Century #3 - 160 km

Så kom jag då äntligen mig iväg på mars månads långrunda! Vädret skulle bli grymt bra, sol hela dagen och varmt och skönt men där vid 06-snåret kändes det inte riktigt som meteorologerna visste vad de pratade om... Det var riktigt dimmigt och fukten kändes väldigt kall då temperaturen låg runt -10°C.

För första gången startade jag rundan från Stennabba och tog till att börja med sikte på Kortesjärvi. Föret var helt okej tack vare dubbdäcken.

Efter hand började jag mer och mer länga tills solen skulle spricka igenom molntäcket för det kändes verkligen som en kall dag nu igen! Under förra långrundan blev jag rejält trött på kölden och det ville jag inte återuppleva nu igen och likväl frös ögonfransarna fast i ögonbrynen på nån vänster. Fram med solen nu!

Jag hade vid det här laget svängt vänster efter Kortesjärvi och var på väg mot Evijärvi.

Men än så hängde dimman tung över vägen, dock började temperaturen stiga lite grand och jag cyklade på en stor bred landsväg men obefintlig trafik (kanske en bil var femte minut) så humöret höll på att stiga.

Ja och på tal om att stiga så slingrade vägen faktiskt sig uppåt lite grand, inte mycket men för att vara i dessa isbergsnedslipade trakter så.

Cyklandet gick bra, det var kul och solen började småningom pressa på och säga att den vill vara med och leka. Naturen var verkligen oerhört fin med snö i träden. Inga stora mängder men ett desto finare täckande lager.

Jag passerade Evijärvi utan att knappt märkte det, dessutom var bensinstationen stängd. Hade eventuellt tänkt köpa något ätbart men det fick bli tills senare. Givetvis hade jag annat med att tugga på för energitillförseln är ju väldigt viktig då man cyklar så här pass många timmar.

Istället för att ta den kortaste vägen mot Kaustby så tog jag en liten detour ("a detour is a task that", ja ni tittar väl alla på Amazing Race?) via Räyrinki och sen upp mot Vetil. Nu fick jag säga hej då till fina bara vägar för ett tag men det kompenserades av otroligt fina vyer! Det fanns vykortsmaterial runt varenda krök kändes det som och trafiken lyste med sin frånvaro. Jag börjar mer och mer inse att söndagar är en riktigt bra cykeldag. Däremot var det rätt så backigt. Men än en gång, allt är relativt, det var ju inte direkt Alpe d'Huez.

Efter Räyrinki blev det fina asfaltvägar igen och kilometrarna rullade på. Plötsligt närmade jag mig Vetil och fick cykla över en fin bro. Det var riktigt kul att se lite rinnande vatten. Oj vad jag längtar till sommaren!

Även denna långrunda hörde jag på inspelad P3 hela tiden. Jag gissar att det kommer att bli något jag göra varje gång framöver för det är riktigt mysigt när man cyklar ensam. Ibland skrattade jag högt för mig själv när de sa något extra kul och det kan vara så befriande när man håller på att mala av kilometer efter kilometer.

Vid det här laget började jag vara rätt hungrig och det passade riktigt bra för nu var jag framme vid mitt planerade matställe, Kaustby. Först tog jag en avstickare till slalombacken för den såg så inbjudande ut i solskenet så där på avstånd. Jag var riktigt förvånad att det knappt var nå besökare på plats men kanske de öppnar sent på dagen?

Sen trampade jag vidare till Neste där de har både Rolls och Kotipizza. Efter lite funderande (5 sekunder kanske) så blev det med facit i hand en riktigt sunkig hamburgare med väldigt blaskig Pepsi Max. Nåja, det gav ju lite energi i alla fall. Jag frågade snällt vad det skulle kosta att fylla min CamelBak med en kanna tevatten och det blev 0 euro, precis som jag egentligen gissade.

Men det var nu det blev lite knasigt. Direkt jag trampade iväg, nä jag trampade inte ens, vi tar det på nytt... Direkt jag ledde iväg cykeln för att stiga på den och trampa iväg så märkte jag att något gick väldigt trögt. Första tanken var att något kommit i kläm nånstans men jag hittade ingenting. Bakhjulet gick knappt att snurra runt för hand. Tyckte det var väldigt märkligt i och med att jag inte märkt av någonting innan jag pausade. Nå jag tog till och med lös hjulet för att vara helt säker på att ingenting låg och skavde mot det men näe, navet var supertrögt.

Jag satte tillbaka hjulet på cykeln och tänkte att jag testar att cykla lite, kanske det släpper? Ungefär 100 meter hann jag sen lät det "BRAKELIKLONK!". Då jag inspekterar skadan så ser jag att snabbkopplingsaxeln är borta? Går tillbaka en bit och där ligger axeln, som gått av. Muttern ids jag inte ens leta upp, vad skulle jag göra med den? Så nu börjar man ju fundera hur detta ska lösas? På en söndag dessutom. Jag tänker tanken att cykla utan snabbkopplingsaxel men då finns ju risken att man nöter upp ramen i och med att själva navaxeln har skurit. Testar i alla fall ett tiotal meter men sen börjar bromsen ligga på ena fälgkanten, navet är helt utom räddning.

Det är nu det är bra med en svåger som köpt ens gamla hybridcykel och som dessutom nyligen fått körkort och inte har något speciellt för sig. Utan att fundera så går han gladeligen med på att köra 2 x 60 km så jag kan byta till ett annat bakhjul.

I väntan på att han ska dyka upp så passar jag på att köpa diverse energi vid S-Market. Sen satt jag i solen och åt glass, god glass. Värre kan man ha det! Efter att Volvon svängde in så åkte mitt gamla bakhjul på och färden kunde fortsätta!

Jag tänkte om lite med min planerade rutt för nu hade jag förlorat en hel del tid så istället för att svänga upp mot Jylhä och Seljesvägen (jag får testa en sen i sommar istället) som nästan helt säkert inte var bar så fortsatte jag mot Emet och sen in på Åsbackavägen.

Tröttheten började göra sig märkbar men vid korsningen i Ytteresse fick jag en liten boost då jag cyklade förbi bullasmugglaren. Det är alltid lika trevligt att se honom på vägarna!

Tramp, tramp, tramp, solen fortsatte att skina och efter Kållby svängde jag mot Bennäs och nu fick jag pröva på lite trist motvind. Cykeldatorn tyckte hela tiden att jag skulle svänga in på någon av småvägarna till vänster men jag höll mig gärna till den bara cykelvägen.

Däremot började jag inse att det kommer att bli några kilometer för lite. Cirka tre för att vara exakt så efter Bennäs tog jag en extrasväng via Tallbackavägen men det blev ju inte många extra meter det inte.

För att råda bot på det så svängde jag vid ett tillfälle helt enkelt om och cyklade bakåt 1,4 km och jag måste säga att det tog emot riktigt ordentligt. Vid det här laget var jag trött och ville ganska gärna vara framme. Men men, fram kom jag givetvis och överlag hade det varit den lättaste Centuryn hittills detta år. Mest tack vare de bara vägpartierna.

Jag börjar samtidigt verkligen länga till våren då man kan plocka fram landsvägscykeln! Då kommer jag endera att kunna cykla längre eller ha bättre tid att pausa och se mig omkring. Som det är nu stressar jag nog lite grand för att hinna tillbaka innan klockan är massor, trots att jag startar ganska tidigt.

En av sommarens planer kommer troligtvis att bli sträckan Fäboda - Vartius (ryska gränsen). Eller så byter man Fäboda till Kokkola så kapar man 40 km. Det finns ju trots allt öppet hav där också... 380 km skulle det bli i så fall och det är ju bara 60 km mer än jag cyklade ifjol. Riktigt kul skulle det vara om man fick sällskap också och det är eventuellt inte en omöjlighet.

Vecka 47: 79,0 kg

Äh, vi börjar med den tråkiga vikten så har vi det undanstökat... Jag ser ju vad som händer men tar inte tag i det. Sju timmar träning på fem dagar och så är jag +700 gram. Nå, då är det ju i alla fall ganska svart på vitt att det är ätandet det är fel på.

Så då kan jag skriva om trevligare saker istället. Idag fick jag två timmar betald träning från jobbet. Vi var på friluftsdag med tvåorna till Mässkär mer eller mindre hela dagen och gick dit på isen från Ådö fiskehamn. Sedan var vi några (mest lärare av någon anledning) som gick några kilometer ut till ett häftigt isberg. Totalt blev det 10 km i varierande djup snö. Bra träning!

Jag får hoppas att jag inte tog ut mig för mycket inför söndagens planerade Century.

Inför Century #3

Nu börjar det bli dags för min förkylning att flytta till något annat offer tycker jag. Den har varit väldigt lindrig i ungefär en vecka nu och jag hoppas den väljer att försvinna istället för att blossa upp ordentligt. Är jag någorlunda bra i skick till helgen så ger jag mig ut på Century #3.

Det är alltid lika roligt att sitta och planera rutten i Google Maps, så även denna gång. Då rutten är klar brukar jag rita upp samma rutt i Bike Route Toaster som kan exportera till format som cykeldatorn förstår sig på. Här hittar ni nästa rutt: Century #3.

Så länge temperaturerna håller sig någorlunda nära 0°C så får vinterskorna stanna hemma. Det skulle vara så otroligt skönt att slippa veva runt de stora tunga dojorna ungefär 50.000 varv.

I mitten av nästa vecka lovar de västsydvästlig vind på runt 14 m/s. Det skulle onekligen vara rätt kul att cykla: Kokkola - Kannus - Sievi - Nivala - Kärsämäki - Pyhäntä med en sådan vind i ryggen mer eller mindre hela sträckan! Synd att man jobbar. Eller i och för sig har jag ju inga lektioner på onsdag, hmm. Men någon måste ju sköta barnen förstås. Nåja blir det inget i helgen så kanske det är en nödlösning. Sen får någon körglad person hämta mig från Pyhäntä med bil...

Vecka 46: 78,3 kg

Snö, snö, snö...det börjar kännas som det räcker nu. Snart ser man ju inte ut genom köksfönstret längre. Nå det positiva är ju att man får lite motion i samband med snöröjningen. Dagens snö var riktigt tung!

Jag skrev förra veckan att jag skulle göra en helomvändning och jag tycker det har lyckats ganska bra. 4 h 43 min träning har fått till de fem senaste dagarna jämfört med att jag inte loggade en enda minut träning under sportlovet! Buuuuuuuuu är väl det snällaste man kan säga... Dessutom har jag ätit bra hela veckan. Kurvan pekar inte neråt riktigt så mycket som jag förväntade mig men det blir kanske desto mer till nästa vecka.

Nåja på något konstigt sätt är 365-utmaningen fortfarande på plus. Lite över 71 h har det blivit hittills i år och idag är dag #70. Min andra utmaning får jag inte heller glömma. Jag har inga lediga dagar under veckorna nu så ska jag ut och cykla 160 km så måste det bli på en helg. Det är tre helger kvar i mars och det skulle ju gälla att hitta en dag utan andra planer då vädret samtidigt är bra. På söndag ser det ut att bli fint väder men igår kände jag mig riktigt krasslig (bättre idag) så det är kanske inte helt optimalt. Dessutom behöver det ju passa för resten av familjen också. Vi får se när det blir av men jag ser fram emot rundan!

Vecka 45: 78,5 kg

Okej det här är ungefär den motion jag fått sedan förra fredagen. Två åk i en några meter hög backe. Jag har gått upp 4,1 kg på sju veckor, var är varningsklockorna? Tycker egentligen inte jag hör dem ännu men för säkerhets skull gör jag en helomvändning då sportlovet är slut!

Träningsmässigt har jag alltså inget att skriva om, ja förutom att jag köpte en ny löparjacka, en blå. Vi ska nog trivas ihop tror jag.

Century #2 - 163 km

Prognoserna hade lovat ganska kalla förhållanden under årets andra långrunda men från morgonen var det faktiskt ännu kallare än jag befarade. Som jag skrev i mitt förra inlägg så var temperaturen runt -30°C under de första timmarna (startade vid 6-tiden) och någonstans där går nog gränsen för vad som är okej med den mängd kläder jag hade. Slalomglasögon har jag sett att några bloggare använder i dylika förhållanden och det hade inte varit helt fel. På den första bilden kan man se hur det såg ut några kilometer före Jeppo och sen efter att jag varit några minuter inne i värmen och handlat/ätit lite. Helt klart gladare humör på den högra bilden.

Men det var här det blev lite komiskt. Efter att ha tinat upp inomhus så cyklade jag vidare i en iskall motvind och nästan direkt fick jag otroligt kallt om pannan. “Det här kommer ju inte att funka”-kallt. Kände lite på mössan och märkte att den höll på att frysa fast i pannan, eller kanske ögonbrynen. Den hade väl blivit svettig och nu frös den till is. Då jag drog lite i den så fastnade den i uttöjt läge och då blev det skönt om pannan igen, lustigt…

Efter Jeppo tog jag sikte på Voltti genom att följa småvägarna längs med ån. Något jag gjorde redan från Nykarleby i och för sig. Det var ett riktigt bra val för man möttes av vackra vinterlandskap överallt och det var bra för motivationen. Det var trots allt väldigt långt kvar ännu! Jag tycker skogsvägen på bilden var så mysig, inget för en cykel dock! Jag valde vägen till höger…

Väl framme i Voltti höll jag mig fortfarande till småvägar fram till Alahärmä där jag hittade det här huset som hade rejält med snö framför dörren. Temperaturen hade stigit ordentligt vid det här laget så nu var det riktigt behagligt och kilometrarna rullade på rätt bra. Då jag kom in till Alahärmä hade jag cyklat 60 km vilket betydde att jag inte längre hade en tresiffrig sträcka kvar till 160 km, detta började kännas genomförbart!

Egentligen hade jag inte tänkt äta redan nu men jag såg en riktigt passlig pizzeria som fick lite pengar av mig. I gengäld fick jag en stor pizza (lämnade faktiskt en liten bit) och en Cola. Samtidigt fick skor, mössa, vantar och jacka torkade på värmeelementet, det mesta var vått på ett eller annat sätt. Passade också på att byta batteri i den externa laddaren till cykeldatorn. Det verkar vara riktigt knepigt att hålla igång en Garmin Edge 800 under långa perioder när det blir riktigt kallt. Fick ha den i fickan stora delar av rundan för att den inte skulle klaga på “Low Bat”.

Som alltid då jag cyklar förbi PowerPark så blev det ett foto. Det är väl i och för sig bara andra gången (eller kanske tredje) men den här gången lockade det inte alls att svänga in dit… Något som lockar varje gång jag kör förbi för jag har faktiskt inte varit in till själva nöjesparken ännu. Snudd på skandal! Nå kanske det blir av i sommar?

Om jag inte har helt fel så är det här Finlands längsta kurva? Mellan Ala- och Ylihärmä? Är det någon som kan bekräfta det? Det blåste motvind men lyckligvis en nästan obefintlig sådan. Gissar att det här kan vara en riktigt trist sträcka om man har en så där lagom dos otur.

Jag hade på förhand spelat in P3 till MP3-spelaren så hela dagen hörde jag på P3. Jag brukar egentligen aldrig lyssna på musik när jag cyklar men under min förra Century så saknade jag verkligen MP3-spelaren så det misstaget ville jag inte göra igen. Och med en lämplig nivå så hörde man bra trafiken som kom bakifrån på förhand.

Vid det här laget började jag vara rätt trött i benen och med kanske fem kilometers mellanrum var jag tvungen att gå en liten stund istället för att cykla. Det här sänkte givetvis medelhastigheten rejält. Jag var samtidigt inne i ruttens backigaste område.

Precis som det brukar vara så tappade jag lusten att äta något mer och mer vartefter timmarna gick. Jag fick riktigt tvinga i mig någonting mellan varven. Torkade aprikoser är en riktig höjdare som nästan alltid slinker ner. Jag slarvade med ätandet lite för länge en bit före Lappajärvisjön och då “bonkade” jag rejält. Det är lustigt hur plötsligt det kan komma, nästan på en sekund kan energin ta slut. Då tog jag mig i kragen och åt både det ena och det andra, drack rejält med sportdryck och åt dessutom lite druvsockertabletter och några minuter senare var jag i skick igen.

Att komma över krönet och plötsligt se Lappajärvisjön var en milstolpe vill ja lova! Det kändes som att slutrakan började nu! Nere vid en rastplats tog jag en lite längre paus och passade på att fylla på min CamelBak med varmvatten från en termos och hällde i en filmburk sportdryckspulver. Ja ni som är unga och läser det här vet ju i och för sig inte vad en filmburk är… Senaste gång så frös slangen till min CamelBak vid ett tillfälle men det var inte ens nära att hända den här gången för jag stannade varje gång jag drack så att jag kunde sätta tillbaka slangen i sin ficka på axelremmen samt stänga dragkedjan.

Jag letade också reda på en smörgås som legat och väntat men den var mer eller mindre en isbit och inte speciellt god alls…

Tyvärr började solen gå ner för det här äventyret höll på att ta ungefär tre timmar längre än jag hade räknat med. Jag vet inte riktigt varför det tog så länge men kylan var ju förstås en av orsakerna. Dessutom kände jag mig inte riktigt i toppform på förhand så jag gissade att det skulle bli tufft. Däremot blev det helt klart tuffare än jag trodde. Jag tvivlade aldrig på att jag skulle klara det men samtidigt visste jag att det inte skulle vara med någon stor marginal.

På förhand hade jag planerat in en 180 km lång runda men dagen innan då jag gjorde själva rutten till cykeldatorn så kortade jag av den till 163 km och tänkte att om jag känner mig pigg då jag kommer till Lappajärvisjön så tar jag den längre vägen till Stennabba. Det var verkligen inte aktuellt…

Det bästa med att ge sig iväg på något riktigt långt är helt klart den sista kilometern. Så även denna gång! Solen hade gått ner, det hade blivit kallt igen, pannlampan lyste svagt men jag ville ändå inte pilla med ett kallt batteribyte och vägen var riktigt dålig och det hoppade och skakade rejält men jag hade mindre än 1 km kvar!

Dagen efter skulle jag märka att de hoppiga vägarna på slutet gjorde att pannlampan och kameran dansade salsa med varandra i styrväskan. Gissningsvis tusentals små smällar på plasten framför displayen på kompaktkameran hade skapat ett 1x2 cm stort område som man inte ens kan se igenom. Nåja, olyckor händer, jag ska försöka komma över ett nytt bakstycke på något sätt och då blir kameran som ny igen.

163 kilometer blev det den här gången och jag var ute nästan 14 timmar! Medelhastigheten då jag cyklade var 14,8 km/h vilket kan jämföras med förra gången då den var 15,8 km/h så ingen större skillnad egentligen, däremot hade jag brutal motvind långa sträckor den gången så jag var nog inte lika bra på hugget den här gången. Nästa gång vill jag ha lite varmare väder!

Det har nu gått fem dagar sedan cyklingen och jag börjar väl småningom känna mig någorlunda normal igen men än är både musklerna i benen och knäna lite sjuka. Tror inte jag gör några stordåd träningsmässigt förrän mot slutet av veckan.

Däremot börjar jag vara riktigt motiverad inför Century #3! Det ska bli kul att planera in en ny rutt och se vad den rundan bjuder på för äventyr!

Vecka 44: 77,6 kg

I onsdags gav jag mig ut på Century #2 så nu är februari fixad! Träningsmängden är nu också på plussidan igen efter att ha snuddat minussidan. Det kommer inom kort att komma en utförligare rapport men man kan väl sammanfatta de 163 kilometrarna med att det mellan varven var rätt kallt! Som till exempel lite innan Nykarleby då cykeldatorn visade -30,3°C. I och för sig visar den någon grad för kallt men i alla fall...148 km to go...

Man skulle ju kunna tro att ett träningspass på 6356 kcal skulle göra underverk för vikten men idag vägde jag 1,2 kg mer än förra veckan. Hoppsan då! Jag får gå hela 17 veckor tillbaka i tiden för att hitta en vikt som är högre än dagsvikten. 29 oktober för att vara exakt. Det var då dubbdäcken åkte på. Och kurvan börjar se allt annat än lovande ut. Samtidigt vet jag att jag vägde 1 kg mindre igår så dagens vikt är nog en sanning med modifikation.

Men som sagt, rapporten från långcyklingen hoppas jag ska bli intressant. Allt från en fastfrusen mössa till en förstörd display på digital kompaktkamera modell dyr, om än bara plasten framför själva displayen.

Vecka 43: 76,4 kg

Äh! Nu vill jag bli kvitt min lilla förkylning så jag vågar börja träna igen! I och med att jag hade lite planer på att cykla i helgen har jag inte vågat ta några risker innan dess men det lutar mot att vi tar en välbehövlig helg på hemmaplan så cyklingen sker på onsdag. Nu måste jag nog helt enkelt SPIKA den dagen för annars börjar alternativen bli riktigt få. Man kan säga som så att enda sättet att få till cyklingen i februari i så fall är att släpa med cykeln till Norrfjärden (nära Piteå). Onsdagen ser väl okej ut om man tittar på prognosen för tillfället. Mellan 15-20 minusgrader och ungefär 5 sekundmeter. Solen kan titta fram lite och det är ju välkommet.

Här är förresten en bild på handskarna jag hastigt och lustigt köpte inför BotniaVasan. De funkade riktigt bra i kölden.

Vikten då? Hmmm, mja, jag skulle behöva lite nytändning men det vet jag att jag får bara jag kommer igång med träningen igen. De senaste 14 dagarna har jag bara tränat 5 gånger. 3 x skidning, 1 x syskonvagn och 1 x cykelkärra. Nå det har ju att göra med att jag innan BotniaVasan medvetet tog det lugnt och efter blev jag förkyld. Men idag börjar det kännas rätt bra igen. Imorgon ska jag nog hitta på något.

Inför Century #2

Oj...

14 dagar kvar av februari, av de dagarna är det två, möjligtvis tre, som är möjliga långcyklingsdagar:

Lö 19 feb: -24°C 3 m/s på morgonen, -18°C på dagen
Sö 20 feb: -19°C 4 m/s på morgonen, -14°C på dagen
On 23 feb: -9°C 5 m/s på dagen

Egentligen tror jag inte att onsdagen är ett alternativ för jag har några LiA-besök jag troligtvis inte hinner göra innan dess så jag är nog illa tvungen att planera in cyklingen till helgen. Prognoserna är inte speciellt uppmuntrande men lyckligtvis verkar det inte blåsa så mycket. Och jag vet ju att det går bra att cykla i dylika temperaturer.

Så, på lördag eller söndag blir det av! Förutsatt att jag är frisk förstås. Jag hade planerat in 180 km men är det så där pass kallt tror jag nästan jag håller mig till "bara" 160 km.

I mars ska jag se till att cykla tidigare i månaden så att det inte blir stressigt att få det inprickat. Kanske redan i slutet på sportlovet?

BotniaVasan 2011

Morgonen började onekligen lite osäkert. Det var kallt, riktigt kallt! På väg till Vörå visade termometern i bilen -31,5°C! Ska jag skida 53 kilometer i denna kyla och kommer tävlingen överhuvudtaget att bli av? Samtidigt kändes det ju som ett mindre äventyr. "We like it extreme!" som några snubbar säger i höjdarfilmen Cliffhanger, den borde jag förresten se på nytt, det var länge sen...

Väl på plats så skjuts starten upp en timme till 11:00. För mig spelade det ingen större roll att vänta lite till, det var varmt och skönt inne i gymnastiksalen vid Norrvalla och det fanns bekanta att prata med.

Däremot började jag mer och mer fundera över min utrustning. Det slutade med att jag köpte ett par nya handskar, såna där med bara tre fingrar, och en "rånarluva". Dessutom såg jag att ganska många hade överdrag till sina skidskor och då började jag bli lite orolig över hur fötterna skulle klara sig, jag börjar nämligen ganska lätt frysa om tårna. Då jag såg att en killade hade offrat ett par yllesockor och dragit dem utanpå skidskorna tvekade jag inte en sekund utan gjorde samma sak själv också. De var dessutom riktigt tunna undertill så de var ändå väldigt nära EOF.

Det här visade sig fungera väldigt bra för jag frös inte alls om fötterna under loppet. Ja jag frös faktiskt inte någonstans. Däremot var jag väldigt svettig precis överallt då jag kom i mål. Det kändes som kläderna vägde några kilo mer. Jag är verkligen inte den som fryser bara jag rör på mig. På överkroppen hade jag ett (ETT) underställ och så en vindtät jacka som gick att öppna upp under armarna och som stod på vid gavel hela loppet. Så med facit i hand hade en tunnare jacka varit lagom men någon sådan äger jag inte och det var ju dessutom KALLT så jag hade ändå inte vågat klä på mig mindre.

Jag försökte starta långsamt men föret var ju relativt trögt så den första timmen hade jag en medelpuls på 180! Nu gäller det här cykling men jag har läst att man kan testa var mjölksyretröskeln ligger genom att hålla ett tempo som man klarar av en timme. Jag ställer mig väldigt frågande till det här men betyder det att min mjölksyretröskel ligger vid nästan 90% av maxpulsen? Det låter riktigt knasigt... Det skulle vara intressant att diskutera såna här saker med någon som vet hur det hänger ihop. Jag undrar riktigt varför pulsen min drar iväg så väldans högt? Helt otränad är jag ju inte...hmmm...

Nåja, medelpulsen under hela loppet, ja sluttiden blev förresten 5:38:13.8, var 171! Även det väldigt högt! Tycker jag i alla fall, någon som har en förklaring?

Mitt primära mål var ju att komma under 6 h och det lyckades jag ju med, jag kapade nästan 1 h 40 min på fjolårstiden. Mitt sekundära mål var att komma under 5 h 30 min och det gick ju inte riktigt. Mitt lite orimliga mål var att komma under 5 h 15 min och det inser jag ju att skulle ha varit helt möjligt med lite annat före för det gick verkligen trögt!

Här och nu är målsättningen för nästa år klar, det blir SUB 5 då!

Vecka 42: 76,6 kg

Jag tar det med ro. +1,4 kg på en vecka är ju inte speciellt trevligt men så kan det tydligen bli då man är trött hemmapappa som går runt i pyjamasbyxor med sjuka barn och inte tränar utan samlar krafterna inför BotniaVasan på söndag.

BotniaVasan ser förresten ut att bli en rätt kall historia. Som det ser ut nu så blir det -18°C vid starten och ungefär -16°C under dagen. Jag såg fram emot lite varmare väder än ifjol för att få lite bättre glid men det ser tvärtom ut att bli kallare.

Jag har målen för BotniaVasan klara. Ifjol skidade jag på 7 h 15 min och det är jag riktigt missnöjd med så i år ska jag under 6 h, simple as that... Gärna 5 h 30 min men det börjar kanske vara att hoppas för mycket. Och ännu hellre under 5 h 15 min, att kapa två timmar skulle ju inte vara helt fel! Men jag har nog skidat för lite för det i vinter.

Hållare till cykeldatorn

Den enda pulsmätaren jag har är min cykeldator. Precis nu kom jag på att det inte riktigt stämmer för min förra cykeldator mäter också pulsen men jag ska hur som helst släpa med mig min nya cykeldator på BotniaVasan för jag vill dra nytta av all loggning den gör.

Däremot vill jag absolut ha möjlighet att följa med bland annat pulsen under loppet så på något sätt måste jag fästa cykeldatorn så att jag ser den och det har jag nu äntligen kommit mig för att göra. Det blev en liten kardborrbandshistoria som är förstärkt med lite plast under själva cykeldatorfästet. Det är lite svårt att se från bilden men jag tycker resultatet blev ungefär som en köpt produkt. Okej inte samma finish då men själva funktionen i alla fall.

Det här kommer i alla fall att fungera väldigt bra då man springer men jag är lite osäker på hur skönt det är att ha den runt så pass viktiga muskler då det gäller skidning? Testade att sätta fast den runt skidskon också och jag tror nästan det blev en vinnare! Okej lite konstig är man väl allt om man har en cykeldator på skidskon men nånstans ska jag ha den...

Edit: En bild till kan jag ju i och för sig bjuda på. Här ser man själva hållaren lite bättre och det är alltså under den som det finns en platsförstärkning.

Vecka 41: 75,2 kg

Idag väger jag 100 gram mindre än jag gjorde den 26 november 2010, alltså för 10 veckor sedan. Tur att jag inte har några stora viktminskningsplaner just nu för ett medeltal på 10 gram/vecka är inte så spektakulärt. Det är som en påse pizzakrydda det, ja utan påse då förstås, då väger den ju betydligt mer än 10 gram...

Men men, det viktiga är ju att jag håller trenden och just nu är trenden att cirkla runt 75 kg. Sen är det ju inte otänkbart att muskelmassan långsamt ökar för tillfället. Men jag borde verkligen sätta igång med lite överkroppsträning. Benen får sig så det räcker och blir över men det samma kan inte sägas om resten.

Tränat har jag gjort sedan förra veckan, nästan 9 h till och med och trots att jag verkligen skulle behöva en vilodag så är jag så illa tvungen att klämma in ett pass idag också i form av dagklubbshämtning, återstår att se om det blir syskonvagnen eller cykelkärran.

På bilden ser ni det nya aerostyret som jag satt på landsvägscykeln. Det är ett lite speciellt styre på det sättet att underarmsstöden är fjäderbelastade och åker upp då man inte använder styret. På det viset kan man fortfarande använda det vanliga styrets ovandel när man inte använder aerostyret. Testade att cykla lite på trainern och det är en riktigt bekäm sittställning och till på köpet ganska aerodynamisk.

Har bestämt mig för att skjuta på februaricyklingen tills efter BotniaVasan så jag kan koncentrera mig på skidningen just nu.

Inför BotniaVasan

Ojoj, nu börjar jag riktigt på riktigt inse att BotniaVasan närmar sig och fortfarande har jag bara mina 15,67 km i benen. Väldigt gärna hade det ju det där decimalkommat fått flytta ett steg till höger, minst...

Men men, jag gjorde en snabb uträkning och kom fram till att ifjol skidade jag med en medelhastighet på 7,3 km/h. Det är ju snudd på katastrof! Nu är det ju med inräknade "saftpauser" men i alla fall... Då jag gick mitt halvmarathon med barnvagnen häromdagen hade jag en medelhastighet på 7,0 km/h! Nog är väl ändå tanken att det ska gå märkbart snabbare att skida än att gå med barnvagn?

Dessutom är jag lite orolig för mina skidor. Passar de mig överhuvudtaget nu då jag väger rätt mycket mindre? Kan man kolla det på något enkelt sätt? Jag har ingen lust att köpa nya skidor redan då jag använt dessa 53 km + 15,67 km. De köptes i och för sig på extrem rea, de kan ha kostat typ 30 euro eller något liknande.

Min Garmin ska självklart följa med under loppet och nu passade jag på att skapa en så kallad "custom map" som helt enkelt är spårkartan från BotniaVasan:s hemsida. Då kan jag under loppet se precis var jag befinner mig på spårkartan. Nu borde jag bara komma på något vettigt sätt att fästa cykeldatorn. Jag funderar på att ha den högt uppe på armen. En sån där gammaldags plastficka för liftkort (jo sån där jättegammal...) skulle vara perfekt men jag tror inte jag har någon sån liggandes. Kanske jag får ta och sy till något?

Halvmarathon med syskonvagnen

I samband med att jag skulle föra storkillen till parken kom jag på att det borde vara möjligt att få ihop 17 km innan det var dags att hämta honom därifrån igen. På det sättet skulle jag komma upp i halvmarathondistans innan vi var hemma igen. Det lyckades nästan så vi fick ta några små omvägar på hemvägen men det var inte mycket.

Lillkillen var nöjd precis hela tiden, förutom då jag stod stilla, t.ex. för att ta bilden. Storkillen var med bara 9-10 km tack vare parken och relativt nöjd var även han.

3 h 17 min 39 sek tog det då man räknar bort pauser. Medelhastigheten (i rörelse) blev precis 7 km/h.

Nu får jag samtidigt sätta punkt för januari månad och glädjas över att träningssaldot är +3,5 h.

Vecka 40: 75,4 kg

Jag trodde den här veckan var ett riktigt bottennapp träningstidsmässigt på grund av att jag varit förkyld men då räknar ihop vad jag tränat sedan förra fredagmorgonen så blir det faktiskt nästan 7 timmar i alla fall. Jag har i och för sig gått precis alltihop och det är ju lite ensidigt. Däremot har jag gått (snabbt iofs) 41,88 km så snudd på marathondistansen. Och 37,23 km har varit med barnvagn av något slag. Om man tittar riktigt noga på bilden så ser man att jag har cykeldatorn på handtaget på vagnen. Det är snudd på lite nördigt att ha GPS på barnvagnen men jag vill ju logga min träning.

Januaris träningstid är snart ihopsamlad, det fattas bara 44 min och 8 sek och det borde minsann inte vara något problem på fyra dagar, speciellt då jag sluppit förkylningen nu.

Vikten den fortsätter att oscillera runt 75 kg. Bara jag kommer igång med lite hårdare träning reder det väl upp sig småningom. Dessutom borde jag skärpa till mig lite matmässigt, det har svävat iväg lite vilket tydligen inte är okej om jag inte tränar rätt hårt samtidigt.

Jag fick lite cykeldelar/tillbehör på posten, mest till landsvägscykeln inför sommaren. Jag hoppas ju på att den ska ta mig långa sträckor. Bland annat ett aerostyre som gör att man får en lite mer ihopkrupen (men ändå bekväm) sittställning vilket ökar hastigheten eller sänker energiförbrukningen märkbart. Det är dessutom riktigt skönt och behövligt att få avlasta händerna lite mellan varven. Bild kommer småningom.

Mitt liv som Hellner

Ni som såg Idol för några år sedan minns ju Snygg-Erik. Nu ska han under sju veckor tränas riktigt hårt av Per Elofsson och så gör de bra TV av det på köpet. Tanken är att han ska träna på samma sätt som Markus Hellner.

Jag tyckte första avsnittet var riktigt intressant!

Mitt liv som Hellner på SVT Play

Vecka 39: 75,8 kg

+1,4 kg kan det tydligen bli ibland utan att jag egentligen vet varför. Men ingen fara, nästa vecka blir säkert desto bättre. Jag har försökt ta det lite extra lugnt för att vila upp mina knän som tydligen blev lite överbelastade under första långrundan men tre dar har jag i alla fall tränat och trots allt fått ihop nästan de 7 timmar jag strävar efter per vecka.

Ett litet elektronikbygge hann jag till och med få ihop för några dagar sedan. Det är en Minty Boost och den är till för att ladda elektronikprylar via USB, t.ex. min Garmin Edge 800-cykeldator. På det här sättet behöver jag inte vara orolig att batteriet i den ska ta slut ifall jag vill ha på bakgrundsbelysningen hela tiden eller om det är en riktigt lång runda. Det sitter 2st AA-batterier i lådan och lite smart elektronik men det finns också plats för två extra batterier. Ett annat plus är att det går att ladda telefonen med den. Jag behöver i och för sig köpa en liten adapterkabel för att det ska vara möjligt.

Men nu ska jag ta syskonvagnen och gå iväg på en 11+ km lång promenad.

DC Rainmaker

Om man är intresserad av "träningselektronik" så rekommenderar jag DC Rainmaker. Han brukar har brutalt bra reviews på produkter och mellan varven så ger han bort nån pryl, förstås för att få reklam för sin sida. Så för att öka på min chanser att vinna en Garmin Forerunner 310XT så gör jag reklam för honom:

http://www.dcrainmaker.com/2011/01/garmin-forerunner-310xt-giveawayjanuary.html

Vecka 38: 74,4 kg

Den här veckan har gått i cykelkärrans tecken för nu har båda barnen fått börja åka med. Lite mer än 50 km har jag hunnit med och det är inte vilka 50 km som helst för på vintern går det trööögt med två barn i vagnen speciellt om vägarna inte är perfekt plogade. Men jag ser det helt enkelt som träning.

Från och med i måndags är jag hemma med barnen i sex veckor så det är nästan nödvändigt att ha tillgång till cykelkärran, Mia vikarierar på lite olika skolor så hon behöver bilen betydligt mer än jag. Men det här är verkligen en vinnande kombination, i vagnen ryms båda barnen men också två stora matkassar. Sen skulle jag ju ha möjlighet att hänga på fyra cykelväskor på cykel också om jag blir tvungen att få med mig riktigt mycket nångång. Och en väska på ryggen i och för sig... Fortfarande hänger inte en enda plastpåse på styret som vill äta sig in i ekrarna.

Och fredagsvägningen går bra den också. Träningstimmarna är lite på plus (4,5 h) så det känns bra. Jag måste se till att få in tillräckligt många vilodagar men hittills har 6/14 dagar varit vilodagar så det är riktigt bra.

Century #1 - 160 km

Så var det då äntligen dags att sparka igång årets stora utmaning: 2011 Century-A-Month! Det innebär alltså att jag ska cykla en runda varje månad på minst 160 km (Century = 100 miles = 160 km).

Det här är något som kommer att vara betydligt enklare på sommaren, både gällande väder och cykelval men då kan man ju passa på att cykla lite längre istället.

Denna gång började rundan i Sandsund och jag passade på att posera framför kameran innan jag rullade iväg. Det kommer säkert att bli tradition gissar jag.

Jag ville få med mig ganska mycket extrakläder så jag tog med en av mina Ortlieb cykelväskor som jag hakade fast på pakethållaren. Där fanns bland annat två ombyten för överkroppen samt termos med varmvatten. I styrväskan fanns först och främst mat, till och med rätt mycket sådan i och med att butikerna skulle vara stängda på grund av trettondagen men även kamera, extrabatterier till pannlampan, verktyg osv...

Med hela en dags marginal hann min Camelbak Zoid anlända på posten och oj vilken nytta jag hade av den! Jag drack i slutändan nästan 4 liter varm sportdryck (fyllde den vid 100 km). Dryck i vanlig cykelflaska på ramen hade frusit till is inom en timme. Den syns inte på bilden men är en liten slimmad väska som jag har under reflexvästen.

Från Sandsund styrde jag den dubbdäcksbestyckade Surlyn mot Bennäs och fick redan nu pröva på den obarmhärtiga motvinden som gjorde cyklingen riktigt tung. Det var -10 grader vilket var smått otroligt med tanke på att det var -27 grader dagen innan. Från Bennäs höll jag mig till småvägar fram till Kållby och ut till Ytteresse.

Nu blev motvinden riktigt eländig. Långa öppna sträckor utan vindskydd men det var bara att trampa vidare... Vid Jöusen svängde jag norrut mot Kokkola genom skogen. Nu var det medvind men det hade jag inte så mycket nytta av där bland träden. På denna sträcka frös slangen till min CamelBak. Det gäller att komma ihåg att dricka tillräckligt ofta och gärna blåsa slangen torr efter man druckit. Det finns en speciell ficka man kan pilla in munstycket och slangen i men det är inget man gör när man cyklar.

Nu var det inte större fara att slangen frös för småningom hade jag avverkat 60 km och var framme vid McDonalds i Kokkola. Jag köpte ordentligt med mat som jag åt med dålig aptit. Fram tills nu hade jag lyckats knapra på snacks ganska duktigt men det blev svårare efterhand. Det är viktigt att få i sig kolhydrater (och proteiner) med jämna mellanrum när passen blir så här långa.

Efter Kokkola svängde jag hemåt via Larsmo för 40 km cykelbana lät riktigt bra i teorin men cykelbanan visade sig vara riktigt tungtrampad på grund av snö så långa sträckor cyklade jag på landsvägen. Lyckligtvis var det lite trafik. Vid det här laget började jag bli lite trött i benen och kilometrarna gick lite trögare men nu såg jag fram emot en ordentlig paus hemma i Sandsund med mera mat och klädbyte. Jag tog en liten omväg så att jag skulle komma upp i 100 km, tyckte det kändes bra så.

Vid 19-tiden startade jag igen och tog sikte på mitt mål: Stennabba. Men dit är det bara 33 km och jag hade 60 km kvar så jag tog lite omvägar via Norrsidan och Nybränn dels för att få några extra kilometrar men också för att söka skydd från motvinden men det hjälpte föga, ibland var jag nere i 12 km/h. Det var förstås kolmörkt vid det här laget men det var egentligen bara mysigt. Min pannlampa som jag hade satt fast på hjälmen dagen till ära fungera felfritt och bakåt hade jag två olika rödljus och så reflexväst förstås. Det var nog väldigt lätt att se mig på vägen.

En väldigt trevlig "vän" på vägen var den nya cykeldatorn. Den har som sagt också möjlighet till navigering och det använde jag flitigt på de obekanta sträckorna som jag cyklade längs. Annan information som jag höll reda på var: puls, kadens, distans, hastighet, tidtagning, klocka m.m. Speciellt pulsen är viktig att hålla tillräckligt låg så att man inte kommer in i den anaeroba zonen, alltså då mjölksyra börjar produceras. Jag har inte riktigt tagit reda på när det händer för mig men jag försöker hålla mig under 170 i puls i uppförsbackarna. Kadensen försöker jag hålla på ungfär 90 varv/min.

Då jag cyklade förbi Stennabba skulle jag gärna ha varit klar men mätaren visade bara 135 km så jag var illa tvungen att skrapa ihop 25 km till. Vid det här laget hade det börjat snöa ganska rejält. Kolmörkret och snöfallet gjorde att jag såg bara några meter framför mig men det gjorde inte speciellt mycket, jag visste ju precis var jag var i alla fall. Efter 12,5 km svängde jag om och nu hade jag äntligen rejäl medvind!

Några minuter efter 23 svängde jag in vid Stennabba och var rejält trött. Jag räknar med att det var ungefär lika kämpigt som 320 kilometers loppet jag gjorde med landsvägscykeln i somras trots att det nu var bara halva distansen. Cykeln, dubbdäcken, kylan, underlaget och motvinden gjorde att det blev ungefär dubbelt så tungt som att cykla racer på sommaren. Jag längtar till sommaren!

Det finns jättemycket mera att berätta men jag börjar så här. Jag ska ju ha något kvar till februari också. Faktum är att jag ser väldigt mycket fram emot nästa runda redan nu!

Vecka 37: 74,7 kg

Denna vecka har varit tudelad träningsmässigt. Jag har bara prickat in fyra pass på hela veckan varav tre varit runt 40 minuter. Det bådar ju inte gott inför årets utmaning på i medeltal 7 timmar i veckan? Lyckligtvis var det fjärde och sista passet 10 h 15 min vilket höjer saldot ordentligt! Självklart var det min första Century för året. Den kommer att få sitt eget blogginlägg tids nog (det är redan på gång).

Viktmässigt noterar jag en bottennotering, trevligt så.

Nu skulle det gälla att komma sig ut i skidspåret några gånger den kommande veckan, det har bara blivit 5 varv runt Luditräsket än så länge.

2010 - En sammanfattning

Januari
I början av januari 2010 vägde jag nästan 89 kg och det trivdes jag inte speciellt bra med så jag bestämde mig för att 2010 skulle bli året då jag på riktigt gick ner i vikt. Det började väldigt långsamt men jag var å andra sidan inte speciellt duktig heller. På bilden hade jag i alla fall kommit mig ut på en väldigt jobbig cykeltur i Staraby.

Februari
Mot alla odds ställde jag upp i Botniavasan (53 km) med 0 km i benen de senaste åren. Jag kom i mål och är nöjd över det men samtidigt kändes det inte alls bra att det bara var en deltagare efter mig. Jag kräver revansch i år!



Mars
I mars gjorde jag inget speciellt träningsmässigt. Ibland cyklade jag lite på trainern inomhus. Man ser faktiskt racern hänga utanför huset på den snörika bilden. Jag hade precis sågat bort stora block med jättekompakt snö från terassen.



April
Det var nu jag tog tag i Sub 80 Post 30-projektet! Den 23 april var den första fredagsvägningen och nu idag är vecka #36 så jag har hållit på ett tag. På bilden passade jag på att cykla Sandsund - Stennabba.








Maj
I maj började jag jogga lite smått för jag visste att Botnialöpet väntade på hösten men på bilden passade jag på att återigen cykla Stennabba - Sandsund.




Juni
I juni gjorde jag det som jag är allra mest stolt över träningsmässigt. Jag cyklade en Double Century, alltså 320 km och det gav minsann mersmak. Nu insåg jag att även längre distanser måste vara helt möjliga. Det ska bli intressant att se vad jag lyckas med under 2011!


Juli
För att stämma av formen lite inför Botnialöpet så passade jag på att springa Jakob halvmarathon. Jag kom mig i mål men lite tungt var det allt!




Augusti
Både Botniacyklingen och Nykarlebyloppet gick av stapeln i augusti och det var ett riktigt trevliga lopp som tyvärr gick betydligt sämre än jag hoppats på. Men det är misstag man lär sig av!



September
I september släpade jag hem en cykelkärra från Stockholm. Den kommer att bli flitigt använd i vår vågar jag lova! Det var också denna månad Botnialöpet gick av stapeln och det gick bättre än jag på förhand vågade hoppas på.



Oktober
I oktober åkte jag iväg på sista långrundan med sommarens nyförvärv, en begagnad Trek 1500. Tanken är att den ska ta mig väldigt många kilometer under 2011.




November
I november flyttade säsongen inomhus igen, åtminstone för landsvägscykeln. Det har faktiskt bara blivit ett pass med trainern än så länge den här vintern men fler ska det bli.








December
Och i december så började jag på allvar använda mitt nya hjälpmedel, en Garmin Edge 800-cykeldator. Jag är otroligt nöjd med den och den kommer att följa med oavsett om jag cyklar, skidar, springer eller nästan vad som helst. Vid det här laget har jag gått ner cirka 15 kg på ett år och har nu mer eller mindre nått mitt mål viktmässigt.

Vecka 36: 75,5 kg

Jag verkar vara inne i en jojo-fas precis som runt 80-strecket i somras men det stör mig inte i och med att jag åker jojo kring mitt mål.

Dagens bild visar en cykeltur jag gjorde för några kvällar sedan. Jag passade på att cykla Sandsunds (nya sidan) alla vägar. Det visade sig vara en rätt svettig historia och sträckan blev sist och slutligen hela 15 km i och med att jag cyklade väldigt många vägar två gånger. Vill man titta mer i detalj kan man göra det via min sida på Garmin Connect.

De flesta bloggar verkar ha en sammanfattning av året så jag ska väl inte vara sämre jag heller. Det är ju till och med årets sista dag. Det har varit ett riktigt bra år vikt- och träningsmässigt och jag ser väldigt mycket fram emot nästa år!

Jag har förresten satt till ännu ett mål med nästa år: 365 träningstimmar. Ska bli kul att se om det lyckas!

Och distansmål med cykeln har jag också men de håller jag hemliga än så länge...