Temat omotiverade bilder från Australien fortsätter tydligen...
Jag har suttit och tittat bakåt i mina blogginlägg. Närmare bestämt runt punkten i diagrammet. Vad var det som hände? Hur kunde en bottennotering på 74,4 kg skena iväg så där? Nu vet jag.
Upp och ner. Så går den, vikten. Precis som båten på bilden. Tittade lite på "Darwin Tides" nu och ser att tidvattnet kan ändra ungefär 7 meter på sex timmar. Upp och ner, upp och ner...så där håller det på två gånger om dygnet. Alltså det är ju MYCKET! Inte konstigt att vi var lite fascinerade av tidvattnet när vi var där för åtta år sedan.
Inaktiv! Åtminstone på bloggen. Det har absolut att göra med att jag börjat jobba igen. Värst 10 veckor ledigt gick snabbt. Några stordåd träningsmässigt har det väl inte heller blivit men jag har kommit igång med löpningen igen och till min stora glädje så har jag inga känningar i mitt högra knä som har spökat så mycket tidigare. Det verkar som skobytet var rätt medicin! No more pronationsstöd för min del... Nimbus är min nya hjälte.
Ändrade just all cykelloggning med cykelkärran på Garmin Connect till "Downhill Biking" (det är en cykelform som inte intresserar mig så den var ledig) så att jag enkelt ska kunna få en rapport på hur mycket jag cyklat med cykelkärran. På 9 månader har det blivit:
Äntligen var det dags för en av sommarens stora cykelhändelser. Det var dags för...Ryssrundan! Väderprognoserna hade sett hopplösa ut, tiodygnsprognoser med regn varje dag och sådant trevligt. Men så plötsligt började en dag se bättre och bättre ut. Det verkade som man eventuellt skulle klara sig undan regnet och dessutom skulle temperaturen vara okej. Jo, det fick bli den dagen trots att det var totalt kaos där hemma efter en lång fjällresa, trots att hälften av familjemedlemmarna borde planera jobbstarten från morgon till kväll, ja till och med trots att det var vår bröllopsdag...förlåt.
När vi kom fram till Kannus vid cirka 80 km var det dags för den första pausen. Toalettbesök, flaskfyllning och knackkorvsinköp stod på agendan. Tanken var att vi skulle skjuta fram lunchbehovet. Knackkorv var en ny typ av cyklingsmat men det funkade grymt bra. Det smakade riktigt bra med något salt att äta. Så nä, Joakim på bilden visar inte fingret, det är bara korv...
Efter ungefär 30 km var vi halvvägs och passande nog så såg vi en skylt som pekade mot en kiosk. Och inte vilken kiosk som helst visade det sig. Cykeln fick snällt stå mot väggen och vänta och vi traskade in i det pyttelilla huset.
Men vad kan då en sån kiosk ha att erbjuda? Nå redan utanför såg man att något inte var helt normalt. Det var inga normala glasstrutar här inte! Priserna var inte heller farliga, 1 boll 2,50, 2 bollar 3,00 och 3 bollar 3,50 euro. Jag nöjde mig med två bollar och det var nästan för mycket i alla fall!
Big balls of fi...icecream. Ser nu att jag bara är med på den första bilden. Nå det blir ju lätt så.
Vilken lättnad när vi plötsligt såg vägbelysning i fjärran! Vi närmade oss slutet! Sen såg vi plötsligt paketbilen stå och vänta vid vägkanten och lite senare såg vi skylten på bilden. Av någon anledning så nöjde vi oss med det här. Vi tog våra bilder och gick till paketbilen. Men med facit i hand så var det trots allt ungefär 2 km kvar. Nå vi var trötta, paketbilen stod och väntade här, jag trodde gränsövergången var precis runt hörnet och det fanns en skylt om kameraövervakning. Det kändes som ett passligt ställe att stanna på, vi hade ju fått se en skylt på ryska. He får dåga, som Arvid brukar säga.
Det här får bli ett kort inlägg, en blöja behöver bytas mer eller mindre NU. Och samtidigt, vad finns det att skriva? Träningsmässigt har jag på 9 dagar cyklat två gånger till jobbet, that's it! Ja i och för sig en gång till Ryssland också...rapport följer så snart som möjligt. Stay tuned!
Conny du har så rätt! Det åkte på ett till par cykelbyxor men då var skadan redan skedd... Svårt att säga vad vi snittar på för ingen av våra mätare visar medel exklusive pauser, knasigt! Men kanske 27-28 km/h? Vi får se sen när jag laddar upp loggningen. Kul att du är med hela vägen! :D
Uuuups! Nu får jag gå 63 veckor tillbaka i tiden till "Vecka 04" för att komma tillbaka till samma vikt som i morse. Tur att semestern börjar lida mot sitt slut... ;)
Vilken höjdarresa det blev! Trevligt sällskap! Vackra vyer! Träning i form av vandring och cykling (bland annat 82 km med 657 meter stigning och 1105 meter utförs)! Ja jag vet inte om det kan bli så mycket bättre?
Började gräva lite bakåt i bloggen och 2009 var inget dåligt cykelår! Här kommer några långrundor:
Förra veckans träning var ingen höjdare direkt. Det började riktigt bra på måndag med cykling, löpning och lite hemgym men sen lyste träningen med sin frånvaro hela veckan förutom en cykeltur till Pavis.
Vi drar till fjällen, fest hela kvällen. Ute och glider med snowb...nä tillbaka till verkligheten. Jo vi drar till fjällen men om jag ägde en snowboard hade den snällt få vänta hemma. Istället sätter vi våra cyklar på taket och kör iväg till Vuoggatjålme som ligger i Sverige, nära Norska gränsen. Därför kör jag min fredagsvägning redan nu och sen blir det bloggdvala i ungefär en vecka.
Va bra det går! +1 kg på en vecka, det är ju nästan duktigt det! Jag får backa 10 månader bakåt för att ligga på samma nivå. Och går jag upp 100 gram till så får jag backa 13 månader. Jag väger alltså 100 gram mindre nu än för 56 veckor sedan. Svindlande 1,75 gram/vecka! Förstasidesnyhet på Aftonbladet imorgon? Gå ner 1 kg på 11 år! Läs allt om den nya revolutionerande träningsmetoden! Det kanske märks att jag inte är helt nöjd med situationen.
Förra veckan var en bra vecka för det var då jag tog tag i träningen igen! Sluta slappa och på med löpardojorna och ut och spring! Fast jag började i och för sig veckan med en vilodag...
Det blev nytt rekord med cykelkärran idag. En halv "Metric Century", alltså 50 km. Det kändes verkligen som det räckte då för det är hyfsat segt att cykla med cykelkärra! Okej ingenting jämfört med att cykla hem från att ha storhandlat med cykelkärran i djup snö på vintern, då går det TRÖGT. Om jag minns rätt kunde det ligga på ungefär 12 km/h, nu var det trots allt ofta det dubbla men medelhastigheten blev exakt 20,0 km/h och man brukar få kämpa lite för att hålla det med kärran efter (inklusive barn).
Viktiga personer. Ja det känns ju faktiskt som personer är olika viktiga. Själv är jag viktig idag, jätteviktig, ja till och med överviktig. I alla fall om man litar på BMI. BMI säger att jag är en överviktig person idag, det var jag inte förra veckan, då var jag bara normalviktig. Jag tror egentligen jag trivs bättre med att bara vara normalviktig så därför har jag nu ändrat mina mat- och träningsvanor. Det blir ju så mycket stohej med intervjuer och livvakter då man är överviktig...Började fundera om jag skulle sänka ribban ett steg för att skriva blogginlägg. Man måste ju kanske inte alltid ha en fin bild till exempel... Så nu testar jag att blotta via nya telefonen. Hmm, BLOGGA menade jag faktiskt (kanske lika bra att det blir ett inlägg utan bild det här)...telefonen föreslår lite roliga korrigeringar ibland.
Sprang en 3,6 km runda ikväll och det kändes riktigt bra! Tänk om jag kan springa igen nu? Det här var tredje löppasset på fyra dagar utan känning i mitt högra knä. Korta pass i och för sig men ändå. Gjorde också ett 10 minuters "hemmagympass" som jag blev totalt slut av! Yr till och med. Pulsen gick i taket. Men nu känns det riktigt skönt!
Glömde helt att väga mig imorse, får bli imorgon istället.
Edit: Äh jag testar att sätta in en bild här också.
Jag har en bok som heter "The Complete Book of Long-Distance Cycling" (köp den på Amazon vettja, det gjorde jag, billig är den) som jag varmt kan rekommendera. Jag ska citera ett intressant ställe i boken, jag sätter till lite kommentarer inom parentes:
Så var det dags igen! Centurycykling! Men den här gången var annorlunda än de tidigare månaderna. Okej i och för sig var junicyklingen inte helt vanlig den heller... Nä men det som var speciellt den här gången var att jag hade sällskap av inte mindre än fyra vänner! Deras tidigare distansrekord sträckte sig från 40-130 km så lite spännande var det ju trots allt att se hur dagen skulle sluta. Men jag måste ärligt säga att jag var åtminstone 95% säker på att alla skulle klara distansen.
Men då dök Kaustby plötsligt upp bra mycket tidigare än jag trodde trots att jag skulle ha alla förutsättningar att förutse det tack vare min Garmin Edge 800, som förövrigt dansade på kanten av WC-stolen vid Kaustby då ja drog av cykeltröjan för att få av de hängslade cykelbyxorna. Lyckligtvis dansade den åt rätt håll...
Den slingriga kuperade vägen mellan Kaustby och Seljes cyklade jag ju i maj men i och med att det nu var andra vägen så kändes det ganska nytt i alla fall.
Framme vid Seljes blev det bad för alldeles för få deltagare, bland annat jag var för lat för det fast det såg så skönt ut! Glass däremot hakade vi alla på! 15 euro för fem glassar, inte alldeles prisvärt, men det visste jag redan innan från min majrunda.
Den avslutande etappen från Kokkola till Sandsund gick ganska trögt för min del. Det är absolut skillnad på tung pendlarhoj med feta däck och racer. Med facit i hand hade jag haft en lite behagligare runda om jag ta racern i stället. Men tanken var ju att ge mig själv en extra utmaning och det lyckades ju.
Jag hade en dröm att cykla från Jakobstad till Åbo. Det var redan i de tidiga tonåren som jag hörde på radio om några killar som cyklade ner till Åbo. Jag tyckte det lät extremt, nästan omöjligt. Hur skulle man kunna cykla så långt? Nå nu vet jag ju att det går, det är inte ens speciellt svårt och det går bra att göra det ensam, utan draghjälp, i motvind, det går bara lite långsammare och tar lite längre tid. Drömmen har blivit verklighet och som vanligt så föds nya drömmar i dess ställe.
Vid Tervajoki fångade en Kotipizza-skylt mitt intresse! Jag svängde glatt av från den planerade rutten och beställde en BBQ-Kotzone. Den visade sig sen vara den sämsta Kotipizza jag någonsin ätit men det funkade som energi. Samtidigt fyllde jag på min CamelBak som var fylld med vatten. Cykelflaskorna hade jag ganska starkt blandad energidryck i. För mig funkar det väldigt bra att växla mellan att dricka vatten och energidryck.
Vilken underbar dag jag hade prickat in långcyklingen på! Det stora minuset var vinden som kom från precis fel håll. Lyckligtvis blåste det inte speciellt hårt men det var ändå väldigt störande.
Från början hade jag tänkt cykla längs riksåttan via Vasa och Björneborg men dagen innan ändrade jag mig och valde betydligt mindre vägar istället. Okej inte riktigt så små vägar som på bilden till höger, jag höll mig nog till asfaltvägar. Här hade jag bara stannat en sväng för att det var så fint.
Nu började jag närma mig Koskenkorva och jag cyklade över ett riktigt högt berg (det behövs inte så höga berg om man kommer från Jakobstad) med efterföljande nedförsbacke. Jag var igen på jakt efter ett fikaställe och blev väldigt förvånad över hur många ställen som hade "dragit ur kontakten". Håller Koskenkorva på att bli en spökstad? Jag fick svänga om en bit till en bensinstation jag hade sett. Det fick bli en smörgås och en glass.
På den här bilden vet jag faktiskt inte riktigt var jag är och det känns inte riktigt nödvändigt att ta reda på det heller. Däremot tyckte jag det var en trevlig bild.
På den första bilden ser man ganska bra vilken typ av packning jag hade med mig. Eller åtminstone hur mycket. Min trogna styrväska fick stanna hemma i och med aerostyret och saker och ting måste få plats någon annanstans. Samma problem hade jag under någon tidigare Century och för att lösa det problemet så har jag köpt en sadelväska modell stor. Sen då den kom på posten så tyckte jag den var betydligt mindre än jag trodde men med facit i hand är det nog en riktigt bra storlek. Men inte för en så här lång runda. Ifall inte då man för säkerhets skull kanske tar med sig lite onödigt mycket.
Ja det var ungefär här som jag tröttnade på P3. Eller tröttnade gjorde jag kanske inte men de spelade en Bo Kaspers Ett & Noll och den ville jag av någon anledning sjunga själv istället. Och det fortsatte jag att göra sen. Det blev lite olika sånger. Myrstackarna fick en torkad aprikos mitt i sin stack men den var de tydligen inte alls intresserade av, kanske jag tvärtom skapade kaos och oreda. Nå, de reder nog upp det där gissar jag. Ett bananskal fick de inte för det tryckte jag ner under en sten, där ska det få förmultna i lugn och ro.
Min vy i 24 h. Jag använde aerostyret mycket mindre än jag trodde att jag skulle göra. Eller tja, ibland använde jag det på ett lite okonventionellt sätt. Jag satte händerna på kuddarna och styrde på det viset. Jag fick rätt sjuka händer så det var skönt med lite mjuka kuddar att hålla i mellan varven.
Mitt bakdäck var ganska slitet men jag tänkte att en sista runda ska det väl klara. Med facit i hand gjorde det också det, jag hade inga missöden överhuvudtaget men som jag skrev tidigare så släpade jag med mig ett nytt däck för säkerhets skull.
Santaskylä, hmm, jag trodde det var Rovaniemi? På tal om roliga vägskyltar så hinner man se ganska många på 24 h. Min absoluta favorit var "MAKKARAMÄKI". Jag sa det högt för mig själv med "trailerröst" sen småskrattade jag i några minuter och kände mig allmänt glad i säkert en halvtimme. M-A-K-K-A-R-A-M-Ä-K-I, det är ju så finskt!
Okej nu var solen definitivt på väg att gå ner. Jag fångade den allra sista solen på bild och sen sjönk temperaturen nämnvärt. Faktiskt blev det så kallt som 8-10 grader och det var egentligen så kallt att jag borde ha dragit på skoöverdragen. Och nu somnade jag med datorn i famnen så det är kanske dags att avrunda för idag och fortsätta skriva imorgon!
Här vid stocktraven så tog jag en ringpaus och pratade med Mia i telefon, det började ju bli sovdags för de flesta.
Innan jag rullade iväg från stocktraven så tejpade jag fast min LED-lampa framme på aerostyret och valde ett diskret blinkprogram på baklampan för nu kom mörkret på allvar. Eller mörker och mörker, det blir ju inte speciellt mörkt den här tiden på året men nog ville man ju ha både reflexväst och lampor i alla fall. Jag hade dessutom satt stora reflexer i ekrarna på hjulen, något som inte kändes helt okej. Jag tror inte man får göra så, fast i och för sig tror jag inte man får cykla med benvärmare om man inte har armvärmare på sig samtidigt fast de hade jag ju dragit på mig igen nu då solen försvann.
Här såg jag min först Åboskylt och det kändes bra! Egentligen tycker jag inte att jag har så mycket att skriva om själva nattcyklingen. Minns inte så mycket från den, kanske för att det var så mycket mindre synintryck i mörkret. Speciellt trött kände jag mig inte men baken började bli lite öm. Eller inte själva sittbenen men jag började känna av lite skavsår. Jag satte Assos Chamois Creme i cykelbyxorna innan starten men ungefär halvvägs borde jag egentligen ha bytt de genomfuktiga cykelbyxorna mot ett par torra jag hade med och satt ny kräm i dem. Jag tror det här var tredje gången jag använt sån här kräm och det funkar verkligen.
Så återsåg jag då äntligen solen igen! Vilken fröjd det var! Jag har nog aldrig längtat så till soluppgången som den här natten. I och för sig är det inte så många gånger jag väntat på soluppgången överhuvudtaget.
Så kom jag mig då fram till ABC vid Aura och jag kände mig riktigt slut. Röda ögon, sömnig, inte alls på topp. Jag hade ungefär 30 km kvar så jag borde ju känna att jag slutspurtar. Jag köpte varm choklad och någon smörgås (tror jag, minns faktiskt inte riktigt) och tyckte inte alls jag mådde speciellt bra efter det. Tror att varm choklad inte var någon höjdare just då.
Cyklade riktigt snabbt genom stan för att komma till torget innan 24 timmar. Jag kom inte riktigt exakt ihåg när jag startade så jag trodde det var ritkigt tight men med facit i hand hade jag nog ett antal minuter till godo. Sen då jag plötsligt kom fram kändes det rätt skumt. Var jag klar nu? Ja det är väl att cykla iväg till tågstationen nu då...
