
Skruvade lite cykel igår och nu är förvandlingen mer eller mindre klar. Tog en liten provtur och jag är mycket nöjd med det nya Modolo Yuma Traveller-styret samt Ergon-handtagen. Ska bli riktigt intressant att ta en lite längre tur.
Nu råddar jag nog lite grand... För det första så publicerade jag ju min fredagsvägning på torsdag och så byter jag dessutom våg nu så där mitt i vilket ledde till att jag fick ändra förra veckans startvikt.
Dags att presentera cykel #2, en halvgammal Rossano. Jag vet faktiskt inte hur gammal den är för jag köpte den begagnad för ungefär 1½ år sedan. Ett efterlängtat paket (som blev försenat på grund av askmolnet) dök äntligen upp idag så nu har den fräcka matchande däck.
Nåja, då var jag igång då. Startvikt blir alltså 85,5 kg så det är ju inte alls långt till 80 kg. Blev två stycken Surly-bilder på raken nu men vad är nu bättre än det? Här har de nya däcken kommit på. Jo det är tight både här och där men det går! Var dock tvungen att klippa bort de där små "gummiplupparna" som brukar finnas på nya däck. :)
I brist på en utgångsvikt att skriva om så tänkte jag skriva om min huvudsakliga motionsform: cykling.
Och så var tiden slut. Nu är jag 30 och mitt mål lyckades inte riktigt men det är ju inte hela världen. Huvudsaken att jag har målet kvar i huvudet och inte låter kurvan fortsätta dit den tydligen helt automatiskt är på väg. Det är nog helt och hållet bevisat att för mig så funkar det inte att äta normalt och slarva med motionen, det är ju det jag gör just nu. Äter jag smart och motionerar så går det däremot som under första halvan av perioden. Men det MÅSTE väl ändå finnas ett mellanting? Endera äta smart eller motionera? Eller varför inte hälften av båda? Det är det jag måste jobba på.
Det finns hopp... Botniacykling, fjällvandring och en massa packande och flyttande. Mycket motion kommer det att bli de två kommande veckorna så vem vet, kanske jag kommer under rätt sida av 80-strecket innan dess? Sen är tiden nämligen slut...eller slut och slut, det är ju egentligen då tiden börjar. Tiden efter 30, tiden då jag ska hålla mig under 80-strecket.
I söndags var det cykeldax igen. Sista långpasset innan Botniacyklingen. Vasa - Stennabba var rutten men ännu i Kuni hade jag inte bestämt om jag skulle ta den kortaste vägen på 100 km inklusive 30 km grus eller den längre på 118 km men asfalt hela vägen. Jag var verkligen i valet och kvalet för det blåste motvind och det skulle göra det längre vägvalet via Alahärmä bra mycket tyngre men jag var sugen på att cykla förbi Powerpark så det fick bli det.
Jag har slarvat lite med bloggandet på sista tiden. Det beror nog delvis på att jag efter många om och men skapat användarnamn på Facebook. De längre cykelturer jag gör skulle jag i alla fall vilja fortsätta att blogga om så att de finns sparade någonstans.
"Fel håll"...som Tobbe Trollkarl skulle ha sagt... Måndagen började så bra med vettigt mat och rejält med motion, resten av veckan blev mindre bra på flera sätt. Men nu till helgen (eller lite senare) så blir det troligtvis två långa cykelturer och dessutom så har jag ju då slutat på arbetet så vem vet, kanske det är slut på dåliga luncher då också? Hur som helst så har jag bara tre veckor på mig att reda upp den här situationen.
Det här har jag redan skrivit om på Facebook men det känns som det mesta är ganska förgängligt där. Lika bra att blogga om sånt man vill att ska finnas kvar ett tag.
Jag kan ärligt säga att jag inte tagit mig i kragen, inte det minsta. Jag är riktigt förvånad och tacksam att jag fortfarande lyckats hålla mig under gränsen.
Nåja, nu är vi i Stockholm då! De flesta skulle väl säga att det är dåligt väder men vi tycker faktiskt det duger för oss. Kallt, blåsigt och lite regnigt men det är ju faktiskt helt ok så länge man kan gå in och värma sig i någon affär mellan varven. Den grabbigare delen av familjen gjorde stan på egen hand i förmiddags och affärsbesöken blev därefter:
Fortsatt positiva resultat, trevligt! Jag tycker jag har jobbat ganska hårt den här veckan för att fredagen inte skulle bli en besvikelse och det blev den ju inte. Men det är nästan ett måste för vem vet vad 10 dar på resande fot (Stockholmsresa) kan leda till... Nå jag måste åtminstone se till att inte gå över 80-gränsen.
Yeehaw! *host host* Den första officiella mätningen under 80 kg. *snörvel snörvel* Om det är någon som inte listat ut det vid det här laget så är jag förkyld... Jag HOPPAS att det snart går om för jag vill ut på mina långpromenader igen. Det är nu över en vecka sen sist. Lite cykling hann jag ju med förra helgen men efter det har jag inte gjort någonting alls och det känns inte så vidare.
Alltså förklara nu någon som vet. "Sprii", är det helt enkelt typ "sprit" på finska? Alltså jag har trott att folk är knäppa i bollen då de har talat om "sprii". Va då "sprii", "sprit" heter det väl? Fast nu då jag skulle köpa bränsle till stormköket (oj vad det var länge sen sist) så stod det ju faktiskt just "Sprii" på flaskan... Ahaaaa, så folk kanske inte är helt knäppa i bollen trots allt.
Hemma igen! Ja faktum är att jag kom hem redan igår, en dag tidigare än väntat. Då jag cyklade iväg från Kaskö så var jag förvånad över hur pass bra benen kändes. Och efter mycket motvind och lite mer än 100 km så var jag framme i Seinäjoki där jag tänkt övernatta men konstigt nog så var benen fortfarande pigga. Nu började jag se chansen att göra en så kallad "Century", alltså 100 miles (160 km). Det har jag länge velat göra men inte hade jag ju tänkt släpa på en fullastad cykel... Men men, sagt och gjort så efter 8 timmar 12 minuter 30 sekunder (pauser ej medräknade) så tickade mätaren förbi 160 km.
Då det gäller Eurovision 2009 så känner jag mig lite utanför. Jag har inte alls följt med lika noga som jag brukar. Av den första semifinalen såg jag bara bidragen, den andra har jag fortfarande inte sett och finalen hörde jag på radio men det var så skönt i sovsäcken så jag somnade förrän jag ens hört alla bidrag. Men så länge solen var uppe så var det desto bättre. Det är faktiskt inte så dumt att höra Eurovision på radio, då blir det ju plötsligt musiken som är det viktiga och inte 2000 kvm LED-skärm.
Cyklingen gick riktigt bra tack vare medvind. Tror medelhastigheten slutade på ungefär 24 km/h och det var cirka 110 km. Morgondagens etapp blir säkert betydligt jobbigare.
Om en stund blir det att plocka fram den nyinköpta 10 euros reseradion och lyssna på Eurovisionen.
Snart är det dags. Jag ska bara packa grejerna i väskorna, laga mat, dammsuga, vika tvätt, hänga upp ny tvätt, olja kedjan men sen, sen trampar jag iväg på cykelsemester. Jag är ledig måndag och tisdag och har planerat in 2-3 övernattningar i tält. Rutten är mer eller mindre spikad och är i detta nu 300 km. Lite förenklat kan man väl säga Vasa - Kaskö - Seinäjoki - Vasa.
Ännu en gång blev resultatet oväntat bra. Nästan för bra. Nästa fredag har precis halva tiden gått, kommer jag att vara nere vid mitt huvudmål redan då? Det skulle ge mig gott om tid att komma ner en bit under 80 kg så att det finns lite marginaler.
Nu är jag lite trött. Benen värker och har just blivit insmetade med något hästliniment som jag köpte från "gamla goda Mini-Mani" nångång för länge sen. Jag kom nämligen på att det är billigare att cykla från Jakobstad än att ta bussen. 100 km är ingenting nytt för mig för jag har cyklat Botniacyklingen två gånger men det blåste en förarglig motvind mer eller mindre hela sträckan. Men, nu är jag framme i Vasa och nu ska jag ta det riktigt lugnt en stund innan jag går och lägger mig.
Okej, det här var lite oväntat. Men vänta, så började jag ju förra inlägget också men det stämmer lika bra igen. Under helgen började jag känna mig lite krasslig men trodde bara att det var allergi av något slag men sen blev det sist och slutligen bara en halv arbetsdag på tisdag och så var jag hemma onsdag och torsdag i en helt klassisk förkylning. Toppade på 37,6° så det var ingen våldsam förkylning direkt. Lillkillen leder lätt med 38,1° som han har för tillfället så det blir en 1-maj picknick "light edition" med bil ut till gräsmattan framför Smulterön (gissar jag).
Efter en rätt lång väntan så var det ikväll äntligen dags att höra Christer Fuglesangs föreläsning. Fullsatt auditorium med förväntansfull publik gjorde att stämningen var på topp. Jag fick en trevlig plats på tredje raden, vackert så.
Pillade lite mer med Tilt-Shift igår men det var inte så många bilder som blev lyckade. Den som blev bäst var nog den här bilden från en parkeringsplats vid Staten Island.
Ja jag pratade ju om en eventuell uppföljning på "Tilt-Shift"-temat men jag trodde knappast att fortsättningen skulle komma redan några minuter senare... :)
Nä jag har inte börjat med modellbygge, det är bara en bild som jag tog från Festung Hohensalzburg.
Tittade runt lite på Fonectas riktigt detaljerade karta och hittade en lustig grej. Långgrynnan, vilket märkligt ställe... Tänkte att det där måste jag bara få se IRL så jag hoppade på cykeln efter jobbet och trampade iväg.
I lördags steg jag upp 05:55 för att hinna till Botniahallen innan 07:00. Under vintern så får man vissa lördagar och söndagar (07:00 - 10:00) cykla i Botniahallen, helt gratis. Det är mest landsvägscyklar men en och annan hybrid och MTB är med ibland. Jag skulle gissa att runt 30 personer brukar dyka upp. Det brukar bildas några olika klungor som cyklar i lite olika hastigheter men jag brukar försöka hitta någon som håller runt 33-36 km/h. Mellan varven är det trevligt att haka på någon som cyklar lite snabbare ett par varv. Målet för mig brukar vara att cykla 80 km.
Bläddrade lite bland lite gamla bilder i Windows Photo Gallery och då dök den här bilden från Kirchberg in Tirol upp. Vi kom fram dit kvällen innan så det här var vår första långpromenad, lyckligtvis ganska i slutet på den... Man behövde inte vara speciellt begåvad för att inse att det kunde löna sig att öka kadens och steglängd lite. Mycket riktigt, några minuter senare så började det regna katter och hundar... ;)
Vädret gjorde det riktigt omöjligt att inte dra iväg på en cykeltur igen. Några minusgrader, mycket snö, strålande sol, vet inte om det kan bli så mycket bättre? Jo ett par solglasögon skulle ha gjort tillvaron ännu bättre. Och en bättre kompaktkamera... Vår trogna IXUS håller på att ge upp, sensorn mår INTE bra. Men ibland blir det helt ok bilder, som denna.
I fredags tog jag Surlyn på en lite längre runda. Fast lång kan man väl inte kalla en 20km runda men längre än den vanliga pendlingen i alla fall. Fint väder och ström i kamerabatteriet i motsats till förra gången. Jag ser verkligen fram emot våren och torr asfalt. Det kommer nog att bli en och annan utflykt med lillkillen skulle jag tro.
27 februari släpper U2 sin nya skiva "No Line on the Horizon" och första singeln heter "Get on Your Boots" så där fick jag till en liten parallell mellan rubriken och bilden. Det börjar bli länge sedan jag köpte en CD-skiva senast men jag tror nästan jag ska köpa den då den landar i butikshyllorna.
Jag har väntat länge och funderat ännu längre men nu är den alltså här, min nya cykel. Sprillans ny, dyr men värd varenda euro. De som inte är så insatta i touringcyklar så kanske behöver en liten ledtråd för att veta vad det är för cykel. Det är en Surly LHT (Long Haul Trucker). Man kan köpa bara ramen och bygga själv men komponentvalet på den färdiga cykeln är så pass trevligt att jag valde den färdiga cykeln istället. Då är den komplett förutom stänkskärmar, pakethållare och sånt, i det utförandet är den snubblande nära en cyclo-cross förutom att geometrin är lite annorlunda. Pakethållare både bak och fram kändes vettigt så att det går att lasta ordentligt om det finns behov av det. Brooks B17-lädersadel var också rätt givet.
Ja, jag vet, det är riktigt länge sedan jag uppdaterade bloggen senast. Jag skulle kunna skylla på att jag inte haft tid men det stämmer ju inte. Troligtvis gjorde jag det lite för svårt för mig själv genom att alltid vara tvungen att hitta en fyndig bild/rubrik-kombination. Men nu är det slut med det. Detta är 2009 och nu gör jag det enklare för mig, eller från och med nästa inlägg... ;)
Österrike var riktigt trevligt! Underbara vyer! Vet inte riktigt om man som man får säga så... Jag ska väl hålla mig till att säga att de hade fina bilar i München och sånt.
Det senaste året har jag inte varit ensam hemma speciellt många gånger men ikväll har jag varit det. Det är jättekul att ha en lillkille som busar och får en att skratta men ibland kan det vara så skönt att vara helt ensam och göra precis vad man själv vill. Så vad har jag gjort? Jag får erkänna att jag latat mig rätt mycket i soffan framför både "American Hotrod" och "How it's made" men det har varit så skönt! Jag har verkligen njutit.
Sådärja, det tog 25 timmar, sedan var vår "kära" Saab 900 såld. Nettiauto är verkligen en riktigt bra kanal då det gäller att köpa/sälja begagnade bilar.
Jag har haft kontakt med massor med vänner de senaste dagarna! Konstigt hur det klumpar ihop sig ibland. Jag har träffat dem IRL, via mail och telefon och det har varit så kul! Man kan nog säga att jag är rätt dålig på att hålla kontakt med mina vänner men det verkar fungera i alla fall. Huvudsaken att man träffas nångång ibland.
Så har det då snart gått precis en vecka sedan jag blev förkyld. Dum som jag var så åkte jag till jobbet i torsdags trots att det hade varit betydligt smartare att stanna hemma och vila upp sig. Sen om det hade något att göra med att jag visste att det skulle vara riktigt bra lunch den dagen låter vi vara osagt. Nu efter påsk så har jag varit hemma två dar från jobbet och vilat riktigt duktigt så jag är förhoppningsvis redo att jobba igen imorgon.
Oj hoppsan då! Det har visst gått ett tag sedan min senaste uppdatering. Säkert har alla tiotusentals besökare/dag tappat intresset och sökt sig vidare till andra bloggar vid det här laget men ni som läser det här, ni är trogna!