Century #2 - 163 km

Prognoserna hade lovat ganska kalla förhållanden under årets andra långrunda men från morgonen var det faktiskt ännu kallare än jag befarade. Som jag skrev i mitt förra inlägg så var temperaturen runt -30°C under de första timmarna (startade vid 6-tiden) och någonstans där går nog gränsen för vad som är okej med den mängd kläder jag hade. Slalomglasögon har jag sett att några bloggare använder i dylika förhållanden och det hade inte varit helt fel. På den första bilden kan man se hur det såg ut några kilometer före Jeppo och sen efter att jag varit några minuter inne i värmen och handlat/ätit lite. Helt klart gladare humör på den högra bilden.

Men det var här det blev lite komiskt. Efter att ha tinat upp inomhus så cyklade jag vidare i en iskall motvind och nästan direkt fick jag otroligt kallt om pannan. “Det här kommer ju inte att funka”-kallt. Kände lite på mössan och märkte att den höll på att frysa fast i pannan, eller kanske ögonbrynen. Den hade väl blivit svettig och nu frös den till is. Då jag drog lite i den så fastnade den i uttöjt läge och då blev det skönt om pannan igen, lustigt…

Efter Jeppo tog jag sikte på Voltti genom att följa småvägarna längs med ån. Något jag gjorde redan från Nykarleby i och för sig. Det var ett riktigt bra val för man möttes av vackra vinterlandskap överallt och det var bra för motivationen. Det var trots allt väldigt långt kvar ännu! Jag tycker skogsvägen på bilden var så mysig, inget för en cykel dock! Jag valde vägen till höger…

Väl framme i Voltti höll jag mig fortfarande till småvägar fram till Alahärmä där jag hittade det här huset som hade rejält med snö framför dörren. Temperaturen hade stigit ordentligt vid det här laget så nu var det riktigt behagligt och kilometrarna rullade på rätt bra. Då jag kom in till Alahärmä hade jag cyklat 60 km vilket betydde att jag inte längre hade en tresiffrig sträcka kvar till 160 km, detta började kännas genomförbart!

Egentligen hade jag inte tänkt äta redan nu men jag såg en riktigt passlig pizzeria som fick lite pengar av mig. I gengäld fick jag en stor pizza (lämnade faktiskt en liten bit) och en Cola. Samtidigt fick skor, mössa, vantar och jacka torkade på värmeelementet, det mesta var vått på ett eller annat sätt. Passade också på att byta batteri i den externa laddaren till cykeldatorn. Det verkar vara riktigt knepigt att hålla igång en Garmin Edge 800 under långa perioder när det blir riktigt kallt. Fick ha den i fickan stora delar av rundan för att den inte skulle klaga på “Low Bat”.

Som alltid då jag cyklar förbi PowerPark så blev det ett foto. Det är väl i och för sig bara andra gången (eller kanske tredje) men den här gången lockade det inte alls att svänga in dit… Något som lockar varje gång jag kör förbi för jag har faktiskt inte varit in till själva nöjesparken ännu. Snudd på skandal! Nå kanske det blir av i sommar?

Om jag inte har helt fel så är det här Finlands längsta kurva? Mellan Ala- och Ylihärmä? Är det någon som kan bekräfta det? Det blåste motvind men lyckligvis en nästan obefintlig sådan. Gissar att det här kan vara en riktigt trist sträcka om man har en så där lagom dos otur.

Jag hade på förhand spelat in P3 till MP3-spelaren så hela dagen hörde jag på P3. Jag brukar egentligen aldrig lyssna på musik när jag cyklar men under min förra Century så saknade jag verkligen MP3-spelaren så det misstaget ville jag inte göra igen. Och med en lämplig nivå så hörde man bra trafiken som kom bakifrån på förhand.

Vid det här laget började jag vara rätt trött i benen och med kanske fem kilometers mellanrum var jag tvungen att gå en liten stund istället för att cykla. Det här sänkte givetvis medelhastigheten rejält. Jag var samtidigt inne i ruttens backigaste område.

Precis som det brukar vara så tappade jag lusten att äta något mer och mer vartefter timmarna gick. Jag fick riktigt tvinga i mig någonting mellan varven. Torkade aprikoser är en riktig höjdare som nästan alltid slinker ner. Jag slarvade med ätandet lite för länge en bit före Lappajärvisjön och då “bonkade” jag rejält. Det är lustigt hur plötsligt det kan komma, nästan på en sekund kan energin ta slut. Då tog jag mig i kragen och åt både det ena och det andra, drack rejält med sportdryck och åt dessutom lite druvsockertabletter och några minuter senare var jag i skick igen.

Att komma över krönet och plötsligt se Lappajärvisjön var en milstolpe vill ja lova! Det kändes som att slutrakan började nu! Nere vid en rastplats tog jag en lite längre paus och passade på att fylla på min CamelBak med varmvatten från en termos och hällde i en filmburk sportdryckspulver. Ja ni som är unga och läser det här vet ju i och för sig inte vad en filmburk är… Senaste gång så frös slangen till min CamelBak vid ett tillfälle men det var inte ens nära att hända den här gången för jag stannade varje gång jag drack så att jag kunde sätta tillbaka slangen i sin ficka på axelremmen samt stänga dragkedjan.

Jag letade också reda på en smörgås som legat och väntat men den var mer eller mindre en isbit och inte speciellt god alls…

Tyvärr började solen gå ner för det här äventyret höll på att ta ungefär tre timmar längre än jag hade räknat med. Jag vet inte riktigt varför det tog så länge men kylan var ju förstås en av orsakerna. Dessutom kände jag mig inte riktigt i toppform på förhand så jag gissade att det skulle bli tufft. Däremot blev det helt klart tuffare än jag trodde. Jag tvivlade aldrig på att jag skulle klara det men samtidigt visste jag att det inte skulle vara med någon stor marginal.

På förhand hade jag planerat in en 180 km lång runda men dagen innan då jag gjorde själva rutten till cykeldatorn så kortade jag av den till 163 km och tänkte att om jag känner mig pigg då jag kommer till Lappajärvisjön så tar jag den längre vägen till Stennabba. Det var verkligen inte aktuellt…

Det bästa med att ge sig iväg på något riktigt långt är helt klart den sista kilometern. Så även denna gång! Solen hade gått ner, det hade blivit kallt igen, pannlampan lyste svagt men jag ville ändå inte pilla med ett kallt batteribyte och vägen var riktigt dålig och det hoppade och skakade rejält men jag hade mindre än 1 km kvar!

Dagen efter skulle jag märka att de hoppiga vägarna på slutet gjorde att pannlampan och kameran dansade salsa med varandra i styrväskan. Gissningsvis tusentals små smällar på plasten framför displayen på kompaktkameran hade skapat ett 1x2 cm stort område som man inte ens kan se igenom. Nåja, olyckor händer, jag ska försöka komma över ett nytt bakstycke på något sätt och då blir kameran som ny igen.

163 kilometer blev det den här gången och jag var ute nästan 14 timmar! Medelhastigheten då jag cyklade var 14,8 km/h vilket kan jämföras med förra gången då den var 15,8 km/h så ingen större skillnad egentligen, däremot hade jag brutal motvind långa sträckor den gången så jag var nog inte lika bra på hugget den här gången. Nästa gång vill jag ha lite varmare väder!

Det har nu gått fem dagar sedan cyklingen och jag börjar väl småningom känna mig någorlunda normal igen men än är både musklerna i benen och knäna lite sjuka. Tror inte jag gör några stordåd träningsmässigt förrän mot slutet av veckan.

Däremot börjar jag vara riktigt motiverad inför Century #3! Det ska bli kul att planera in en ny rutt och se vad den rundan bjuder på för äventyr!

Vecka 44: 77,6 kg

I onsdags gav jag mig ut på Century #2 så nu är februari fixad! Träningsmängden är nu också på plussidan igen efter att ha snuddat minussidan. Det kommer inom kort att komma en utförligare rapport men man kan väl sammanfatta de 163 kilometrarna med att det mellan varven var rätt kallt! Som till exempel lite innan Nykarleby då cykeldatorn visade -30,3°C. I och för sig visar den någon grad för kallt men i alla fall...148 km to go...

Man skulle ju kunna tro att ett träningspass på 6356 kcal skulle göra underverk för vikten men idag vägde jag 1,2 kg mer än förra veckan. Hoppsan då! Jag får gå hela 17 veckor tillbaka i tiden för att hitta en vikt som är högre än dagsvikten. 29 oktober för att vara exakt. Det var då dubbdäcken åkte på. Och kurvan börjar se allt annat än lovande ut. Samtidigt vet jag att jag vägde 1 kg mindre igår så dagens vikt är nog en sanning med modifikation.

Men som sagt, rapporten från långcyklingen hoppas jag ska bli intressant. Allt från en fastfrusen mössa till en förstörd display på digital kompaktkamera modell dyr, om än bara plasten framför själva displayen.

Vecka 43: 76,4 kg

Äh! Nu vill jag bli kvitt min lilla förkylning så jag vågar börja träna igen! I och med att jag hade lite planer på att cykla i helgen har jag inte vågat ta några risker innan dess men det lutar mot att vi tar en välbehövlig helg på hemmaplan så cyklingen sker på onsdag. Nu måste jag nog helt enkelt SPIKA den dagen för annars börjar alternativen bli riktigt få. Man kan säga som så att enda sättet att få till cyklingen i februari i så fall är att släpa med cykeln till Norrfjärden (nära Piteå). Onsdagen ser väl okej ut om man tittar på prognosen för tillfället. Mellan 15-20 minusgrader och ungefär 5 sekundmeter. Solen kan titta fram lite och det är ju välkommet.

Här är förresten en bild på handskarna jag hastigt och lustigt köpte inför BotniaVasan. De funkade riktigt bra i kölden.

Vikten då? Hmmm, mja, jag skulle behöva lite nytändning men det vet jag att jag får bara jag kommer igång med träningen igen. De senaste 14 dagarna har jag bara tränat 5 gånger. 3 x skidning, 1 x syskonvagn och 1 x cykelkärra. Nå det har ju att göra med att jag innan BotniaVasan medvetet tog det lugnt och efter blev jag förkyld. Men idag börjar det kännas rätt bra igen. Imorgon ska jag nog hitta på något.

Inför Century #2

Oj...

14 dagar kvar av februari, av de dagarna är det två, möjligtvis tre, som är möjliga långcyklingsdagar:

Lö 19 feb: -24°C 3 m/s på morgonen, -18°C på dagen
Sö 20 feb: -19°C 4 m/s på morgonen, -14°C på dagen
On 23 feb: -9°C 5 m/s på dagen

Egentligen tror jag inte att onsdagen är ett alternativ för jag har några LiA-besök jag troligtvis inte hinner göra innan dess så jag är nog illa tvungen att planera in cyklingen till helgen. Prognoserna är inte speciellt uppmuntrande men lyckligtvis verkar det inte blåsa så mycket. Och jag vet ju att det går bra att cykla i dylika temperaturer.

Så, på lördag eller söndag blir det av! Förutsatt att jag är frisk förstås. Jag hade planerat in 180 km men är det så där pass kallt tror jag nästan jag håller mig till "bara" 160 km.

I mars ska jag se till att cykla tidigare i månaden så att det inte blir stressigt att få det inprickat. Kanske redan i slutet på sportlovet?

BotniaVasan 2011

Morgonen började onekligen lite osäkert. Det var kallt, riktigt kallt! På väg till Vörå visade termometern i bilen -31,5°C! Ska jag skida 53 kilometer i denna kyla och kommer tävlingen överhuvudtaget att bli av? Samtidigt kändes det ju som ett mindre äventyr. "We like it extreme!" som några snubbar säger i höjdarfilmen Cliffhanger, den borde jag förresten se på nytt, det var länge sen...

Väl på plats så skjuts starten upp en timme till 11:00. För mig spelade det ingen större roll att vänta lite till, det var varmt och skönt inne i gymnastiksalen vid Norrvalla och det fanns bekanta att prata med.

Däremot började jag mer och mer fundera över min utrustning. Det slutade med att jag köpte ett par nya handskar, såna där med bara tre fingrar, och en "rånarluva". Dessutom såg jag att ganska många hade överdrag till sina skidskor och då började jag bli lite orolig över hur fötterna skulle klara sig, jag börjar nämligen ganska lätt frysa om tårna. Då jag såg att en killade hade offrat ett par yllesockor och dragit dem utanpå skidskorna tvekade jag inte en sekund utan gjorde samma sak själv också. De var dessutom riktigt tunna undertill så de var ändå väldigt nära EOF.

Det här visade sig fungera väldigt bra för jag frös inte alls om fötterna under loppet. Ja jag frös faktiskt inte någonstans. Däremot var jag väldigt svettig precis överallt då jag kom i mål. Det kändes som kläderna vägde några kilo mer. Jag är verkligen inte den som fryser bara jag rör på mig. På överkroppen hade jag ett (ETT) underställ och så en vindtät jacka som gick att öppna upp under armarna och som stod på vid gavel hela loppet. Så med facit i hand hade en tunnare jacka varit lagom men någon sådan äger jag inte och det var ju dessutom KALLT så jag hade ändå inte vågat klä på mig mindre.

Jag försökte starta långsamt men föret var ju relativt trögt så den första timmen hade jag en medelpuls på 180! Nu gäller det här cykling men jag har läst att man kan testa var mjölksyretröskeln ligger genom att hålla ett tempo som man klarar av en timme. Jag ställer mig väldigt frågande till det här men betyder det att min mjölksyretröskel ligger vid nästan 90% av maxpulsen? Det låter riktigt knasigt... Det skulle vara intressant att diskutera såna här saker med någon som vet hur det hänger ihop. Jag undrar riktigt varför pulsen min drar iväg så väldans högt? Helt otränad är jag ju inte...hmmm...

Nåja, medelpulsen under hela loppet, ja sluttiden blev förresten 5:38:13.8, var 171! Även det väldigt högt! Tycker jag i alla fall, någon som har en förklaring?

Mitt primära mål var ju att komma under 6 h och det lyckades jag ju med, jag kapade nästan 1 h 40 min på fjolårstiden. Mitt sekundära mål var att komma under 5 h 30 min och det gick ju inte riktigt. Mitt lite orimliga mål var att komma under 5 h 15 min och det inser jag ju att skulle ha varit helt möjligt med lite annat före för det gick verkligen trögt!

Här och nu är målsättningen för nästa år klar, det blir SUB 5 då!

Vecka 42: 76,6 kg

Jag tar det med ro. +1,4 kg på en vecka är ju inte speciellt trevligt men så kan det tydligen bli då man är trött hemmapappa som går runt i pyjamasbyxor med sjuka barn och inte tränar utan samlar krafterna inför BotniaVasan på söndag.

BotniaVasan ser förresten ut att bli en rätt kall historia. Som det ser ut nu så blir det -18°C vid starten och ungefär -16°C under dagen. Jag såg fram emot lite varmare väder än ifjol för att få lite bättre glid men det ser tvärtom ut att bli kallare.

Jag har målen för BotniaVasan klara. Ifjol skidade jag på 7 h 15 min och det är jag riktigt missnöjd med så i år ska jag under 6 h, simple as that... Gärna 5 h 30 min men det börjar kanske vara att hoppas för mycket. Och ännu hellre under 5 h 15 min, att kapa två timmar skulle ju inte vara helt fel! Men jag har nog skidat för lite för det i vinter.

Hållare till cykeldatorn

Den enda pulsmätaren jag har är min cykeldator. Precis nu kom jag på att det inte riktigt stämmer för min förra cykeldator mäter också pulsen men jag ska hur som helst släpa med mig min nya cykeldator på BotniaVasan för jag vill dra nytta av all loggning den gör.

Däremot vill jag absolut ha möjlighet att följa med bland annat pulsen under loppet så på något sätt måste jag fästa cykeldatorn så att jag ser den och det har jag nu äntligen kommit mig för att göra. Det blev en liten kardborrbandshistoria som är förstärkt med lite plast under själva cykeldatorfästet. Det är lite svårt att se från bilden men jag tycker resultatet blev ungefär som en köpt produkt. Okej inte samma finish då men själva funktionen i alla fall.

Det här kommer i alla fall att fungera väldigt bra då man springer men jag är lite osäker på hur skönt det är att ha den runt så pass viktiga muskler då det gäller skidning? Testade att sätta fast den runt skidskon också och jag tror nästan det blev en vinnare! Okej lite konstig är man väl allt om man har en cykeldator på skidskon men nånstans ska jag ha den...

Edit: En bild till kan jag ju i och för sig bjuda på. Här ser man själva hållaren lite bättre och det är alltså under den som det finns en platsförstärkning.

Vecka 41: 75,2 kg

Idag väger jag 100 gram mindre än jag gjorde den 26 november 2010, alltså för 10 veckor sedan. Tur att jag inte har några stora viktminskningsplaner just nu för ett medeltal på 10 gram/vecka är inte så spektakulärt. Det är som en påse pizzakrydda det, ja utan påse då förstås, då väger den ju betydligt mer än 10 gram...

Men men, det viktiga är ju att jag håller trenden och just nu är trenden att cirkla runt 75 kg. Sen är det ju inte otänkbart att muskelmassan långsamt ökar för tillfället. Men jag borde verkligen sätta igång med lite överkroppsträning. Benen får sig så det räcker och blir över men det samma kan inte sägas om resten.

Tränat har jag gjort sedan förra veckan, nästan 9 h till och med och trots att jag verkligen skulle behöva en vilodag så är jag så illa tvungen att klämma in ett pass idag också i form av dagklubbshämtning, återstår att se om det blir syskonvagnen eller cykelkärran.

På bilden ser ni det nya aerostyret som jag satt på landsvägscykeln. Det är ett lite speciellt styre på det sättet att underarmsstöden är fjäderbelastade och åker upp då man inte använder styret. På det viset kan man fortfarande använda det vanliga styrets ovandel när man inte använder aerostyret. Testade att cykla lite på trainern och det är en riktigt bekäm sittställning och till på köpet ganska aerodynamisk.

Har bestämt mig för att skjuta på februaricyklingen tills efter BotniaVasan så jag kan koncentrera mig på skidningen just nu.

Inför BotniaVasan

Ojoj, nu börjar jag riktigt på riktigt inse att BotniaVasan närmar sig och fortfarande har jag bara mina 15,67 km i benen. Väldigt gärna hade det ju det där decimalkommat fått flytta ett steg till höger, minst...

Men men, jag gjorde en snabb uträkning och kom fram till att ifjol skidade jag med en medelhastighet på 7,3 km/h. Det är ju snudd på katastrof! Nu är det ju med inräknade "saftpauser" men i alla fall... Då jag gick mitt halvmarathon med barnvagnen häromdagen hade jag en medelhastighet på 7,0 km/h! Nog är väl ändå tanken att det ska gå märkbart snabbare att skida än att gå med barnvagn?

Dessutom är jag lite orolig för mina skidor. Passar de mig överhuvudtaget nu då jag väger rätt mycket mindre? Kan man kolla det på något enkelt sätt? Jag har ingen lust att köpa nya skidor redan då jag använt dessa 53 km + 15,67 km. De köptes i och för sig på extrem rea, de kan ha kostat typ 30 euro eller något liknande.

Min Garmin ska självklart följa med under loppet och nu passade jag på att skapa en så kallad "custom map" som helt enkelt är spårkartan från BotniaVasan:s hemsida. Då kan jag under loppet se precis var jag befinner mig på spårkartan. Nu borde jag bara komma på något vettigt sätt att fästa cykeldatorn. Jag funderar på att ha den högt uppe på armen. En sån där gammaldags plastficka för liftkort (jo sån där jättegammal...) skulle vara perfekt men jag tror inte jag har någon sån liggandes. Kanske jag får ta och sy till något?

Halvmarathon med syskonvagnen

I samband med att jag skulle föra storkillen till parken kom jag på att det borde vara möjligt att få ihop 17 km innan det var dags att hämta honom därifrån igen. På det sättet skulle jag komma upp i halvmarathondistans innan vi var hemma igen. Det lyckades nästan så vi fick ta några små omvägar på hemvägen men det var inte mycket.

Lillkillen var nöjd precis hela tiden, förutom då jag stod stilla, t.ex. för att ta bilden. Storkillen var med bara 9-10 km tack vare parken och relativt nöjd var även han.

3 h 17 min 39 sek tog det då man räknar bort pauser. Medelhastigheten (i rörelse) blev precis 7 km/h.

Nu får jag samtidigt sätta punkt för januari månad och glädjas över att träningssaldot är +3,5 h.

Vecka 40: 75,4 kg

Jag trodde den här veckan var ett riktigt bottennapp träningstidsmässigt på grund av att jag varit förkyld men då räknar ihop vad jag tränat sedan förra fredagmorgonen så blir det faktiskt nästan 7 timmar i alla fall. Jag har i och för sig gått precis alltihop och det är ju lite ensidigt. Däremot har jag gått (snabbt iofs) 41,88 km så snudd på marathondistansen. Och 37,23 km har varit med barnvagn av något slag. Om man tittar riktigt noga på bilden så ser man att jag har cykeldatorn på handtaget på vagnen. Det är snudd på lite nördigt att ha GPS på barnvagnen men jag vill ju logga min träning.

Januaris träningstid är snart ihopsamlad, det fattas bara 44 min och 8 sek och det borde minsann inte vara något problem på fyra dagar, speciellt då jag sluppit förkylningen nu.

Vikten den fortsätter att oscillera runt 75 kg. Bara jag kommer igång med lite hårdare träning reder det väl upp sig småningom. Dessutom borde jag skärpa till mig lite matmässigt, det har svävat iväg lite vilket tydligen inte är okej om jag inte tränar rätt hårt samtidigt.

Jag fick lite cykeldelar/tillbehör på posten, mest till landsvägscykeln inför sommaren. Jag hoppas ju på att den ska ta mig långa sträckor. Bland annat ett aerostyre som gör att man får en lite mer ihopkrupen (men ändå bekväm) sittställning vilket ökar hastigheten eller sänker energiförbrukningen märkbart. Det är dessutom riktigt skönt och behövligt att få avlasta händerna lite mellan varven. Bild kommer småningom.

Mitt liv som Hellner

Ni som såg Idol för några år sedan minns ju Snygg-Erik. Nu ska han under sju veckor tränas riktigt hårt av Per Elofsson och så gör de bra TV av det på köpet. Tanken är att han ska träna på samma sätt som Markus Hellner.

Jag tyckte första avsnittet var riktigt intressant!

Mitt liv som Hellner på SVT Play

Vecka 39: 75,8 kg

+1,4 kg kan det tydligen bli ibland utan att jag egentligen vet varför. Men ingen fara, nästa vecka blir säkert desto bättre. Jag har försökt ta det lite extra lugnt för att vila upp mina knän som tydligen blev lite överbelastade under första långrundan men tre dar har jag i alla fall tränat och trots allt fått ihop nästan de 7 timmar jag strävar efter per vecka.

Ett litet elektronikbygge hann jag till och med få ihop för några dagar sedan. Det är en Minty Boost och den är till för att ladda elektronikprylar via USB, t.ex. min Garmin Edge 800-cykeldator. På det här sättet behöver jag inte vara orolig att batteriet i den ska ta slut ifall jag vill ha på bakgrundsbelysningen hela tiden eller om det är en riktigt lång runda. Det sitter 2st AA-batterier i lådan och lite smart elektronik men det finns också plats för två extra batterier. Ett annat plus är att det går att ladda telefonen med den. Jag behöver i och för sig köpa en liten adapterkabel för att det ska vara möjligt.

Men nu ska jag ta syskonvagnen och gå iväg på en 11+ km lång promenad.

DC Rainmaker

Om man är intresserad av "träningselektronik" så rekommenderar jag DC Rainmaker. Han brukar har brutalt bra reviews på produkter och mellan varven så ger han bort nån pryl, förstås för att få reklam för sin sida. Så för att öka på min chanser att vinna en Garmin Forerunner 310XT så gör jag reklam för honom:

http://www.dcrainmaker.com/2011/01/garmin-forerunner-310xt-giveawayjanuary.html

Vecka 38: 74,4 kg

Den här veckan har gått i cykelkärrans tecken för nu har båda barnen fått börja åka med. Lite mer än 50 km har jag hunnit med och det är inte vilka 50 km som helst för på vintern går det trööögt med två barn i vagnen speciellt om vägarna inte är perfekt plogade. Men jag ser det helt enkelt som träning.

Från och med i måndags är jag hemma med barnen i sex veckor så det är nästan nödvändigt att ha tillgång till cykelkärran, Mia vikarierar på lite olika skolor så hon behöver bilen betydligt mer än jag. Men det här är verkligen en vinnande kombination, i vagnen ryms båda barnen men också två stora matkassar. Sen skulle jag ju ha möjlighet att hänga på fyra cykelväskor på cykel också om jag blir tvungen att få med mig riktigt mycket nångång. Och en väska på ryggen i och för sig... Fortfarande hänger inte en enda plastpåse på styret som vill äta sig in i ekrarna.

Och fredagsvägningen går bra den också. Träningstimmarna är lite på plus (4,5 h) så det känns bra. Jag måste se till att få in tillräckligt många vilodagar men hittills har 6/14 dagar varit vilodagar så det är riktigt bra.

Century #1 - 160 km

Så var det då äntligen dags att sparka igång årets stora utmaning: 2011 Century-A-Month! Det innebär alltså att jag ska cykla en runda varje månad på minst 160 km (Century = 100 miles = 160 km).

Det här är något som kommer att vara betydligt enklare på sommaren, både gällande väder och cykelval men då kan man ju passa på att cykla lite längre istället.

Denna gång började rundan i Sandsund och jag passade på att posera framför kameran innan jag rullade iväg. Det kommer säkert att bli tradition gissar jag.

Jag ville få med mig ganska mycket extrakläder så jag tog med en av mina Ortlieb cykelväskor som jag hakade fast på pakethållaren. Där fanns bland annat två ombyten för överkroppen samt termos med varmvatten. I styrväskan fanns först och främst mat, till och med rätt mycket sådan i och med att butikerna skulle vara stängda på grund av trettondagen men även kamera, extrabatterier till pannlampan, verktyg osv...

Med hela en dags marginal hann min Camelbak Zoid anlända på posten och oj vilken nytta jag hade av den! Jag drack i slutändan nästan 4 liter varm sportdryck (fyllde den vid 100 km). Dryck i vanlig cykelflaska på ramen hade frusit till is inom en timme. Den syns inte på bilden men är en liten slimmad väska som jag har under reflexvästen.

Från Sandsund styrde jag den dubbdäcksbestyckade Surlyn mot Bennäs och fick redan nu pröva på den obarmhärtiga motvinden som gjorde cyklingen riktigt tung. Det var -10 grader vilket var smått otroligt med tanke på att det var -27 grader dagen innan. Från Bennäs höll jag mig till småvägar fram till Kållby och ut till Ytteresse.

Nu blev motvinden riktigt eländig. Långa öppna sträckor utan vindskydd men det var bara att trampa vidare... Vid Jöusen svängde jag norrut mot Kokkola genom skogen. Nu var det medvind men det hade jag inte så mycket nytta av där bland träden. På denna sträcka frös slangen till min CamelBak. Det gäller att komma ihåg att dricka tillräckligt ofta och gärna blåsa slangen torr efter man druckit. Det finns en speciell ficka man kan pilla in munstycket och slangen i men det är inget man gör när man cyklar.

Nu var det inte större fara att slangen frös för småningom hade jag avverkat 60 km och var framme vid McDonalds i Kokkola. Jag köpte ordentligt med mat som jag åt med dålig aptit. Fram tills nu hade jag lyckats knapra på snacks ganska duktigt men det blev svårare efterhand. Det är viktigt att få i sig kolhydrater (och proteiner) med jämna mellanrum när passen blir så här långa.

Efter Kokkola svängde jag hemåt via Larsmo för 40 km cykelbana lät riktigt bra i teorin men cykelbanan visade sig vara riktigt tungtrampad på grund av snö så långa sträckor cyklade jag på landsvägen. Lyckligtvis var det lite trafik. Vid det här laget började jag bli lite trött i benen och kilometrarna gick lite trögare men nu såg jag fram emot en ordentlig paus hemma i Sandsund med mera mat och klädbyte. Jag tog en liten omväg så att jag skulle komma upp i 100 km, tyckte det kändes bra så.

Vid 19-tiden startade jag igen och tog sikte på mitt mål: Stennabba. Men dit är det bara 33 km och jag hade 60 km kvar så jag tog lite omvägar via Norrsidan och Nybränn dels för att få några extra kilometrar men också för att söka skydd från motvinden men det hjälpte föga, ibland var jag nere i 12 km/h. Det var förstås kolmörkt vid det här laget men det var egentligen bara mysigt. Min pannlampa som jag hade satt fast på hjälmen dagen till ära fungera felfritt och bakåt hade jag två olika rödljus och så reflexväst förstås. Det var nog väldigt lätt att se mig på vägen.

En väldigt trevlig "vän" på vägen var den nya cykeldatorn. Den har som sagt också möjlighet till navigering och det använde jag flitigt på de obekanta sträckorna som jag cyklade längs. Annan information som jag höll reda på var: puls, kadens, distans, hastighet, tidtagning, klocka m.m. Speciellt pulsen är viktig att hålla tillräckligt låg så att man inte kommer in i den anaeroba zonen, alltså då mjölksyra börjar produceras. Jag har inte riktigt tagit reda på när det händer för mig men jag försöker hålla mig under 170 i puls i uppförsbackarna. Kadensen försöker jag hålla på ungfär 90 varv/min.

Då jag cyklade förbi Stennabba skulle jag gärna ha varit klar men mätaren visade bara 135 km så jag var illa tvungen att skrapa ihop 25 km till. Vid det här laget hade det börjat snöa ganska rejält. Kolmörkret och snöfallet gjorde att jag såg bara några meter framför mig men det gjorde inte speciellt mycket, jag visste ju precis var jag var i alla fall. Efter 12,5 km svängde jag om och nu hade jag äntligen rejäl medvind!

Några minuter efter 23 svängde jag in vid Stennabba och var rejält trött. Jag räknar med att det var ungefär lika kämpigt som 320 kilometers loppet jag gjorde med landsvägscykeln i somras trots att det nu var bara halva distansen. Cykeln, dubbdäcken, kylan, underlaget och motvinden gjorde att det blev ungefär dubbelt så tungt som att cykla racer på sommaren. Jag längtar till sommaren!

Det finns jättemycket mera att berätta men jag börjar så här. Jag ska ju ha något kvar till februari också. Faktum är att jag ser väldigt mycket fram emot nästa runda redan nu!

Vecka 37: 74,7 kg

Denna vecka har varit tudelad träningsmässigt. Jag har bara prickat in fyra pass på hela veckan varav tre varit runt 40 minuter. Det bådar ju inte gott inför årets utmaning på i medeltal 7 timmar i veckan? Lyckligtvis var det fjärde och sista passet 10 h 15 min vilket höjer saldot ordentligt! Självklart var det min första Century för året. Den kommer att få sitt eget blogginlägg tids nog (det är redan på gång).

Viktmässigt noterar jag en bottennotering, trevligt så.

Nu skulle det gälla att komma sig ut i skidspåret några gånger den kommande veckan, det har bara blivit 5 varv runt Luditräsket än så länge.

2010 - En sammanfattning

Januari
I början av januari 2010 vägde jag nästan 89 kg och det trivdes jag inte speciellt bra med så jag bestämde mig för att 2010 skulle bli året då jag på riktigt gick ner i vikt. Det började väldigt långsamt men jag var å andra sidan inte speciellt duktig heller. På bilden hade jag i alla fall kommit mig ut på en väldigt jobbig cykeltur i Staraby.

Februari
Mot alla odds ställde jag upp i Botniavasan (53 km) med 0 km i benen de senaste åren. Jag kom i mål och är nöjd över det men samtidigt kändes det inte alls bra att det bara var en deltagare efter mig. Jag kräver revansch i år!



Mars
I mars gjorde jag inget speciellt träningsmässigt. Ibland cyklade jag lite på trainern inomhus. Man ser faktiskt racern hänga utanför huset på den snörika bilden. Jag hade precis sågat bort stora block med jättekompakt snö från terassen.



April
Det var nu jag tog tag i Sub 80 Post 30-projektet! Den 23 april var den första fredagsvägningen och nu idag är vecka #36 så jag har hållit på ett tag. På bilden passade jag på att cykla Sandsund - Stennabba.








Maj
I maj började jag jogga lite smått för jag visste att Botnialöpet väntade på hösten men på bilden passade jag på att återigen cykla Stennabba - Sandsund.




Juni
I juni gjorde jag det som jag är allra mest stolt över träningsmässigt. Jag cyklade en Double Century, alltså 320 km och det gav minsann mersmak. Nu insåg jag att även längre distanser måste vara helt möjliga. Det ska bli intressant att se vad jag lyckas med under 2011!


Juli
För att stämma av formen lite inför Botnialöpet så passade jag på att springa Jakob halvmarathon. Jag kom mig i mål men lite tungt var det allt!




Augusti
Både Botniacyklingen och Nykarlebyloppet gick av stapeln i augusti och det var ett riktigt trevliga lopp som tyvärr gick betydligt sämre än jag hoppats på. Men det är misstag man lär sig av!



September
I september släpade jag hem en cykelkärra från Stockholm. Den kommer att bli flitigt använd i vår vågar jag lova! Det var också denna månad Botnialöpet gick av stapeln och det gick bättre än jag på förhand vågade hoppas på.



Oktober
I oktober åkte jag iväg på sista långrundan med sommarens nyförvärv, en begagnad Trek 1500. Tanken är att den ska ta mig väldigt många kilometer under 2011.




November
I november flyttade säsongen inomhus igen, åtminstone för landsvägscykeln. Det har faktiskt bara blivit ett pass med trainern än så länge den här vintern men fler ska det bli.








December
Och i december så började jag på allvar använda mitt nya hjälpmedel, en Garmin Edge 800-cykeldator. Jag är otroligt nöjd med den och den kommer att följa med oavsett om jag cyklar, skidar, springer eller nästan vad som helst. Vid det här laget har jag gått ner cirka 15 kg på ett år och har nu mer eller mindre nått mitt mål viktmässigt.

Vecka 36: 75,5 kg

Jag verkar vara inne i en jojo-fas precis som runt 80-strecket i somras men det stör mig inte i och med att jag åker jojo kring mitt mål.

Dagens bild visar en cykeltur jag gjorde för några kvällar sedan. Jag passade på att cykla Sandsunds (nya sidan) alla vägar. Det visade sig vara en rätt svettig historia och sträckan blev sist och slutligen hela 15 km i och med att jag cyklade väldigt många vägar två gånger. Vill man titta mer i detalj kan man göra det via min sida på Garmin Connect.

De flesta bloggar verkar ha en sammanfattning av året så jag ska väl inte vara sämre jag heller. Det är ju till och med årets sista dag. Det har varit ett riktigt bra år vikt- och träningsmässigt och jag ser väldigt mycket fram emot nästa år!

Jag har förresten satt till ännu ett mål med nästa år: 365 träningstimmar. Ska bli kul att se om det lyckas!

Och distansmål med cykeln har jag också men de håller jag hemliga än så länge...

Vecka 35: 75,9 kg

God Jul! Det här blir spännande tider viktmässigt men jag tar det lite som det kommer. Nya tag sen efter nyår.

Klarar jag att hålla min godisstrejk 7 dar till så är mitt första år avklarat. Som det känns nu finns det ingen orsak varför jag skulle sluta så vid nyår påbörjar jag år #2.

Efter nyår får jag börja söka en lämplig dag för årets första 160 km runda. -10 grader skulle vara en trevlig temperatur men helst inte under -15 grader. Rutten funderar jag ännu på men jag tror jag håller mig ganska nära civilisationen. Kanske Sandsund - Kokkola - Sandsund - Kortesjärvi - Sandsund.

Botniavasan är jag anmäld till så nu borde jag komma mig ut på några längre skidrundor.

Vecka 34: 74,9 kg

Så har jag då äntligen uppnått mitt andra delmål! För ett antal veckor sedan köpte jag en SUB75-present åt mig som jag skulle öppna när jag nådde mitt mål men det klarade jag att hålla exakt en dag så jag har hunnit använda den i smyg 25 gånger redan! Men detta är alltså mitt nya träningshjälpmedel:

En Garmin Edge 800-cykeldator

Det började med att min cykeldator en dag inte fungerade längre, då köpte jag en ny men efter hand har den börjat fungera sämre och sämre och det är otroligt irriterande. Så nu började jag på riktigt söka mig en ordentlig cykeldator och det kan man lugnt säga att jag nu har köpt.

Det jag absolut vill ha förutom de vanliga typerna av mätdata är puls och kadens. Dessutom har jag mer och mer börjat logga mina rundor med hjälp av min telefon samt en extern GPS-mottagare men det är väldigt bökigt så det är minsann trevligt att den här har det inbyggt. Dessutom finns det möjlighet till navigering vilket är ett stort plus för min del. Dessutom är den förhållandevis liten så det går bra att ha med den i fickan på löprundan eller varför inte då man är ute och skidar. Sen kan aktiviteterna laddas upp till Garmin Connect och där kan man i detalj undersöka hur det gått. Jag är väldigt nöjd hittills och har redan hunnit logga cirka 250 km (16 timmar). Jag kommer att återkomma med mer information och synpunkter vid senare tillfällen.

Förra helgen passade jag på att cykla från Sandsund till Stennabba (33 km). Det var nästan -20°C kallt och det gick trögt! Jag var rätt trött innan jag var framme så jag fick mig en rejäl tankeställare på hur jag ska klara av 160 km om cirka 2-3 veckor. Dryck var ett av problemen. Efter 20 km hade jag en enda stor isklump i flaskhållaren. Jag har nu beställt en CamelBak Zoid som jag tror kommer att vara en absolut nödvändighet under de långa vinterrundorna men även bra på sommaren för att hålla drycken kall. Den är alltså isolerad. Dessutom vet jag att jag dricker alldeles för sällan men det kommer nog att ändra radikalt när det är så enkelt.

Jag har fortfarande inte bestämt rutten för den första 160 km rundan. Ett alternativ skulle vara två varv till Kokkola tack vare de fina cykelvägarna som finns men jag har märkt att det ofta är ganska tungcyklat på cykelvägar på grund av att snön inte alltid är så hårt packad. Nästan hela vägen till Stennabba var asfalten fram och det är ju betydligt mer behagligt. Nåja, jag ska nog komma fram till en trevlig runda.

Nu skulle jag behöva ett nytt delmål men jag har inte riktigt bestämt mig för vad ännu. Jag tror inte jag skall ha något nytt viktmål (förutom att hålla mig under 75 kg) så nu får jag ju hitta på något annat. Förslag?

Vecka 33: 75,6 kg

Hmmm...nåja, den här veckan gick det precis så bra som jag var värd, inget konstigt med det. Nu börjar lyckligtvis min förkylning vara på slutrakan så jag ska småningom ta tag i träningen ordentligt igen!

Bike Forums är ett riktigt intressant forum som jag följt lite nu och då i några år. Det är väldigt stort men har lyckligtvis ganska många kategorier. Den kategori som intresserar mig allra mest är "Long Distance Competition/Ultracycling, Randonneuring and Endurance Cycling". Visst är det en kort och smidig beskrivning? Nå hur som helst så har den allra första tråden (som är klistrad) alltid fångat mitt intresse och beundran. Men nu tror jag det är dags även för mig. Min stora utmaning för det kommande året blir:

2011 Century-A-Month

Det ni, det blir en utmaning det. En (lagom) solig sommardag är 160 kilometer (Century = 100 miles = 160 km) med landsvägscykeln inget stort problem, absolut inte enkelt men fullt möjligt. Nu blir alltså premiärrundan i januari! Hoppeligen mindre än -20°C och med pendlarhojen istället för landsvägscykeln, givetvis. Det kommer att bli kallt, det kommer att gå trögt, men det kommer att bli en höjdare. Ser fram emot 2011!

Vecka 32: 75,2 kg

Trots väldigt små framsteg är jag riktigt nöjd. Jag trodde att jag skulle gå upp i vikt denna vecka så jag blev riktigt förvånad då vågen visade ett litet minus. Jag har varit förkyld hela veckan vilket har lett till exakt noll motionspass (förutom jobbpendlingen). Dessutom äter jag av någon anledning mer då jag är förkyld.

Sakta men säkert blir mina skidor klara. Konstigt hur lite tid jag verkar ha möjlighet att ge dem. Samtidigt ser jag hur mycket folk på nätet skidar och jag vill ju också.

Jag kan nog mer eller mindre lova att nästa vecka borde jag ju passera 75-strecket, väl?

Vecka 31: 75,3 kg

Jag nådde nästan fram till målet men det tar nog en vecka till innan jag når under 75-strecket. Så speciellt mycket ska jag nog inte gå ner i vikt sedan men 74,0 kg skulle vara kul för då väger jag mindre än jag gjort på väldigt många år.

För tillfället försöker jag varva snabba promenader med stavgång (som automatiskt blir ännu snabbare) och lite cykelrundor förutom den vardagliga jobbpendlingen. Skidorna står i hallen och är halvfärdiga. Håller nämligen på att sätta nytt paraffin på dem men det är så tråkigt när man inte har bra utrymmen att vara i. Hittade ett resestrykjärn för 3 euro på loppis som jag trimmat in till 120 grader. Två lager med baslager har jag satt på varvat med basolja men det återstår ett till glidlager och så någon fästvalla förstås. Sen kan jag ge mig ut på årets första skidtur.

Vecka 30: 76,1 kg

Glad är jag även denna morgon! Va roligt att kurvan fortsätter att peka nedåt! Nu är jag väldigt nära mitt mål på 75 kg och det är spännande. Jag tycker faktiskt jag har varit riktigt duktig och känner att jag är värd en ordentlig belöning när jag passerar 75-strecket. En Sub75-present helt enkelt. Den är redan införskaffad och väntar i ett vitt litet paket som kom på posten igår. Paketet är oöppnat och kommer att förbli det ända tills jag når mitt mål (gissningsvis två veckor). Hoppeligen har de skickat rätt produkt och att inte returrätten gått ut när jag märker att så inte är fallet.

Nu har jag ju faktiskt köpt en annan sak också under veckan och det är pannlampan på bilden som gjorde sin debut på cykelpendlingen i morse och jag är riktigt nöjd! Riktigt bra med ljus och min lilla baktanke är bland annat att jag skall kunna nyttja skidspåret runt Luditräsket som ligger ett stenkast bort även på kvällarna (då jag har bäst tid). Har åtminstone hört att det ibland finns ett spår där.

Vecka 29: 76,9 kg

Små framsteg denna vecka men så länge de är i rätt riktning har jag ingen brådska. Jag har varit på kurs i etiopisk matlagning två onsdagar på raken och det är inte riktigt optimalt att äta rikligt med god mat där runt åtta på kvällen.

Jag var och testade Fitness Club:s gym igår och jag tyckte det var riktigt trevligt. Ännu har jag inte riktigt bestämt mig om jag tycker bättre om Jeppis Gym eller Fitness Club men det får visa sig. Hur som helst borde jag absolut börja pricka in ett gympass i veckan. Helst flera men det inser jag ju att jag inte har tid med.

I brist på annat fotograferade jag min kära Brooks B17-sadel som blir finare och finare med tiden. Lädersadlar lever i allra högsta grad vidare även idag, speciellt inom "touring", alltså cykelsemester eller hur man nu ska förklara det på ett bra sätt på svenska. Min Surly Long Haul Trucker som sadel sitter på är en så kallad touringcykel så självklart behövde den en Brooks redan från början. En lädersadel är pesten själv att sitta på till att börja med men med tiden formar den sig efter sittknölarna och då blir den riktigt skön.

Vecka 28: 77,1 kg

Viktmässigt går det jättebra! -4 kg de senaste sex veckorna är lysande. Men jag har verkligen inte kommit igång med stretchingen för att förhoppningsvis bli av med mitt löparknä. Dessutom gav jag mig ut på en löprunda igår och det straffade sig redan efter 1 km. Jag får helt enkelt låta bli löpskorna ett tag. Men det är svårt! Snabba promenader kunde väl i och för sig fungera.

Cykling känns som det självklara alternativet men det är ganska trist väder att cykla i just nu, speciellt där vid 21-tiden när jag oftast har tid att motionera. Tur att jag får lite vardagsmotion med cykelpendlingen i alla fall.

Men jag börjar småningom vänta på snön. Det ska bli kul att börja skida! Det har jag aldrig tyckt förr. Konstigt hur sportig jag blivit på senare tid...

Egentligen började det väl 2007 med att jag ställde upp i Botniacyklingen på grund av att några från arbetet (DL Software på den tiden) tänkte göra det. Sen var jag intresserad att ställa upp 2008 också och förbättrade tiden lite. Efter det var jag fast.

Hösten 2008 köpte jag en begagnad Rossano landsvägscykel och hann testa den exakt en gång innan snön kom. Lyckligtvis gick det att cykla i Botniahallen på helgerna så den stod långt ifrån oanvänd under vintern. Jag utökade också jobbpendlingen något enormt och cyklade ofta 20 km istället för 2 km enkelväg mitt i vintern. I början av maj 2008 cyklade jag för första gången sträckan Jakobstad - Vasa och det blev en välbeprövad sträcka den sommaren. I mitten av maj 2008 cyklade jag 323 km på två dagar, 212 km den senare dagen så där spräckte jag 200 km-gränsen. Nu började intresset för långcykling verkligen ta vid.

Vintern 2009-2010 hände däremot något konstigt, jag anmälde mig till Botnia Vasan och skidade 53 km utan att ha skidat en enda kilometer på flera år. Det gick INTE bra men det gick. Sen lockade Botniatrippeln och då var jag tvungen att springa Botnialöpet på 30 km nu i höst. För att ha en chans att klarade det så "mjukstartade" jag med Jakob halvmarathon i somras. Båda loppen gick helt okej med tanke på förutsättningarna och nu är jag fast i både cykling och löpning. Det återstår att se om det samma kommer att gälla skidning också.

Säsongsavslutning

Igår var jag ute på säsongens sista runda med racern. Åtminstone tror jag det. Det var ovanligt varmt (8-9°C) så då vi skulle till Stennabba passade jag på att cykla istället. Det var riktigt kul att komma sig iväg en gång till för det är länge till våren.

Hur var det då? Jo rätt så trevligt men inte perfekt. I och med att det inte regnade och inte hade gjort det på ett bra tag hade jag inte räknat med att det skulle stänka så mycket från bakhjulet som det gjorde så jag blev väldigt blöt. Vattnet som stänkte var dessutom riktigt smutsigt så både jag och cykeln blev ordentligt nedsmutsade. Och så blåste det rätt mycket så hastigheten blev blygsamma 26,4 km/h. Men kul var det! Längtar till sommaren och mina långrundsvisioner.

Vecka 27: 77,8 kg

Jag är jättenöjd över veckans resultat. Nu då jag kommit under 78 kg så väger jag mindre än jag gjort på 6½ år och jag skulle säga att jag är i mitt livs bästa form. Vem har sagt att det går utför efter 30?

Den här veckan gjorde vintern sig påmind och dubbdäcken åkte på cykeln. Tack vare dubbdäcken går det att cykla nästan normal hastighet trots att det är blankis man cyklar på. Det går trögare men det ger ju i och för sig bättre träning. Igår var jag ut på en 22 kilometers cykelrunda med pendarcykeln på bilden och klickar ni på länken så syns det rätt tydligt på hastigheten var det var medvind, sidvind och motvind... Det var riktigt roligt att vara ute på en lite längre runda i mörkret.

Nu finns det ju tyvärr en anledning att det blev en cykelrunda istället för sedvanlig löprunda. Utsidan av mitt högra knä har strejkat lite sedan Botnialöpet. Och jag tycker allt tyder på klassiskt löparknä. Illa...vad gör jag nu? Tips och råd?

Vecka 26: 78,5 kg

Igår var jag ute och sprang min första runda efter att jag blev förkyld för precis två veckor sedan. Det gick väl så där eller egentligen precis som man kan förvänta sig. Däremot hade jag det precis lagom varmt om huvudet tack vare min nyköpta mössa. Oj vad jag tycker om den! Vindtät på framsidan och ganska tunn på resten av huvudet.

Sedan förra fredagen har det på resande fot blivit väldigt mycket utemat, glass och annat mindre nyttigt men trots det står jag kvar på precis samma vikt, hur det hänger ihop vet jag inte riktigt men jag tackar och tar emot.

Termometern visade -2°C i morse så för en stund sedan satte jag på dubbdäcken på cykeln. Nu får gärna snön och isen komma!

Nu råkade jag se att detta är vecka nummer 26, alltså precis ett halvår. Bra går det och jag ser fram emot nästa halvår!