för det kändes verkligen som en kall dag nu igen! Under förra långrundan blev jag rejält trött på kölden och det ville jag inte återuppleva nu igen och likväl frös ögonfransarna fast i ögonbrynen på nån vänster. Fram med solen nu!

Jag hade vid det här laget svängt vänster efter Kortesjärvi och var på väg mot Evijärvi.

Men än så hängde dimman tung över vägen, dock började temperaturen stiga lite grand och jag cyklade på en stor bred landsväg men obefintlig trafik (kanske en bil var femte minut) så humöret höll på att stiga.

Ja och på tal om att stiga så slingrade vägen faktiskt sig uppåt lite grand, inte mycket men för att vara i dessa isbergsnedslipade trakter så.

Cyklandet gick bra, det var kul och solen började småningom pressa på och säga att den vill vara med och leka. Naturen var verkligen oerhört fin med snö i träden. Inga stora mängder men ett desto finare täckande lager.

Jag passerade Evijärvi utan att knappt märkte det, dessutom var bensinstationen stängd. Hade eventuellt tänkt köpa något ätbart men det fick bli tills senare. Givetvis hade jag annat med att tugga på för energitillförseln är ju väldigt viktig då man cyklar så här pass många timmar.

Istället för att ta den kortaste vägen mot Kaustby så tog jag en liten detour ("a detour is a task that", ja ni tittar väl alla på Amazing Race?) via Räyrinki och sen upp mot Vetil. Nu fick jag säga hej då till fina bara vägar för ett tag men det kompenserades av otroligt fina vyer! Det fanns vykortsmaterial runt varenda krök kändes det som och trafiken lyste med sin frånvaro. Jag börjar mer och mer inse att söndagar är en riktigt bra cykeldag. Däremot var det rätt så backigt. Men än en gång, allt är relativt, det var ju inte direkt Alpe d'Huez.

Efter Räyrinki blev det fina asfaltvägar igen och kilometrarna rullade på. Plötsligt närmade jag mig Vetil och fick cykla över en fin bro. Det var riktigt kul att se lite rinnande vatten. Oj vad jag längtar till sommaren!

Även denna långrunda hörde jag på inspelad P3 hela tiden. Jag gissar att det kommer att bli något jag göra varje gång framöver för det är riktigt mysigt när man cyklar ensam. Ibland skrattade jag högt för mig själv när de sa något extra kul och det kan vara så befriande när man håller på att mala av kilometer efter kilometer.

Vid det här laget började jag vara rätt hungrig och det passade riktigt bra för nu var jag framme vid mitt planerade matställe, Kaustby. Först tog jag en avstickare till slalombacken för den såg så inbjudande ut i solskenet så där på avstånd. Jag var riktigt förvånad att det knappt var nå besökare på plats men kanske de öppnar sent på dagen?

Sen trampade jag vidare till Neste där de har både Rolls och Kotipizza. Efter lite funderande (5 sekunder kanske) så blev det med facit i hand en riktigt sunkig hamburgare med väldigt blaskig Pepsi Max. Nåja, det gav ju lite energi i alla fall. Jag frågade snällt vad det skulle kosta att fylla min CamelBak med en kanna tevatten och det blev 0 euro, precis som jag egentligen gissade.

Men det var nu det blev lite knasigt. Direkt jag trampade iväg, nä jag trampade inte ens, vi tar det på nytt... Direkt jag ledde iväg cykeln för att stiga på den och trampa iväg så märkte jag att något gick väldigt trögt. Första tanken var att något kommit i kläm nånstans men jag hittade ingenting. Bakhjulet gick knappt att snurra runt för hand. Tyckte det var väldigt märkligt i och med att jag inte märkt av någonting innan jag pausade. Nå jag tog till och med lös hjulet för att vara helt säker på att ingenting låg och skavde mot det men näe, navet var supertrögt.

Jag satte tillbaka hjulet på cykeln och tänkte att jag testar att cykla lite, kanske det släpper? Ungefär 100 meter hann jag sen lät det "BRAKELIKLONK!". Då jag inspekterar skadan så ser jag att snabbkopplingsaxeln är borta? Går tillbaka en bit och där ligger axeln, som gått av. Muttern ids jag inte ens leta upp, vad skulle jag göra med den? Så nu börjar man ju fundera hur detta ska lösas? På en söndag dessutom. Jag tänker tanken att cykla utan snabbkopplingsaxel men då finns ju risken att man nöter upp ramen i och med att själva navaxeln har skurit. Testar i alla fall ett tiotal meter men sen börjar bromsen ligga på ena fälgkanten, navet är helt utom räddning.

Det är nu det är bra med en svåger som köpt ens gamla hybridcykel och som dessutom nyligen fått körkort och inte har något speciellt för sig. Utan att fundera så går han gladeligen med på att köra 2 x 60 km så jag kan byta till ett annat bakhjul.

I väntan på att han ska dyka upp så passar jag på att köpa diverse energi vid S-Market. Sen satt jag i solen och åt glass, god glass. Värre kan man ha det! Efter att Volvon svängde in så åkte mitt gamla bakhjul på och färden kunde fortsätta!

Jag tänkte om lite med min planerade rutt för nu hade jag förlorat en hel del tid så istället för att svänga upp mot Jylhä och Seljesvägen (jag får testa en sen i sommar istället) som nästan helt säkert inte var bar så fortsatte jag mot Emet och sen in på Åsbackavägen.

Tröttheten började göra sig märkbar men vid korsningen i Ytteresse fick jag en liten boost då jag cyklade förbi bullasmugglaren. Det är alltid lika trevligt att se honom på vägarna!

Tramp, tramp, tramp, solen fortsatte att skina och efter Kållby svängde jag mot Bennäs och nu fick jag pröva på lite trist motvind. Cykeldatorn tyckte hela tiden att jag skulle svänga in på någon av småvägarna till vänster men jag höll mig gärna till den bara cykelvägen.

Däremot började jag inse att det kommer att bli några kilometer för lite. Cirka tre för att vara exakt så efter Bennäs tog jag en extrasväng via Tallbackavägen men det blev ju inte många extra meter det inte.

För att råda bot på det så svängde jag vid ett tillfälle helt enkelt om och cyklade bakåt 1,4 km och jag måste säga att det tog emot riktigt ordentligt. Vid det här laget var jag trött och ville ganska gärna vara framme. Men men, fram kom jag givetvis och överlag hade det varit den lättaste Centuryn hittills detta år. Mest tack vare de bara vägpartierna.

Jag börjar samtidigt verkligen länga till våren då man kan plocka fram landsvägscykeln! Då kommer jag endera att kunna cykla längre eller ha bättre tid att pausa och se mig omkring. Som det är nu stressar jag nog lite grand för att hinna tillbaka innan klockan är massor, trots att jag startar ganska tidigt.

En av sommarens planer kommer troligtvis att bli sträckan Fäboda - Vartius (ryska gränsen). Eller så byter man Fäboda till Kokkola så kapar man 40 km. Det finns ju trots allt öppet hav där också... 380 km skulle det bli i så fall och det är ju bara 60 km mer än jag cyklade ifjol. Riktigt kul skulle det vara om man fick sällskap också och det är eventuellt inte en omöjlighet.

Vecka 47: 79,0 kg

Äh, vi börjar med den tråkiga vikten så har vi det undanstökat... Jag ser ju vad som händer men tar inte tag i det. Sju timmar träning på fem dagar och så är jag +700 gram. Nå, då är det ju i alla fall ganska svart på vitt att det är ätandet det är fel på.

Så då kan jag skriva om trevligare saker istället. Idag fick jag två timmar betald träning från jobbet. Vi var på friluftsdag med tvåorna till Mässkär mer eller mindre hela dagen och gick dit på isen från Ådö fiskehamn. Sedan var vi några (mest lärare av någon anledning) som gick några kilometer ut till ett häftigt isberg. Totalt blev det 10 km i varierande djup snö. Bra träning!

Jag får hoppas att jag inte tog ut mig för mycket inför söndagens planerade Century.

Inför Century #3

Nu börjar det bli dags för min förkylning att flytta till något annat offer tycker jag. Den har varit väldigt lindrig i ungefär en vecka nu och jag hoppas den väljer att försvinna istället för att blossa upp ordentligt. Är jag någorlunda bra i skick till helgen så ger jag mig ut på Century #3.

Det är alltid lika roligt att sitta och planera rutten i Google Maps, så även denna gång. Då rutten är klar brukar jag rita upp samma rutt i Bike Route Toaster som kan exportera till format som cykeldatorn förstår sig på. Här hittar ni nästa rutt: Century #3.

Så länge temperaturerna håller sig någorlunda nära 0°C så får vinterskorna stanna hemma. Det skulle vara så otroligt skönt att slippa veva runt de stora tunga dojorna ungefär 50.000 varv.

I mitten av nästa vecka lovar de västsydvästlig vind på runt 14 m/s. Det skulle onekligen vara rätt kul att cykla: Kokkola - Kannus - Sievi - Nivala - Kärsämäki - Pyhäntä med en sådan vind i ryggen mer eller mindre hela sträckan! Synd att man jobbar. Eller i och för sig har jag ju inga lektioner på onsdag, hmm. Men någon måste ju sköta barnen förstås. Nåja blir det inget i helgen så kanske det är en nödlösning. Sen får någon körglad person hämta mig från Pyhäntä med bil...

Vecka 46: 78,3 kg

Snö, snö, snö...det börjar kännas som det räcker nu. Snart ser man ju inte ut genom köksfönstret längre. Nå det positiva är ju att man får lite motion i samband med snöröjningen. Dagens snö var riktigt tung!

Jag skrev förra veckan att jag skulle göra en helomvändning och jag tycker det har lyckats ganska bra. 4 h 43 min träning har fått till de fem senaste dagarna jämfört med att jag inte loggade en enda minut träning under sportlovet! Buuuuuuuuu är väl det snällaste man kan säga... Dessutom har jag ätit bra hela veckan. Kurvan pekar inte neråt riktigt så mycket som jag förväntade mig men det blir kanske desto mer till nästa vecka.

Nåja på något konstigt sätt är 365-utmaningen fortfarande på plus. Lite över 71 h har det blivit hittills i år och idag är dag #70. Min andra utmaning får jag inte heller glömma. Jag har inga lediga dagar under veckorna nu så ska jag ut och cykla 160 km så måste det bli på en helg. Det är tre helger kvar i mars och det skulle ju gälla att hitta en dag utan andra planer då vädret samtidigt är bra. På söndag ser det ut att bli fint väder men igår kände jag mig riktigt krasslig (bättre idag) så det är kanske inte helt optimalt. Dessutom behöver det ju passa för resten av familjen också. Vi får se när det blir av men jag ser fram emot rundan!

Vecka 45: 78,5 kg

Okej det här är ungefär den motion jag fått sedan förra fredagen. Två åk i en några meter hög backe. Jag har gått upp 4,1 kg på sju veckor, var är varningsklockorna? Tycker egentligen inte jag hör dem ännu men för säkerhets skull gör jag en helomvändning då sportlovet är slut!

Träningsmässigt har jag alltså inget att skriva om, ja förutom att jag köpte en ny löparjacka, en blå. Vi ska nog trivas ihop tror jag.